Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näringsämne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringsämne –
i kroppens fettfria substans utgör i allmänhet 71—77 %.
Vattnet tjänar dessutom som lösningsmedel för övriga
näringsämnen vid dessas smältning, resorption och
omsättning i kroppen. Vidare avskiljas och
bortföras ämnesomsättningens slutprodukter ur kroppen
med hjälp av vatten. Den levande organismen
genomspolas därför av en kontinuerlig vattenström. Vattnet
spelar även en viktig roll vid den intermediära
ämnesomsättningen, varjämte det medverkar vid kroppens
värmereglering.
Proteinet utgör råmaterialet vid uppbyggandet av
kroppens kvävehaltiga vävnader. Vid födelsen håller
kroppen vanligen 15—25 % protein, varvid detta
utgör omkring hälften av kroppens torrsubstans.
Under uppväxten nedgår proteinhalten, så att det
fullvuxna djuret håller 10—15 %, utgörande 25—35 %
av torrsubstansen. Ehuru ansättning av proteinvävnad
ej sker på fullvuxet stadium vid näringsjämvikt,
kräves ständig proteintillförsel för normal
omsättning i kroppen. Sönderfallande cellsubstans behöver
sålunda ersättas, varjämte digestionsvätskor och
hormonsubstanser måste bildas. Lämnar djuret
produktion, kräves ökad proteintillförsel. Avelsdjuren behöva
sålunda kvävehaltig substans för sädesproduktion och
fosterutbildning. Laktcrande djur behöva protein för
mjölken, enär denna håller 2,0 (stomjölk) till 7,0
(suggmjölk) % härav. Dessutom ingår protein i ull
och fjädrar. Även för äggproduktionen kräves ökad
tillförsel, i det äggen hålla 12—13 % protein.
Fettet utgör näringens energirikaste substans.
Sålunda håller detta ämne vanligen 9,0—9,5 kalorier
pr g, medan proteinet håller 5,7 och kolhydraterna
3,7—4,2. Fettet utgör därför kroppens viktigaste
upplagsnäring. Under första delen av levnaden håller
kroppen vanligen 7—10 % fett, utgörande 20—30 %
av torrsubstansen. På fullvuxet stadium utgör däremot
kroppens fetthalt 30—40 %, varvid torrsubstansens
halt uppgår till 60—80 %. Halten växlar främst med
gödningsgraden. Stå fullvuxna djur på
underhållsfoder, erfordras endast ringa fettillförsel. Lämnas
produktion, ökas i allmänhet kravet. Fett behöves
sålunda för spermaproduktion och fosterutbildning.
I mjölken ingår det med 1,0 (stomjölk) till 6,0
(suggmjölk) %. Även med ullen avgår fett från kroppen.
I äggen utgör fetthalten nära 10 %.
Enär fodret endast håller ringa mängd fett, måste
den största delen av kroppens och produkternas fett
bildas i djurkroppen, varvid främst fodrets kolhydrater
utnyttjas. En mindre mängd fett bildas dessutom av
fodrets protein. Foderfettet påverkar kroppsfettets
karaktär, särskilt dess konsistens.
Kolhydraterna utgöra husdjurens kvantitativt sett
viktigaste näringsämnesgrupp. Efter resorptionen föras
de av blodet till olika vävnader och organ, där de i
- Näringsämnenas kretslopp
mån av behov utnyttjas för produktion av arbete och
värme. Vid överskott regleras blodets kolhydrathalt
av levern, varvid leversocker, glykogen, upplagras.
Sjunker blodets halt, utnyttjas glykogenförrådet.
Regleringen kan dock endast ske inom jämförelsevis
trånga gränser. Vid långvarigt överskott omvandlas
därför kolhydraterna till fett (fettvävnad).
Vitaminerna* spela kvantitativt sett en ringa roll
men ingripa dock starkt i kroppens ämnesomsättning.
Mineralämnena i fodret utnyttjas främst för skelettets
uppbyggande men ingå även i övriga kroppsvävnader.
Under första delen av levnaden uppgår kroppens
askhalt till omkring 4 %, medan på fullvuxet stadium
halten endast utgör 2 à 3 %. Även de av kroppen
bildade produkterna hålla mineralämnen. Sålunda ingår
i mjölken 0,4 (stomjölk) till 1,0 (suggmjölk) % aska.
Ullens askhalt är endast obetydlig, medan äggens
uppgår till nära 10 %, i det skalet är rikt på aska.
Även för kroppens ämnesomsättning i övrigt äro
mineralämnena betydelsefulla. Sålunda erfordras de
för musklernas och nervernas verksamhet samt för
det osmotiska tryckets reglering. De utöva dessutom
katalytisk verkan, varjämte de påverka
kroppsvätskornas reaktion. Kroppens alkalireserv sammanhänger
med mineralämnesomsättningen, varför dessa ämnen
spela en viktig roll för kroppens bas-syrajämvikt.
J. Ax.
Näringsämnenas kretslopp. De levande organismerna —
växter och djur — byggas upp ur oorganiska
näringsämnen; efter döden sönderdelas de igen.
Byggnadsmaterialen återföras då till det oorganiska
utgångsstadiet och kunna på nytt tjäna som näringsämnen för
andra organismer. Näringsämnena beskriva på så sätt
ett ständigt kretslopp genom den levande och livlösa
naturen.
Kolets kretslopp. Av luftens kolsyra beräknas att
c:a 1/35 årligen assimileras av de gröna växterna och
i dem överföras i organiska kolföreningar (se
Assimilation). Växterna tjäna som näring för djuren, vars
organiska beståndsdelar helt och hållet härstamma från
växterna. Genom växternas och djurens andning
brytas kolföreningarna ned till kolsyra, som direkt
återbördas till luften. Återstoden av växter och djur
kommer efter döden ned i marken, där den tjänar
som näringsmedel för saprofytiska bakterier och
svampar. Dessa framkalla förmultning och förjäsning av
kolföreningarna, som därigenom brytas ned till enklare
föreningar och slutligen till kolsyra, som från marken
avgives till luften (markandning). Kolsyran kan så på
nytt assimileras i de gröna växterna, och därmed är
kolets kretslopp slutet. Den förbrukade kolsyran väger
jämnt med den bildade, så att luftens kolsyrehalt ej
märkbart ändras, vilket är en förutsättning för att det
organiska livet skall bestå i sin nuvarande form. Om
703
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
