Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 240 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Frankrike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gamla ättsamhällen, de peruanska inkas kommunistiska rike, den år 1610
av jesuiter bildade kommuniststaten i Paraguai och på de släktsamhällen
med egendomsgemenskap, som ännu funnos bestående i vissa delar av
Frankrike, särskilt Auvergne.[1] Andra förordade en lika fördelning av
jorden efter föredömen från antiken, som vid denna tid behärskade den
bildade världens sinnen, och åberopade som exempel Lykurgos
lagstiftning (sid. 52) och de romerska åkerlagarna (sid. 63) samt riktade en skarp
kritik mot den i Frankrike rådande ojämnheten i jordbesittning. Jordens
brukare borde såsom alstrare av livets förnödenheter och tillika de, som
bibehållit naturtillståndet mest
ofördärvat, i främsta rummet komma i
åtnjutande av fri besittning av
jorden. I första hand borde statens och
kyrkans jord styckas och delas.
Beträffande den enskilda
jordegendomen yrkade somliga reformivrare
blott förbud mot ytterligare ökning
av större jordbesittningar eller mot
förvärv av jord utöver en i lag
fastställd storleksgräns samt lika
fördelning av jord vid arvskifte. Andra
ville, att jord, som icke användes i
produktivt syfte, skulle tillfalla den,
som tog den i odling. Ännu andra
påyrkade delning av de stora
godsen, vilkas uppkomst betecknades som
usurpation, och av allmänningarna.[2]

Fig. 53. Duhamel Dumoncenu.

Jämsides med dessa från den
antagna naturrätten och den sociala
rättvisans synpunkt utgående
reformyrkanden inträdde en ändring i den
rådande nationalekonomiska uppfattningen, idet att den merkantilistiska läran
dande nationalekonomiska uppfattningen, i det att den merkantilistiska läran
om handelns och manufakturernas övervägande betydelse undanträngdes
av den fysiokratiska eller ekonomistiska om jordbruket som den förnämsta
alstraren av rikedom (sid. 221). Denna uppfattning vann talrika anhängare
bland reformvännerna, bland dem de ovan nämnda statsmännen, som sökte
tillämpa den i statens ekonomiska politik. Genom sin slutsats om det stora
jordbrukets företräde genom dess större förmåga att alstra produkter utöver
brukarens eget behov kom denna lära i viss mån i motsats mot yrkandena
på godsens styckning.

Lantbrukslitteratur. Från tiden omkring år 1775 framvällde, jämte den
rika rent politiska och ekonomiska litteraturen, en verklig flod av skrifter
ägnade lantbruket och framför allt dess ställning i nationalekonomiskt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>