Lantbrukets historia : världshistorisk översikt av lantbrukets och lantmannalivets utveckling / 707 (1925) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbrukets utveckling i skilda länder - IV. Det rationella jordbrukets period - Norge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För kreatursstammens förbättring infördes väl fortfarande en del
utländska djur, men detta vann aldrig någon större omfattning beträffande hästar
och nötboskap, och den allmänna meningen blev allt mer avgjord för
ren-avel av landets egna slag, vilka bättre än de utländska passa för landets
förhållanden.

För avelns höjande ha åtskilliga offentliga åtgärder vidtagifs, såsom
kreatursutställningar (sid. 701), ladugårdsbesiktningar och stambokföring, vilken
år 1918 överlämnades till ett statens stambokskontor. En konsulent i
ärftlighetsfrågor anställdes. Genom lag den 4 juli 1919 blev rätten att släppa
hingstar, tjurar, baggar och bockar
på gemensamt bete inskränkt.

Fig. 158. Norsk Östlandshäst. 1901

VETERINÄRVÄSEN. Norge har
under nutiden varit synnerligen
litet hemsökt av svårare
husdjurssjukdomar, vilkas införande från
utlandet hindras genom stränga
importbestämmelser och
importförbud.

Genom lag den 14 juli 1914 har
regeringen fått rätt att vidtaga
åtgärder genom nedslaktning,
importförbud m. ni. till hindrande av
smittsamma sjukdomars spridning.

Det Kgl. Veterinärinstitutet i
Kristiania, inrättat år 1914, gör
undersökningar beträffande särskilt smittsamma sjukdomar, tillverkar
veterinära vacciner och sera, samt är regeringens rådgivande myndighet i
veterinära angelägenheter.

För utbildningen av veterinärer, som hittills skett huvudsakligen vid den
danska veterinärhögskolan, är en norsk veterinärhögskola i Kristiania under
anläggning.

HÄSTARNAS antal var sedan gammalt störst i östlandet, där körslor
mellan Kristiania och Oplanden samt skogskörslor krävde mycket arbete, t. o. m.
så att jordbruket därigenom försummades, samt i bergverkstrakterna för
forsling av virke, kol och malm, men Östlandets skogs- och slättbygder fyllde
till stor del sitt behov genom inköp från andra orter. Största uppfödningen
ägde rum dels på Vestlandet, varifrån huvudsakligen simpla verkhästar
såldes till andra delar av landet, dels på Östlandet, främst Gudbrandsdalen,
vars hästar hade största anseende som avelsdjur.

För avelns förbättrande införde enskilda personer hästar av utländska
slag till Östlandet, såsom danska, holsteinska, engelskt full- och halvblod
och på 1870-talet ett par Norfolk-hingstar. Från denna tid har enighet rått
om att endast inhemska avelsdjur böra användas.

Från mitten av 1800-talet har staten tagit ledningen av åtgärderna för
hästaveln. År 1844 inrättades ett statsstuteri på Hjerkin för fjordhästar men
nedlades år 1856. Året därefter beviljade stortinget medel till inköp och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>