Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liggsäd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liggsäd
Lim
Liggsiid. Om säd elier annan gröda lägger sig
medför detta flera olägenheter. I., försvårar
skördearbetet, förorsakar grönskottbildning och därigenom
ojämn och dålig mognad, gynnar utvecklingen av ogräs,
sänker skördekvantiteten och kärnkvaliteten.
Orsakerna till den sämre kärnutvecklingen hos L. äro:
1. Störningar i ämnesomsättningen genom att
assimilationen delvis omöjliggöres och näringsupptagandet ur
jorden minskar, eftersom strået ofta brytes. 2.
Blomningen stores, om grödan lägger sig före eller under
denna; särskilt skadas härigenom korsbefruktare, t. ex.
råg. 3. Rost- och mögelangrepp bli svårare i den
nedslagna grödan, då den högre fuktigheten nära
markytan gynnar parasitsvamparnas utveckling. Såsom
ytterligare olägenhet må anföras, att vallinsådd
skadas av L. L. kan ha flera olika orsaker: böjning av
stråets basala delar, brott vid stråbasen eller
otillräckligt fäste för rötterna (t. ex. på mycket lätta
jordar; vanlig orsak på torvjordar). Tidpunkten för
bildning av L. bestämmes till väsentlig del av väderleken,
slagregn, hård vind, men även av grödans
utvecklingsstadium. Sädesstrået har möjlighet att genom ensidig
tillväxt i lederna återigen resa sig, såvida icke L.
beror på brott vid stråbasen. Den större eller mindre
benägenheten för L. står främst i samband med
stråets byggnad, dess böjningsfasthet och
brytningsmotstånd; rotsystemets beskaffenhet spelar en stor
roll, en ständig nybildning av kronrötter från stråets
basala delar motverkar L.; överskott på kväve
medför en försvagning av stråets mekaniska vävnader;
svagt ljustillträde medför förlängning av de basala
ledstyckena och en försvagning av stödjevävnaderna;
täta bestånd lägga sig därför lättare än glesa; angrepp
av skadesvampar, särskilt stråknäckaren (Leptosphaeria.
herpotrichoid.es) och rotdödaren (Ophiobolus graminis),
förorsaka ofta mycket svårartad L. För dessa svampar
ha olika arter och sorter olika stark mottaglighet.
För att förebygga L. bör man dels söka skapa
betingelser för en kraftig stråbildning och förhindra
sjukdomsangrepp, dels företaga behandling av bestånd,
som utvecklats så, att fara för L. föreligger. Till den
första gruppen av åtgärder kunna räknas: gott utsäde,
som ger kraftiga plantor, radsådd och tunn sådd,
varigenom ljustillträdet till stråbaserna underlättas;
sådd till måttligt djup, varigenom bestockningen blir
måttlig, vältning före och efter sådden, så att såbädden
blir fast, måttlig kvävegödsling, användandet av
stråstyva sorter, samt slutligen en lämplig växtföljd, så
att icke t. ex. vete och korn följa omedelbart på
varandra eller återkomma alltför ofta. Till den andra
gruppen av åtgärder kunna räknas: harvning och
vältning, varigenom beståndet uttunnas, avbetning —
särskilt på höstråg, som blivit för kraftig; denna åtgärd
numera mindre vanlig än förr — toppning, särskilt
på vete, för avhuggning av det översta bladet,
varigenom tyngden av plantornas övre delar minskas.
Sistnämnda åtgärd kan också utgöra ett led i kampen
mot ogräset; den måste verkställas, innan
stråskjutningen börjat. H. O-d.
Liggvirke, som användes till timrade
väggkonstruktioner, kan antingen utgöras av sågade eller osågade
timmerstockar, vilka läggas så på varandra, att
tyngden verkar tätande på fogarna. G. B-r.
Lignin (vedämne) bildas såsom en typisk produkt vid
förvedning (lignifiering) av cellulosarika växtdelar,
främst stammar och grenar av träd och buskar. Till
sin kemiska sammansättning, som emellertid ej är
fullständigt utforskad, är L. i viss mån besläktat med
hartserna men däremot ej med cellulosa, vilken är ett
högre kolhydrat. L. benämnes även »inkrusterat» ämne.
Framställningen av s. k. träfritt papper går ut på
avlägsnande av L. genom dess upplösning i kemiska
lösningsmedel, under kvarlämnande av en renare
cellulosa än utgångsmaterialet. Halten av L. i olika
slag av ved växlar vanligen mellan 25 och 30 %.
Bland andra substanser av ännu ouppklarad
sammansättning, som bidraga till vegetabiliska vävnaders
motståndskraft, märkes utom L. även kutin, som ingår
i växternas, särskilt bladens, yttre organ och skyddar
den underliggande vävnaden mot skadliga inflytanden.
O. S-g.
Liguster (Ligustrum vulgäre) är en buske, som hos oss
är inhemsk i Bohuslän. Den har lansettlika,
helbräddade, motsatta blad och små vita blommor i klase.
Den är besläktad med syrén och ask. Som L. lätt
låter tukta sig, är den en utmärkt häckväxt. Även ett
par vintergröna arter odlas. H. G. S.
Liljekonvalje, se Konvalje.
Liljor, arter av släktet Lilium, ha av gammalt varit
högt skattade för de stora, hos många av dem särdeles
praktfulla blommornas skull. L. ha lök, jämnbreda
eller lansettlika blad och kalk av två lika, tretaliga
kransar. Frukten är en kapsel med talrika platta
frön. Hos oss äro tre arter gamla i odlingen: krollilja
(L. Martagon) med tillbakarulladc, purpurröda eller
vita kalkblad, brandgul L. (L. bulbiferum) med
talrika små knopplökar i bladvecken och gulröda blommor,
samt vit eller madonnalilja (L. candidum), med rent
vita blommor. IJå senare år ha emellertid åtskilliga
andra arter införts, särskilt från ostasiatiska länder,
som väl uthärda vårt klimat, och dessutom ett
flertal, som endast kan odlas inomhus. H. G. S.
Lim, glutin, framställes av vissa animaliska ämnen,
främst av från fett befriad bensubstans men även av
brosk, hudar m. m. genom kokning med vatten. Därvid
inträder en sönderdelning av det i råvaran ingående
ämnet kollagen (limgivande substans), varvid L. går i
lösning och kan erhållas ur denna genom indunstning.
596
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
