Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Clematis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clematis -
verandor m. m. Dessa äro buskar med parbladiga
blad och fyrtaliga blommor samt nötfrukter med
långt hårkantat spröt. Oftast planterade torde två
arter från södra och mellersta Europa, nämligen C.
vitalba med små vita blommor och C. vittcella med
större, blå, violetta eller röda vara, vilka gå under
namn av skogsreva eller sippranka. Numera
odlas mycket även en korsningsprodukt, C. Jackmani,
med mycket stora blå eller stundom vita blommor.
Ytterligare kan nämnas C. alpina, alpsippranka,
från Alperna etc., blåblommig, klättrande, och de
upprätta örterna C. recta och C. integrifolia. H. G. S.
Clydesdalehäst, se Hästraser.
Coccidios är en sjukdom i digestionsapparaten,
orsakad av coccidier. Coccidier förekommer i vårt land
huvudsakligen hos nötkreatur, höns och kaniner.
Senaste forskningar ha visat, att varje djurslag har
sin särskilda coccidieart, vilken ej kan överföras på
andra.
Hos nötkreatur drabbas mest kalvar och ungdjur
men även, fast mera sällan, äldre djur. Sjukdomen
uppträder mestadels under tiden juni—sept. och
särskilt under våta år. Den naturliga invasionen sker
med vatten och foder via digestionskanalen, där
parasiterna intränga i tarmslemhinnan och där framkalla
inflammatoriska förändringar och blödningar. Efter en
inkubationstid av en till tre veckor uppträder stört
allmäntillstånd med hög feber, nedsatt foderlust och
diarré, vilken först är slemmig och sedan blodblandad.
Ofta följer svåra krystningar och hastig avmagring,
och djuren dö ofta i utmärgling. Diagnosen ställes
efter mikroskopisk undersökning av träcken.
Profy-laktisk behandling består däri, att djuren hållas borta
från infekterade beten. Sjuka djur insättas på stall
och behandlas symtomatiskt. Angående C. hos
kaniner, se Kaninsjukdomar. N. L.
Cochin, se Hönsraser.
Coenzym, se Enzym.
Colehiein erhålles från Tidlösa (Colcicum
autumna-le). C. användes i medicinen mot giktanfall. Det
mycket giftiga ämnet påverkar också celldelningen, som
avstannar, sedan kromosomerna kluvit sig. C. har
därför på senare år använts särskilt inom
växtförädlingen för att framkalla kromosomfördubbling och
jätteväxt. G. Dbg.
Colehicum, se Tidlösa.
Collinfcktion, se Diarré.
Colliehund, se Hundraser.
Combine, se Skördetröskmaskin.
Conjunctivitis, se Ögats sjukdomar.
Coprinus, bläcksvampar, äro skivsvampar, vilka
få sitt namn av, att skivorna vid mognaden
sönder-flyta till en bläckliknande vätska. Fjälliga
bläcksvampen (C. comatis) har till en början cylindrisk
- Cypress
hatt, klädd med fransade fjäll. Sedermera viker sig
hatten uppåt. Unga exemplar äro ätbara. G. Dbg.
Coreopsis, se Skönhetsöga,
Coromandel, se Oljekakor.
Corpus luteum, se Endokrina körtlar och Könsorgan.
Cotoncaster, se Oxbär.
Cotlonisering, se Lin.
Cozymas, se Alkoholjäsning.
Criewener-vicker, se Vicker.
Crocus, se Saffran.
Crossing över, se Arftlighetslära.
C-vitamin, se Vitaminer.
Cwt (hundredweight) = 50,8 kg. Se Mått och vikt.
Cyanamid, se Kalkkväve.
Cyanider äro föreningar av kol och kväve med en
metall eller en alkoholradikal. De innehålla den s. k.
cyangruppen (CN). Metallernas C. utgöra salter av
cyanvätesyra (blåsyra, HCN) och bildas vid denna
syras neutralisering med baser. De vattenlösliga C.
med undantag för kvicksilvercyaniden sönderdelas av
luftens kolsyra, varvid blåsyra utvecklas, Vilket är en
ytterst giftig gas med en om bittermandel
påminnande lukt. Den erhålles även i liten mängd som
sönderdelningsprodukt av amygdalin, ett organiskt
ämne som förekommer i bittermandel och några andra
mandelfrukter.
C. [kaliumcyanid eller cyankalium, KCN,
kaliumnatrium-cyanid, eller dubbelcyanid, KNa(CN)2]
användas i elektrolytiska bad vid galvanisk utfällning
av metaller och för utveckling av cyanvätegas för
dödande av parasiter. Deras starkt giftiga egenskaper
göra därvid synnerliga försiktighetsåtgärder
nödvändiga. Jfr Cyanväte. O. S-g.
Cyanväte, blåsyra, är en vattenklar vätska med
bitter-mandelliknande lukt, som vid vanlig temperatur snabbt
avdunstar till en färglös gas. C. hör till de starkaste
gifter, som finnas. 0,06 g är dödande dos för
människor. Några ögonblick efter att vederbörande
inandats giftiga ångor faller han omkull som träffad
av blixten och dör efter några krampryckningar. Om
förgiftningen sker långsammare genom luft med
svagare halt av C., känner man till en början yrsel och
trötthet, ibland huvudvärk och kräkningar, smärtor
över hjärttrakten samt ångest och ängslan. Sådana
symtom äro viktiga varningstecken. C. har på senare
tid fått vidsträckt användning för dödande av
väggohyra i bostäder. Det är ett pålitligt medel, men om
man i ett hus dödar ohyra i en våning utan att
behandla andra smittade våningar, är naturligtvis
åtgärden föga effektiv. Genom springor, väggar och
dylikt kunna ångor tränga in till angränsande
våningar och orsaka förgiftningsfall. Ångor kunna vidare
kvarstanna i något skrymsle i våningen, i sängkläder
och dylikt, och orsaka förgiftningar. På grund av
11—905197
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
