Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lucern ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lucern
Luft
mörkna vid tilltagande ålder och bli slutligen
rödbruna; grön färg tyder på dålig mognad. För
stats-plombering kräves 97 % renhet, 75 % grobarhet,
högst 2 000 ogräsfrön, därav högst 200 svårare pr kg.
Utsädesmängd vid rensådd omkring 20 kg. Fröet bör
ympas och radsås med 12—18 cm radavstånd. Skörden
kan beräknas till 30—40 dt/ha. Fröskörden från
första skörden är i allmänhet god; den är mogen i juli,
lätt att torka och kan beräknas till omkring 500 kg/ha.
Humlelucern är mycket lämplig som
gröngödslings-växt, emedan den ruttnar mycket hastigt.
Humlelucern angripes av klöverröta men ej av
klöverål. II. O-d.
Lucernensilage, se Ensilage.
Lucernhö, se Hö.
Luddhavre, se Havre.
Luddlosta, se Lösta.
Luddtåtel (Holcus lanatus L.), ett tämligen lågt —
medelhögt, tuvat gräs med upprät rotstock,
mjuk-ludet på både strå och blad. Vippa: gråviolett eller
rödaktig. Ett förnöjsamt, mycket tidigt gräs, som föga
lämpar sig till foder utan snarare är att betrakta som
ogräs. Det förekommer vildväxande huvudsakligen i
södra delarna av landet upp till mälartrakten men är
längre norrut mera tillfälligt. H. O-d.
Luddvieker, se Grönfoder och Vicker.
Luft. 1. L. ur meteorologisk synpunkt. Jorden är
omgiven av en atmosfär, som vi kalla L. Även andra
planeter, såsom Mars och Venus äga atmosfär, ehuru
vi icke veta, huruvida dess sammansättning är
densamma som L:s. L. är sammansatt av flera olika
gaser. Om vi bortse från vattenångan, vars halt är
underkastad stora växlingar, har L. följande
sammansättning vid jordytan:
Volym- Molekylar-
procent vikt
Kväve........ 78,08 28,016
Syre.......... 20,95 32,000
Argon........ 0,93 39,944
Kolsyra....... 0,03 44,00 halten något
växlande
Neon......... 0,0018 20,183
Helium....... 0,0005 4,002
Krypton...... 0,0001 83,7
Xenon........ 0,00001 131,3
Ozon......... 0,000001 48,000 halten något
växlande.
Radon........ 0, (sjutton nollor 6,222
Väte.......... 0,0001 2,016 Huruvida väte
finnes som
permanent
beståndsdel är
tvivelaktigt.
Enligt Daltons lag, som säger, att en gas alltid
utfyller ett rum och där utövar ett tryck, som beror
på dess temperatur och volym oberoende au om andra
gaser finnas närvarande, borde sammansättningen av
L. förändras med höjden. Trycket avtager med höjden
över havet och, då detta lufttryck helt enkelt är
vikten av den överliggande L-, måste mängden av de
tyngre gaserna avtaga fortare än mängden av de
lättare. Detta kan dock icke inträffa, om L. ständigt
omröres. Detta är med säkerhet fallet upp till höjder
av omkring 10 km. Däröver borde dock så småningom
de lättare gaserna fullkomligt komma att dominera.
På allra senaste tider har emellertid studiet av
norrskenspektrum visat, att upp till 1 000 km åtminstone
fortfarande kväve och syre äro förhärskande. Man har
skäl förmoda, att i stort sett atmosfärens
sammansättning icke mycket förändras med höjden. Ozon, vars
halt vid jordytan är mycket liten, är en
syremodifikation, bestående av 3 atomer syre. Ehuru dess
tyngd är större än syrets, stiger dess halt med höjden
till omkr. 22 km, varefter den åter avtager. Hela
mängden ozon skulle, om den bragtes till en temperatur
av 0° C och ett tryck av 760 mm, bilda ett skal kring
jorden, vars tjocklek endast vore 3 mm. Anledningen
till att ozonmängden stiger med höjden och når ett
maximum vid 22 km är, att denna gas ständigt
genom fotokemiska processer bildas och förstöres i
atmosfären. Vid jämvikt måste vid denna process ett
maximum uppstå vid nämnda höjd. Den lilla
kvantiteten ozon åstadkommer, att temperaturen vid en
höjd av 50 km uppgår till 50 à 70° C. Denna
ozonverkan beror därpå, att gasen fullständigt absorberar
vissa delar av solens spektrum. Sålunda avklipper
ozon solspektrum, så att våglängder under 3 000
Å. icke märkas vid jorden. Ännu större roll än ozon
har vattenångan för jordens värmeförhållanden. Denna
gas absorberar stora delar av den strålning, som
jorden själv utstrålar, och återsänder en del av den
absorberade strålningsenergien till jorden, varigenom
jordens avkylning under natten och vintern blir
mindre än den annars skulle vara. Ju större
halten är av vattenånga, desto mindre kan jorden
genom strålning avkylas. Vattenångans absorption
av jordstrålning och av långa vågor åstadkommer
också en säregen temperaturfördelning av L. i vertikal
led. Under det att temperaturen i de första
kilometrarna avtager uppåt med omkr. 5,5° per km, blir
den vid en bestämd höjd plötsligt konstant eller stiger
något. Man har då kommit in i en del av atmosfären,
som kallas stratosfär. Däremot kallas den del, som
ligger närmast jordytan, troposfär. Gränsen mellan
dessa båda delar av atmosfären kallas tropopaus.
Tropopausens höjd över havet är beroende på
breddgraden. Över ekvatorn ligger den i medeltal vid 16
607
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
