Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vall
Vallmo
temperaturer över 5° G ha ett menligt inflytande på
de flesta vallväxterna. Nattfroster under våren hämma
utvecklingen i mycket hög grad. Baljväxterna trivas
i allmänhet bäst på måttligt mullhaltiga, lerartade
jordar; de fleråriga gräsen gå utmärkt på mull- och
torvjordar, och dessa jordar lämpa sig därför särskilt
för fleråriga V.
Gödsling. Eftersom Y. sammansättas av två
växt-grupper med så olika näringsbehov som baljväxter
och gräs och då därtill det inbördes mängdförhållandet
mellan dessa grupper växlar mycket starkt, är
problemet om V:s gödsling mycket komplicerat. Alla
vallväxterna behöva fosfat och kali, baljväxterna dock
mest; gräsen behöva dessutom kväve. Om baljväxterna
utgöra en väsentlig del av beståndet, förslår det av
dem bundna kvävet även till att fylla gräsens behov
därav. Kvävegödsling till V. tränger tillbaka klövern;
detta beror icke bara på att gräsen gynnas i
konkurrensen utan även därpå, att salpetern har ett
ofördelaktigt inflytande på knölbakterierna.
Redan vid gödslingen av skyddssäden måste hänsyn
tas till vallväxternas näringsbehov, vilket — under
förutsättning att fröblandningen sammansättes av
baljväxter och gräs — innebär, att gödslingen med
fosfat och kali förstärkes samt att kvävegödslingen
försvagas eller helt utelämnas. Stallgödsel, som ju
innehåller mycket kväve, kan dock ges i ganska
riklig mängd. Med ledning av de i vårt land utförda
gödslingsförsöken synas i genomsnitt följande mängder
näringsämnen (ej gödselmedel) kunna anbefallas för
den årliga gödslingen av V., kg/ha:
Jordart Klövervall Gräsvall
fosforsyra kali kväve fosforsyra kali
lerjord 40 (40) 30 20-40 —
sandjord 40 60 30 40 40-60
mulljord 40—60 60 20 40 40—60
mossjord 40—60 60—80 30 40—60 60—80
kärrjord 20 40—60 60—80
Beträffande betesvallarnas gödsling se Betesskötsel.
Kvävet till V. ges lämpligen i form av salpeter, på
jordar i hög kultur kan det även ges i form av
kalkkväve, fosforsyran kan på alla jordar ges som
superfosfat eller thomasfosfat, på torvjordarna även som
benmjöl, kalit ges i det kalisalt, som är billigast pr
kg kali; på torvjordar och sandjordar kan ofta
lågprocentiga salter vara att föredraga. För övergödsling
av V. kan stallgödsel användas — detta icke minst
därför att den verkar fördelaktigt på klövern. Urin är
för V. ett utmärkt gödselmedel, som ersätter både
kväve och kali. Gödslingen utövar inflytande både på
kvantiteten och kvaliteten av vallskörden. Kvävet
gynnar gräsen, fosfat + kali klövern; i gräsvallar
gynnas de bättre gräsen av en allsidig näringstillförsel,
medan vid knapp eller ensidig näringstillförsel de sämre
gräsen tilltaga. En väl avvägd gödsling höjer sålunda
indirekt höets fodervärde. Även mineralämneshalten
påverkas av gödslingen. Fosfatet ökar sålunda
vallväxternas halt av fosforsyra.
Sådd. V. sås vanligen i skyddssäd, men det
förekommer också, särskilt vid anläggning av mångåriga
vallar, att man sår utan skyddssäd. Sistnämnda
metod bör icke användas på ogräsfylld jord, ty där
tar ogräset lätt överhand över de späda
vallväxtplantorna. Skyddssäden bör helst kunna skördas
jämförelsevis tidigt; därigenom får insådden tid att
utveckla sig kraftigt på hösten, vilket är till stor
fördel för kommande års skördar. Liggsäd i skyddssäden
gör mycken skada på vallinsådden; man bör därför
så skyddssäden tunt, använda tidiga, stråstyva sorter
och undvika kvävegödsling. Sådd i höstsäd har tidigare
varit vanlig i Mellansverige, numera övergår man
alltmer till sådd i vårsäd, vilket länge använts i
Sydsverige. Vid frösådden kunna flera olika metoder
tillämpas: 1. Gräsfröet bredsås med sålåda fore säden
och myllas delvis av radsåningsmaskinens billar; en
del frö blir då för djupt, en del icke alis myllade. 2.
Gräsfröet blandas med säden och radsås; detta passar
klövern väl, men timotej och andra småfröiga
gräsarter bli för djupt myllade och komma glest och
ojämnt upp. 3. Fröet sås efter säden; detta torde vara
den vanligaste metoden; tyvärr försummas ofta
myll-ningen. 4. Fröet sås särskilt med radsåningsmaskin.
Denna metod är den enda, som ger en fullt
tillfredsställande myllning; ännu så länge användes den endast
i ringa utsträckning, men i och med vallodlingens
rationalisering tilltar den. Under fuktiga år erhålles
visserligen bra bestånd, även om fröet icke, eller endast
ofullständigt myllas, men under mindre gynnsamma
betingelser blir resultatet gott endast vid god men
grund myllning, d. v. s. radsådd efter skyddssäden.
Nu nämnda metoder kunna användas vid insådd både
i höstsäd och vårsäd, samt i tillämpliga delar vid sådd
utan skyddssäd. Vid insådd i höstsäd kan antingen
gräsfröet (utom rajgräs och vissa andra ömtåliga arter)
sås på hösten och klöverfröet på våren, eller också
allt fröet på våren. Insådden på våren måste ske så
tidigt som möjligt, helst innan sädesbrodden börjat
växa, och medan jorden ännu är fuktig. Myllningen
blir nästan alltid otillfredsställande, även om
brodd-harvning eller vältning företages efter sådden. Om
broddén är kraftig, kan man så vallfröet med
radsåningsmaskin tvärs över såraderna. Denna radsådd
ersätter då broddharvningen.
Eftersàdd, hjälpsädd*. Om frösådden till följd av
torka, liggsäd eller sjukdomsangrepp misslyckats på
större eller mindre fläckar, böra dessa hjälpsås, antingen
994
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
