Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avkommebedömning - Avkomsträtt - Avkylning - Avledande medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nedärvningsförmåga. Enär de olika anlagen nedärvas
oberoende av varandra, måste vidare vid a. en
noggrann undersökning äga rum beträffande
avkommans samtliga viktigare
egenskaper. Att avkomman efter en viss tjur
har mycket god och jämn exteriör, bevisar
sålunda icke, att ifrågavarande tjur även
har god nedärvningsförmåga beträffande t. ex.
anlag till mjölkmängd och fetthalt o. s. v.
A. tillämpas redan i både den enskilda och
den officiella ledningen av aveln. Äldre
tjurar, över 5 år gamla, skola sålunda för tävlan
om avelspris vid nötboskapspremieringen
uppvisas med minst 10[1] avkomlingar. Inom
svinaveln förbereder man efter danskt mönster
kontroll över snabbvuxenheten och
foderomsättningsförmågan hos avkomman efter mera
framstående han- och hondjur vid
svinavelsstationerna. För enskilda avelsbesättningar
söker man genom upprättandet av
familjestamböcker underlätta kontrollen över
beskaffenheten hos avkomman efter de viktigaste
avelsdjuren inom stammarna.
Endast genom att ytterligare utbygga och
fullkomna a., blir det möjligt att säkert lära
känna de djur, familjer och stammar, som
på grund av en god genotypisk beskaffenhet
kunna föra aveln framåt. L. N.
Avkomsträtt, rätt att från en viss fastighet
erhålla visst, vanligen årligen utgående
belopp i pengar eller varor. Se Födoråd och
Frälseränta. Även liktydigt med avgäld. Se
Jordavsöndring. E. T.
Avkylning är ett verksamt medel att
hindra jäsningar (syrning, förruttnelse o. s. v.)
förorsakade av lägre organismer, såsom
bakterier, jäst- och mögelsvampar.
Fullständigast nås detta syfte genom frysning, varvid
flertalet mikroorganismer visserligen icke
dödas, men deras verksamhet fullständigt
hämmas så länge det organiska ämnet bibehålles
i fruset tillstånd. Se Is, Konservering,
Kylmaskin, Mejeri, Mjölkkylare.
Avledande medel. Att man genom
anbringande på huden av vissa retande ämnen,
t. ex. terpentinolja, kamferliniment eller
»skarpsalvor», kan minska smärtorna vid och
i många fall påskynda läkningen av sjukliga
förändringar i leder, senor, senskidor och
delvis även i andra inre organ, har varit känt
sedan långt tillbaka. Man tänkte, att blodet
och därmed inflammationsprocessen (»det
onda») skulle dragas ut till det hudställe, som
utsatts för inverkan av det retande medlet,
och därigenom avledas utåt. Avledande
medel motsvarar sålunda, åtminstone i
flertalet fall, »hudretande medel».
Dessa medels verkan har emellertid andra
orsaker: Anbragta på huden, åstadkomma de
en utvidgning av blodkärlen ej blott i denna,
utan även i mer eller mindre djupt under
densamma belägna vävnader, som härigenom
komma att rikligare genomströmmas av blod.
Har det hudretande medlet anbragts i
omedelbar närhet av ett kroppsparti, som är säte för
sjukliga förändringar (t. ex. en inflammerad
senskida), kommer detta i åtnjutande av en
kraftigare blodgenomströmning, som är
gynnsam för läkningen, genom att
ämnesomsättningen i ifrågavarande vävnader stegras, och
sjukdomsorsakerna (vanligen bakterier och
deras giftiga omsättningsprodukter) avlägsnas.
Hudretande medel kunna emellertid påverka
sjukdomsprocesser även i organ, som ej
erhålla sitt blod från samma blodkärl som det
behandlade hudpartiet. Sålunda kan t. ex. ett
terpentinomslag om bröstet eller om buken
gynnsamt påverka vissa lidanden i lungorna
eller tarmkanalen. I sådana fall anser man
förklaringen till verkan ligga däri, att olika
partier av de inre organen och av huden
erhålla sina nerver från samma områden av
ryggmärgen, och att därför en hudretning,
som ju också blir en retning av
nervutbredningarna i huden, kan fortledas genom
nervsystemet till vissa områden av inälvorna och
där åstadkomma en rikligare
blodtillströmning. Den vanliga verkan av de
»avledande» medlen är sålunda icke en avledning av
blodet från de organ, man avser att behandla,
utan raka motsatsen. En verklig »avledning»
från t. ex. hjärnan eller juvret kan däremot
åstadkommas genom användning av
avförande medel (jfr detta ord). — Den
verksammaste hudretningen, som man inom
djurmedicinen begagnar sig av, åstadkommes med
tillhjälp av knivformade eller spetsiga
brännjärn, som i mörkt rödglödande tillstånd
placeras på huden för att åstadkomma linje-
eller punktformiga brännsår. En sådan
bränning är ett av de verksammaste medel man
känner mot kroniska led- och senlidanden hos
hästen, men har den olägenheten att
efterlämna länge kvarstående ärr. Mot samma
sjukdomar användas också skarpsalvor.
Hit höra spanskflugsalva och stark
spanskflugsalva, vilkas viktigaste
beståndsdel är pulvriserade »spanska flugor» (en i
varmare länder förekommande grönglänsande
skalbagge, Lytta vesicatoria) eller rättare sagt
ett i denne förefintligt, starkt retande ämne,
kantaridin. En annan kraftigt
hudretande salva är
kvicksilverjodidsalva eller »blister» (se d. o.). Dessa
salvor, som icke böra användas annat än efter
veterinärs ordination, ingnidas vanligen tre
eller flera dagar å rad, varvid den, som
verkställer detta, måste skydda sina fingrar med
handsktutor eller på annat sätt. Ingnidningen
medför en mer eller mindre djupgående
hudinflammation med blåsbildning och sedermera
avstötning av de ytligare lagren av huden.
Dessa »skorpor» avlägsnas, då de efter ungefär
tre veckor lossnat, medelst tvättning med såpa
och ljumt vatten. En lindrigare hudretande
verkan, varav man ibland kan hava nytta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
