Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Mig kanske bättre varit att ej se dig,
Än att du koin oeh gick och allt mitt lif
Sen dess ett oupplösligt missljud blifvit.
En mäktig konung hade jag mig tänkt,
En hjelte, som likt Saul i fordna dagar
Ett hufvud högre vore än allt folk,
Den öfverste bland prester, en profet,
Hvars djerfva ord, i eld och lågor dränkta,
Till helga striden skulle folket mana.
Men nu, hur annorlunda var hau! Fridsam
Och mild han ville icke svärdet draga,
Men bredde armarna till famntag ut,
Som ville deruti ban verlden sluta.
Hans föl t rop var försoning, frid och kärlek,
Och ingen kunglig prydnad bar hans drägt.
Och dock der glänste på den klara pannan
Gudomlighetens stämpel, dock der låg
Uti hans blick ett outgrundligt något,
Som kom mig att för honom ögat sänka,
Som hade jag mot solen sett.
Och när,
Förintad, sliten, med mig sjelf i strid,
Jag ville dölja mig bland folkets hvimmel,
Likt sårad hjort som söker täta snåret,
Då vände plötsligt han mot mig sitt anlet
Och bjöd mig stanna med en enda blick,
Som tydde att mitt väsens dolda inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
