- Project Runeberg -  Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling /
56

(1925) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - I. Forntiden och den gamla tiden - Grekland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under Greklands klassiska tid gjorde det högt och ädelt utvecklade
konstsinnet sig gällande även i trädgårdsanläggningarna. Dessa utmärktes av
den grekiska arkitekturens regelbundna, rätliniga figurer. Raka alléer och
fyrkanter, smyckade med tempel och bildstoder voro utmärkande för den
äldre grekiska trädgårdsstilen.

Även boningshusen i städerna pryddes av planteringar.

SKOG. Grekland var i äldre tid till större delen skogtäckt. Det stora
behovet av virke till skeppsbyggnad och bergverken gjorde, att skogen var
föremål för noggrann vård,[1] och i skogsskötsel liksom i så mycket annat
blevo grekerna romarnas läromästare. Skogarna stodo under tillsyn av
statstjänstemän. Betning å skog var i lagen inskränkt för att skydda återväxten.

De förnämsta produkterna voro timmer, tjära och kol, vilka brändes av
sönderspinkat virke i stora, koniska milor,[2] samt havstallens bark, vilken
liksom blad av sumak och galläpplen användes för garvning.

Med landets ekonomiska tillbakagång följde emellertid skogarnas
skövlande, så att de skogklädda höjderna blevo och intill vår tid förblivit magra
betesmarker.

HUSDJURSSKÖTSELN var dock, särdeles i de bergiga landsdelarna den
viktigaste delen av lanthushållningen. De betande hjordarna voro furstens
förnämsta egendom och vallades av hans söner[3], och även städernas
innevånare voro rika på nötboskap och får.

Bilder av hästar äro vanliga bland vid helgedomarna påträffade
offergåvor från bronsåldern. Från 8:e årh. f. Kr. ha stångbetsel funnits och
konsten att skydda hovarna med beslag var gammal.[4]

I de homeriska sångerna[5] skildras hästar med en hänförelse, som är
förklarlig hos ett folk, till vars förnämsta nöjen hörde kappkörning och ritt.
Särskilt de norra landskapen, Thrakien och Thessalien, Kentaurernas
hemland, voro berömda för sina hästar,[6] men även Argoiis betecknades som det
»hästuppf ödande».

Hästen användes till ritt och anspänd i par för stridsvagnen.

Grekiska skulpturer visa den orientaliska typen. Krigen med de hästrika
perserna visade grekerna dessas hästars överlägsna beskaffenhet och
framkallade en önskan att österifrån hämta avelsdjur för det inhemska slagets
förbättrande. Filip av Macedonien införde i detta syfte 20,000 skytiska
ston.[7] Förädlingens teori var föremål för Aristoteles’ spekulationer. Ett
stuteri var enligt hans åsikt fullkomligt först sedan avkomlingar erhållits
efter hingstars parning med sina egna mödrar och döttrar.

Muldjur voro de vanligaste last- och dragdjuren. Aveln av dessa djur
var förbjuden i Elis och kanske andra delar av landet, men de infördes från


[1] Aristot. Politik VI och VII.
[2] Theofrastos IX: 3.
[3] Odyss. XIV: 99 och följ.
[4] Schrader. Reallex.
[5] Ilias VI: 50.
[6] Varro 11: 7.
[7] Justinus. Hist. IX: 2, 6; Herodian. Hist. VII: 196.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lanthist/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free