Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Och som Aetna och Vesuven, lika jättefacklor två,
Flammande, du verldens drottning, vid din likbår skulle
stå.
Dock ej så! — Än lefver innerst hoppet om befrielse:
Känner icke du ur sången sörjande Penelope?
Skön hon var som du, och mången hennes hand, som din,
begärt,
Och all hemmets fordna rikdom friarskaran re"n lbrtärt.
Tjugu år den trägna spolen genom pnrpurväfven lopp,
Och i tjugu ur med suckar fostrade sin son hon opp,
Tjugu år sin make trogen och sin sorg hon trogen är,
Hoppas, bidar, bud utsänder och — Odysseus är när.
Ve dig, fräcka friarskara, väldig båge re’n är spänd,
Och den första hämdepilen mot ditt hjerta re’n är sänd;
Andra följa. Blod bestänker pelarne, tapeterna,
Och en gräslig dödsfest Grad ändtligt blef på Ithaka.
Känner sången du Italia, hör den och håll modigt ut,
Hur ditt ädla hus än sköflats, en gång tar din sorg dock
slut;
Upp till männer dina söner under tårar fostra lär,
fi nil oob hoppas, stundelfckommer — din Odysseus är n är.
-If-if-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
