Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plöjning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plöjning
Plöjning
beaktas vid bestämmandet av tegbredden. Härvid är
dock två ting att märka. Dels kan tomgången vid
viss tegbredd minskas därigenom, att man endast
plöjer en del av tegen genom sammanslagning
omkring tegryggen och när två dylika, exempelvis halva,
tegar plöjts, plöjer man sedan den mellanliggande
marken genom isärfällning, i det man kör i
vänstervarv. Dels kommer tomgången vid tegarnas ändar
att tarva förhållandevis mera tid vid P. med dragare
än vid traktorplöjning, varför man i förra fallet bör
hava något smalare tegar än i senare.
Vid bedömandet av den lämpliga tegbredden måste
man beakta att mot tomgången vid ökad tegbredd
står ett ökat antal tegryggar och slutfåror vid
användandet av smala tegar, och såväl tegryggar som
slutfåror tarva väsentligt mera tid än den övriga P.
Om man år efter år skulle lägga tegryggen på samma
plats på fältet, skulle detta medföra att detsamma
så småningom bleve ganska kuperat, i det att jorden
genom P. ständigt komme att föras mot tegens
mitt, alltså mot tegryggen. För att förhindra detta,
växlar man vanligen ryggens och slutfårans plats
årligen; man tillämpar s. k. omkastning.
Helst bör ryggen uppläggas på så sätt, att man först
plöjer en fåra, vilken bör tagas ganska grund.
Därefter plöjer man efter vänstersväng en något djupare
fåra intill den förstnämnda, och över denna särfällda
dubbelfåra lägges därpå ryggen genom hopfällning av
två tiltor på så sätt att ryggen kommer att läggas
Plöjning, schematisk framställning.
A Uppläggning av plogrygg. B—D Plöjning av slutfåra
samt E Balkplöjning.
på plöjd jord (fig. A). Att så sker är av allra största
vikt, enär i annat fall eventuella rotogräs ej bliva
avskurna. Vid körningen av slutfåran förfar man på
så sätt, att när knappt två tiltors bredd återstår,
plöjes en fåra, den s. k. grundfåran, till c:a halvt djup
(fig. B). Detta för att plogen vid plöjningen av
sista fåran skall få stöd för landsidan (fig. C).
Därpå plöjes sista fåran, och sedan så skett, köres
plogen ännu en gång i samma riktning som sista
fåran för att rensa upp slutfåran. Denna sista fåra
kallas mullfåra (fig. D).
Eftersom man varken med dragare eller traktor
kan plöja ända ut till fältets ytterlinje, förblir det
en oplöjd remsa vid tegarnas båda ändar. För att
underlätta P. av dessa båda remsor av åkern lämnar man
vanligen ett motsvarande oplöjt stycke utefter
fältets övriga sidor och plöjer sedan den s. k. vändtegen
genom att köra runt fältet. För att undvika såväl
mistor som dubbelplöjning bör man med hjälp av en
plogfåra markera vändtegen, innan den egentliga P.
av fältet påbörjas, s. k. uppfåring.
Om P. av vändtegen alltid skulle företagas åt samma
håll, skulle detta medföra en förflyttning av jorden,
så att vändtegen, alltefter som man kör höger- eller
vänstervarv, till sist komme att luta mycket starkt
utåt diket eller inåt fältet. För att hindra detta plöjes
vändtegen ömsom utåt, ömsom inåt.
Vid den s. k. figurplöjningen slipper man ifrån såväl
de tidsödande ryggarna och slutfårorna som
tomkörningen å vändtegen vid tegarnas ända, men i
gengäld är det vid figurplöjning svårare att ordna en
effektiv ytvattenavledning.
Vid P. av starkt kuperad terräng användes
utomlands ofta s. k. växelplog. Denna är så konstruerad att
man på ett eller annat sätt kan förändra plogen från
höger- till vänsterplog och vice versa. Därigenom
blir det möjligt att vid körning fram och tillbaka på
ett fält hela tiden lägga tiltorna åt samma håll. Man
behöver följaktligen ej plöja tegar vid användning av
växelplog.
Under vissa speciella förhållanden användes
understundom s. k. balkplöjning. Detta är särskilt fallet
vid nyodlingar samt vid s. k. driliträda*, men tidigare
har balkplöjning varit ganska vanlig å otillräckligt
torrlagd mark. Balkplöjningen består i att man
endast plöjer varannan fåra, i det man hela tiden
lägger upp den lösplöjda tiltan på oplöjd mark (fig.
E). Balkplöjning tar följaktligen endast c:a
hälften så lång_tid i anspråk som vanlig plöjning, men i
gengäld blir hälften av marken oplöjd. Den kan
därför ingalunda ersätta vanlig plöjning, och användes
också såsom ovan nämnts endast i vissa specialfall.
P. utföres vanligen såsom höstplöjning, och
vårplöjning förekommer i stort sett endast i de fall, då
758
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
