Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Ilnu löddes. Gråa herdar mindes nu.
Att de på fältvakt stadde denna natt
I dunklet utaf engluröster helsats,
Att med hügburna fremlingar de sedan
Inför ett barn böjt knä, hvars fromma löje
I dystra sinnen himmelsk klarhet gjöt;
Oeh vid de gamle talte, lyste pannan,
Af ålder fårad, som kring den än låge
Af sedda glorian ett återsken,
Och deras stämmor ljödo som musik.
Allt detta träffade min själ som blixten,
Då han mot hafvet slår och djupen upprör,
Och hvad på själens sjelfva botten hvilat
Och der af hvardagslifvets slöja täckts,
Dök upp mot ytan uti brokig blandning:
En trånad efter frälsning för mitt folk,
För mig — och ärans dröm och gäckad stolthet
Och rastlös tankeoro, som med qval
Bar tviflets tyngd och klarheten dock skyddel
Med hopp, med fruktan att det vore lian
•lag gick till Jordan.
Underbara stund,
Som än ur minnets verld mitt hela väsen
Med rysning genombäfvar och som hotar
I vek och qvinlig längtan smälta upp
Bergfasta kärnan af miu mannasjäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
