Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Acetylengas, se Bränsle och Acetylen - Acetylsalicylsyra, se Salicylsyrepreparat - Achillea av H. G. S. - Aciditet, surhetsgrad, se Reaktion - Acklimatisering av I. J-n. - Ackord av Å. E-d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Acetylengas, se Bränsle och Acetylen.
Acetylsalicylsyra, se Salicylsyrepreparat.
Achillea, släkte inom de korgblomstrigas familj med
ganska många mest örtartade "arter i tempererade
områden. I vårt land ärröllekan (A. Millefolium)
allmänt spridd särskilt på torrare gräsbevuxen mark,
där den genom korta utlöpare kan bilda smärre
mattlika vegetationer. Den har upprepat parflikade blad
och omkr. 20 cm höga stjälkar, som uppbära en
kvastblomställning, sammansatt av små, fåblommiga
huvuden med vita kantblommor och grågula
diskblommor. Hela växten är starkt aromatisk på grund
av sin halt av eterisk olja, och denna jämte vissa
bitterämnen betinga dess bruk som aptitretande medel
vid vissa magsjukdomar. Drogen utgöres av
blomställningsspetsar och huvuden. Frukterna utgöra en
vanlig inblandning i vallväxtfrö. Vitpyttan eller
nysörten (A. Ptarmica) är något mera högvuxen
och har jämnbreda blad och större huvuden. Den
växer företrädesvis på fuktiga ställen och är mindre
allmän än röllekan. En trädgårdsform har fyllda
korgar, och jämte den odlas även former av rölleka,
gärna med röda kantblommor, samt några
utländska arter. H. G. S.
Aciditet, surhetsgrad, se Reaktion.
Acklimatisering, växters och djurs anpassning till
ändrade klimatförhållanden eller andra
miljöbetingelser, kan vara av två olika slag:
1. Individuell A., som är helt och hållet modifikativ
(icke ärftlig), åstadkommes därigenom att individens
egenskaper påverkas av miljöbetingelserna. Fullvuxna
Individer kunna acklimatiseras till en viss grad men i
allmänhet icke i samma utsträckning som växande,
vilkas egenskaper ännu äro stadda i livlig utveckling.
Om en fjällväxt och en slättlandsväxt bringas att
byta plats, komma de att utvecklas annorlunda än
på den naturliga växtplatsen, och denna skillnad i
utvecklingen under olika förhållanden är ett uttryck
för modifierbarheten hos egenskaperna
(anpassningsförmågan), medan likheten är ett uttryck för arvets
inflytande. Den härdning av husdjuren, som kan
åstadkommas genom att de så småningom vänjas vid
kall väderlek eller primitiva levnadsförhållanden, är en
acklimatiseringsföreteelse. Om nötkreaturen gå på bete
till långt in på senhösten blir hårpälsen längre och
tätare, så att den erbjuder bättre skydd mot kylan,
samtidigt som huden och respirationsorganens
slemhinnor vänjas vid att fördraga låga temperaturer.
2. A. av en population, exempelvis en
nötkreaturs-ras, når i regel längre än den individuella A. Genom
selektion (naturligt och artificiellt urval) sker så
småningom en förändring av populationens
arvssammansättning. De individer, som äro bäst
anpassade till de rådande betingelserna, föröka sig
starkare än de övriga, vilka tidigt gå under i kampen för
tillvaron. Genom detta urval kan populationen (rasen)
förskjutas ganska avsevärt i urvalets riktning, dock
icke längre än variationen i ärftliga anlag tillåter.
Ju mer heterogen populationen är vid urvalets början,
desto mer kan den förändras, alltså desto längre kan
en ärftligt betingad A. gå. En ren linje (se
Ärftlighetslära) kan icke förändras genom något som helst urval.
Våra förädlade vetesorter äro i det närmaste rena
linjer och kunna därför icke acklimatiseras utan man
måste välja en sort, som passar för klimatet och
odlingsbetingelserna i övrigt. De gamla lantsorterna
äro starkt blandade, och genom urval inom dessa
sorter kan man därför få fram ganska vitt skilda
typer. I. J-n.
Ackord innebär beräkning av arbetslönen efter visst
utfört arbete, ackordlön, i stället för timlön, som
utgår efter den för arbetet använda tiden. För att kunna
rätt beräkna A., så att arbetare» erhåller skälig lön,
måste man skaffa sig insikt om det mest effektiva
sättet för arbetets utförande och om den tid, som de
olika arbetsmomenten kräva vid normal arbetstakt,
och detta sker genom s. k. tidsstudier. Om ackordet
sättes riktigt, medför denna avlöningsform fördelar
för såväl arbetsgivaren som arbetaren. Den förre
kan säkrare beräkna kostnaden för ett visst arbete
och behöver i regel ej övervaka dess utförande, den
senare får större frihet vid arbetstidens fördelning
samt kan öka sin inkomst genom större intensitet och
förbättrade metoder i arbetet. I regel sättes A. så att
arbetaren får väsentligt högre förtjänst (50 %). En
olägenhet är att A. kan medföra att arbetet blir
alltför jäktigt.
Inom jordbruket med dess många olika uppgifter
för varje arbetare kan dock ackordlönen icke komma
till användning i samma omfattning som inom
industrien, där en långt driven arbetsfördelning gjort
varje arbetare till specialist på ett eller några få
handgrepp. Såsom lämpliga ackordsarbeten i jordbruket
kunna nämnas dikesgrävning och jordschaktning,
nyodling, torvupptagning, vedhuggning, skogs- och
hägnadsarbeten, skötsel av rotfrukter, inbärgning av
gröda, mjölkning o. dyl. Slarv och felaktigheter äro
här lättare att upptäcka och efteråt avhjälpa än i
fråga om dikesrörens nedläggning, jordbearbetning,
gödsling, sådd, djurskötsel m. m. Körslor lämpa sig
mindre väl för A., såvida risk för dragarnas
överansträngning föreligger, men detta är ju ej fallet vid
täta vilopauser för lassning under skördens
inkörning. Med ökad användning av maskiner och främst
traktorer vidgas området för ackordlönens
tillämpning.
Vissa arbeten utlämnas bäst åt ett arbetslag, som
ej bör vara större än nödigt och som sammansättes
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
