Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott i Normandie och de sydvästra provinserna som en tillfredsställande
utfodring förekom och kreatursskötseln nått en något högre ståndpunkt.
Den fria betesgången motverkade också avelns förbättring, vartill även
bidrog, att med prästernas rätt till tionde var förbunden skyldighet att
hålla de behövliga tjurarna och baggarna. Denna pålaga sökte naturligtvis
förpaktarna av tionden att komma från så billigt som möjligt, och till följd
därav voro handjuren av dessa kreatursslag i regel av sämsta beskaffenhet.
Mot periodens slut ägnades dock från regeringens sida mycken omsorg åt
häst- och fåraveln.
Hästaveln var under den nyare tidens början föga beaktad. I De
Serres’ Théatre d’agriculture omtalas icke några särskilda raser.
Emellertid föranledde behovet av rytterihästar, vilket hittills till stor del fyllts
från grannländerna och Turkiet, Colbert att vidtaga åtgärder för avelns
förbättring, och då erfarenheten visat överlägsenheten av häststammen i
de sydvästra provinserna, vilken ansågs vara av arabisk härkomst, över de
tunga nordfranska hästarna, anlades ett statsstuteri på Rieutort i Gascogne.
vid vilket företrädesvis avelsdjur av orientaliskt blod uppställdes.
Colberts efterträdare Le Peletier fullföljde samma plan genom
inrättande av stuterier av samma ras på flera kronogods och sedan med
utsta-tionering av hingstar hos enskilda. Sedan en stuteristyrelse tillsatts år 1703,
sammandrogos statens hingstar till ett centralstuteri å Le Pin i Normandie.
Erfarenheten, att användningen av orientaliska hingstar ej förmådde att
tränga tillbaka den lymfatiska konstitutionen, som ökats genom användning
vid aveln av danska och mecklenburgska låglandshingstar, i föreningen med
förkärleken för allt engelskt föranledde fursten av Lamballe att år 1760
övergå till användning av engelska full- och halvblodshästar, och härigenom
skapades den sedan alltjämt högt ansedda anglonormandiska rasen. För den
sydfranska häststammens förbättring anlades stuterier å Pompadour i
Limousin, Bigorre i Pyrenéerna och Rozières, vid vilka företrädesvis
orientaliska hingstar användes, och tillika utstationerades sådana hos enskilda.
Under revolutionstiden gick stuteriväsendet starkt tillbaka men
utvecklades åter av Napoleon till en ofantlig omfattning. Är 1805 inrättades
4 stuterier och 15 hingstdepoter, vilkas antal följande år fördubblades.
Avelshingstar infördes från alla håll, varifrån de kunde erhållas, såväl
orientaliska som engelska och kallblodiga tyska, och år 1811 hade franska
staten över 1,000 avelshingstar.
Även åt lanthästaveln ägnades omsorg. Genom stuteriordningar år 1717
och 1718 hade införts hingstbesiktning och förbud mot att använda icke
godkända hingstar för betäckning av andras ston. Dessa bestämmelser
upphävdes år 1790, men år 1806 återinfördes hingstbesiktning och något
senare premiering av därvid godkända hingstar i 3 klasser, varjämte
infördes kapplöpningar och inrättades 11 hästskötareskolor.
Åsne- och mulavel i södra Frankrike stod under förra delen av den
nyare tiden avgjort efter densamma i Spanien (sid. 235) men genom införsel
av ett antal förnämliga åsnehingstar fr.ån detta land grundlades den högt
stående åsne- och mulaveln, som alltsedan bibehållit sig i södra Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
