Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 527 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Tyskland och Österrike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som önskade större frihet, än den starka centralisationen i Neu-Wied
medgav, bildades under ledning av kretsassessor Wilhelm Haas (1839—
1913) andra centralföreningar, huvudsakligen av inköpsföreningar, och år
1883 sammanslöto sig dessa i sin ordning till Vereinigung deutscher
landwirtschaftlicher Genossenschaften med säte i Darmstadt (en kortare tid i
Offenbach), vilket år 1903 ändrade sitt namn till Reichsverband. För de
kreditkassor, som voro oberoende av Wied-förbundet bildades också en
centralkreditanstalt, Landwirtschaftlicher Genossenschaftsbank i Darmstadt.
Efter en tids rivalitet mellan de två förbunden, slöt sig det i Neu-Wied år
1905 till riksförbundet, vilket därefter omfattade större delen av rikets
lantbrukskooperation.

År 1895 inrättades en statsanstalt die Preussische
Centralgenossenschaftskasse till centralbank för Preussens kooperativa centralkassor såväl för
städer som för landsbygd. Liknande anstalter ha sedan bildats i flera andra
tyska stater.

Kooperationen har i Tyskland utsträckts till alla grenar av lantbruket,
där sådan är lämplig. Allmännast förekomma jämte spar- och lånekassor
Bezugsgenossenschaften (inköpsföreningar), Absatzgenossenschaften
(försäljningsföreningar), Silogenossenschaften (föreningar för gemensam
lagring, belåning och försäljning av spannmål), vinodlare- och mejeriföreningar
samt försäkringsföreningar mot förlust genom brand, hagelskada och
kreaturssjukdom (sid 546). Föreningarnas antal i Tyskland var:

	År 1890	1900	1910
Spar- och lånekassor .............	1,729	9,773	15,526
Inköpsföreningar ....................	537	1,115	2,293
Mejeriföreningar ....................	639	1,917	3,325
Andra ...................................	101	811	2,701

Lagstiftningen rörande försäkringsväsendet började med den
preussiska föreningslagen av den 27 mars 1867, som följande år utsträcktes till
hela det nordtyska förbundet. Denna gav kompetens som juridiska personer
åt registrerade föreningar med solidarisk ansvarighet. Genom Gesetz
be-treffend Erwerbs- und Wirtschaftsgenossenschaften av den 1 maj 1889 med
senare tillägg har graderad ansvarighet införts, nämligen solidarisk
ansvarighet, obegränsad tillskottsplikt och- begränsad ansvarighet. Tillika
reglerades förhållandet mellan föreningar och förbund av sådana och
stadgades skyldighet för de senare att utöva regelbunden tillsyn över de förra
genom fackkunniga revisorer. För det enskilda försäkringsväsendet
utfärdades en rikslag den 1 juli 1902.

I de österrikiska länderna[1] hade mejeriföreningar funnits ända sedan
medeltiden och åtminstone sedan 1700-talet Vorschuss-kassen och
Contributions-fonde, vilka ursprungligen voro ett slags reservfonder med
spannmålsupplag för skattebetalningen till jordherren och för utsäde men
övergått till lånekassor för delägarna. Den moderna kooperationen går här
tillbaka till 19:e århundradets mitt, då en allmän föreningslag utfärdades (år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>