Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Storbritannien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jordbruket tillfälle för de lösa arbetarna till betydligt större arbetsinkosmt genom
ackordsarbete under skördetiden.
Redan 1832 hade ett försök gjorts av arbetarna att genom sammanslutning
framtvinga förbättring av sina lönevillkor men med ringa framgång, och år
1870 hade" en lokal arbetsinställning (strike) i samma syfte förekommit. Ar
1872 lyckades en lantarbetare Joseph Arch att få till stånd the National
agricultural labourers union, vilken inom kort föranledde bildandet av en
arbetsgivareförening, the Farmers union. Det förra förbundets försök att
genom arbetsinställelser ernå högre avlöning och kortare arbetsdag hade blott
ringa framgång, och anslutningen till förbundet minskades även genom
uppkomsten år 1873 av ett tävlande förbund the Federal union of agricultural and
general labourers, som omfattade både lantbruks- och andra arbetare.
Jordbruksarbetarnas föreningsrörelse förde en tynande tillvaro och det förra
förbundet bortdog år 1894. Genom en följd av lagar (labourers acts) har anslag
beviljats för anskaffning av bostadslägenheter med en täppa för lantarbetare.
Världskriget medförde här som annorstädes gynnsammare förhållanden för
jordbruksarbetarna. År 1917 inrättades en Central wages board
(arbetslönebyrå) med lokala byråer, vilka ägde att fastställa minimilöner. Då denna
inrättning år 1921 upphävdes, tillsattes fasta förlikningsnämnder för att medla
vid arbetslöners fastställande. Lantarbetarnas antal har alltjämt avtagit, och
den tilltagande bristen på jordbruksarbetare plägar anföras som en anledning
till den fortgående nedläggningen av åker till gräsmark.
LANTBRUKSUNDERVISNING. I Storbritannien rådde länge
uppfattningen, att jordbruket som ett praktiskt yrke bör läras genom praktiskt
deltagande däri, under det att teoretiskt studium snarare är ägnat att motverka
jordbrukarens praktiska duglighet. Det år 1845 på enskilt initiativ inrättade
Agricultural college of Cirencester (vilket nyligen upphört med sin
verksamhet) har därför föga använts för utbildning av engelska jordbrukare utan
huvudsakligen för blivande ledare av större jordbruk i kolonierna och
intendenter för de stora i arrendegårdar uppdelade godsen.[1] De något senare
inrättade lantbruksskolorna å Downton och Aspatria, hade väl företrädesvis
blivande lantmän till lärjungar, men dessa utgjorde ett försvinnande fåtal i
jämförelse med landets jordbrukare.
Först mot slutet av 1800-talet började något större intresse visas för den
teoretiska utbildningen av jordbrukare. På 1880-talet började
undervisningskurser i lantbruk att hållas vid universitet i Oxford och vid the Science and
art departement i Kensington samt år 1890 vid universitetet i Edinburg.
Sedan år 1856 har det skotska och sedan år 1868 det kungl, jordbrukssällskapet
hållit årlig examen för agronomdiplom. Från år 1896 har det senare även
examen i mejerikunskap, sedan år 1900 gemensamt med det skotska
sällskapet.
Först på 1890-talet började särskilda anstalter för högre
lantbruksundervisning att inrättas, dels vid eller i anslutning till ett universitet, såsom i
Cambridge (1897), i Reading i förbindelse med Oxfords universitet (1893), vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
