Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - III. Den nyare tiden. 1500-1815 - Nederländerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mån bete och ängshö ej räckte till, blevo därför foderodling på åker och
sommarstallfodring allt mer allmänna.
I marsktrakterna föddes kreaturen så gott som hela året på bete, men
eljes var stallfodring av de större djuren vanlig även under sommaren, under
det att hedarnas magra bete huvudsakligen tillgodogjordes av fåren.
Hedarnas uppodling minskade därför fårskötseln men var även en stor förlust för
innehavare av smålägenheter, vilka för underhållet även av nötkreaturen
voro beroende av allmänningsbetet. Till grönfoder användes jämte gräs
även spärgel, klöver och grönråg. Vinterfodret utgjordes av hö, halm,
rovor, morötter, potatis, hästbönor, havre, bovete samt kakor av lin- och
rapsfrö. Nötkreaturen fingo även sörpa av olika foderslag och kärnmjölk.
I Belgien bedrevs gödning av från de franska gränsprovinserna, ja i 17:e
århundradet även från Danmark, inköpt mager boskap, samt uppfödning av
unghästar från Artois och Boulonnais.
I stallarna gingo djuren i vissa trakter lösa eller i kättar, varigenom
gödseln ansågs bliva väl bevarad.
Hästarna på det holländska låglandet voro av det tunga, frisiska slaget,
starka arbetshästar och goda travare, — travkörning var här en nationell
idrott. Den belgiska hästen var mindre tung och blöt än den frisiska och i
äldre tid mycket eftersökt till krigsbruk. För densammas ytterligare
förbättring i denna riktning lät Maria Theresia år 1770 inrätta ett
stuteri i Alost, där hingstar av åtskilliga, både varm- och kallblodiga, slag
uppställdes. Det nedlades år 1781 på grund av böndernas obenägenhet mot varje
ändring av hästslagets karaktär av tung draghäst. År 1806 inrättade
Napoleon ett stuteri i Terwueren för att genom korsning med orientaliska
hingstar åstadkomma arméhästar, men även detta stuteri blev av kort
varaktighet. Det i de högre liggande sandjordstrakterna förekommande lättare
hästslaget, Gelderhästen, har icke fått någon större betydelse.
Nötboskapen i de holländska marsktrakterna var den mest storvuxna
och mjölkrika, och det var därför denna, som ifrågakom vid anskaffning av
avelsmaterial till kreatursstockens förbättring i andra länder. Den sålunda
i England och andra länder införda holländska boskapen omtalas mest som
röd, och detta liksom det förhållandet, att 1600-talets holländska målares
tavlor mest visa röd boskap, talar för att denna färg förr var vanligare än
nu. Flanderns liksom de mer höglänta trakternas boskap var småvuxnare
och mindre mjölkrik men dock i stort sett överlägsen grannländernas.
Nötboskapen hölls i Nederländerna ej, såsom eljes var vanligt, övervägande för
gödselns skull, utan kött och mjölk voro en viktig inkomstkälla. Både smör
och ost voro alltsedan medeltiden viktiga exportvaror, och osten stod sedan
gammalt i högt anseende.
Fårskötseln var i äldre tider en viktig gren av Nederländernas
lanthushållning, i det att Flandern var säte för Europas förnämsta ylleindustri,
som hämtade råmaterial även från England och Spanien. Då dessa länder
vid medeltidens slut hindrade exporten av ull för att förarbeta den i eget
land, började ylleindustrien i Flandern förlora sin företrädesställning, och
i den mån odlingen utsträcktes, minskades fårskölselns omfattning. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
