Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Övervintring ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Övervintring
Övervintring
terna anlägges under varje vegetationsperiod i eller
under markytan en generation knoppar, som utgöra
organen för Ö. sedan den ovanjordiska delen av
växten dött. Dessa knoppar äro vanligen utrustade
med upplagsnäring i rotstockar, rötter, birötter,
lågblad (lökar) m. m. Hos många arter, som anlägga
vinterknopparna i toppändan av en kraftig huvudrot,
t. ex. rödklöver och lucern, äger under senhösten en
sammandragning av roten rum, varigenom knopparna
dragas ner under markytan. Även inom denna grupp
föreligga stora skillnader i vinterhärdighet mellan
olika sorter och stammar, t. ex. mellan olika
klöverstammar. De vedartade växterna, buskar och träd,
övervintra likaledes med knoppar, vilka vanligen men
ingalunda alltid äro skyddade av hårda knoppfjäll.
För en normal utveckling av dessa växter kräves, att
årsskotten hunnit nå full mognad*. Vinterknopparna
hos mångåriga örter och vedväxter anläggas redan
under sommaren; så länge växtens vegetativa organ
äro oskadade, förbli de i vila. Denna kan emellertid
avbrytas genom yttre ingrepp. Hos klöver äro de
för Ö. avsedda knopparna färdiga redan under
sensommaren. Om klövern då skördas, utväxa de, och
för Ö. och avkastningen påföljande år måste nya
knoppar anläggas. Det är av denna anledning som
det är så viktigt, att återväxten skördas på en
lämplig tidpunkt.
Växternas förmåga att övervintra beror dels på
deras sort- eller artegna, fysiologiskt betingade
vinterhärdighet —■ t. ex. cellsaftens osmotiska tryck —
dels på huru långt utbildningen av vinterknoppar,
förvedning av årsskott och upplagring av
reservnäring fortskridit, innan tillväxten avbrytes av
vinterkölden. I båda dessa avseenden inverkar
vegetationsperiodens väderlek och ståndortens
näringstillgångar. Ståndorten kan även på annat sätt påverka
Ö., och vinterns väderlek är givetvis av avgörande
betydelse. Snötäcke på väl tjälad mark skyddar icke
bara mot låga temperaturer och häftiga
temperaturväxlingar utan även mot uttorkande blåst. Ett alltför
länge kvarliggande snötäcke kan liksom isbränna på
senvintern vara till stort men genom att växterna
kvävas eller på annat sätt skadas. Slutligen kunna
växtsjukdomar under hösten och vintern så avsevärt
försvaga växterna, att Ö. blir dålig. Om snötäcke
under en längre tid blir liggande på otjälad mark,
kunna av flera anledningar stora skador
åstadkommas.
Inom trädgårdsskötseln skyddas ofta övervintrande
plantor genom täckning med t. ex. granris mot köld,
blåst och starka temperaturväxlingar. Riskerna äro
störst under senvintern med dess soliga dagar och kalla
nätter och täckningen brukar därför ofta nog
verkställas, först mot slutet av vintern. H. O-d.
1083
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
