Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Basväg - Battens - Bearbetning av jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sydsluttning bidrar dock ofta genom
värmeabsorption till för tidig avsmältning av snön).
I motlut kan man minska vägbanans friktion
genom överisning.
I södra och mellersta Sverige, där man
ofta har bofasta skogsarbetare ute på
skogarna och avverkningen dels med hänsyn till
dessa, dels till skogens olikåldrighet med tätare
mellantider måste återkomma i samma trakter,
anlägges ofta ett över hela skogen förgrenat
system av fasta basvägar, som då vid
anläggning i fråga om röjning och planering
behandlas mera omsorgsfullt än de tillfälliga.
För att därjämte i möjligaste mån frigöra sig
från beroendet av myrars och blötmarkers
tillfrysning före rikare snöfall framdragas
dessa fasta basvägar i största utsträckning
efter jämna fastmarker i låga lägen.
Härigenom bli de något dyrare i anläggning men
avsevärt billigare i vinterunderhåll och kunna,
om de äro väl anordnade och avsprängda,
trafikeras med släddon även vid mycket litet
snö och tämligen oberoende av markens
tidigare tillfrysning.
Vid anläggning av b. bör helst all skog
avhuggas så nära marken som möjligt till minst
3 meters bredd, varefter vägbanan å 2 meters
bredd jämnas eller planeras. Vid
framdragning av fast b. å jämnare fastmark brukar,
om skogen ej är av grövre beskaffenhet, detta
arbete kunna utföras med en
dagsverksåtgång av 0.03 à 0.04 dagsverken per längdmeter.
Å myr eller mossmarker blir oftast
arbetsåtgången vida mindre; tillkommer sprängning
av stenar eller grövre skog, kan arbetet
stegras avsevärt. G. Lg.
Battens, sågat virke av minst 2 eng. tums
tjocklek och 4—8 eng. tums bredd, jfr
Bräder, Plank, Sågning.
Bearbetning av jorden har till syfte: a) att
bringa denna i ett för utsädets groning,
plantornas tillväxt och de i jorden förefintliga för
växterna gagneliga lägre organismerna,
särskilt bakterierna, gynnsamt skick; b) att mylla
stubb, gödsel och utsäde; samt c) att
förstöra ogräs, snyltsvampar och skadeinsekter.
1. Åkerjordens b. var i äldre tid,
då jorden i regel låg i träde vart annat eller
tredje år, huvudsakligen förlagd till
sommarträdningen, och höstbruk förekom vanligen
blott på vårlanden (de tegar, som skulle
besås följande vår), och även dessas bearbetning
uppsköts ofta helt och hållet till våren.
Sedan mitten av 1800-talet har trädningen starkt
inskränkts och mångenstädes alldeles
avskaffats, och där så skett, har det blivit omöjligt
att medhinna jordens grundliga bearbetning
på våren. Därjämte har erfarenheten visat, att
höstbearbetning ej blott medför en önskvärd
utjämning av arbetsfördelningen utan även
kan bringa jorden i ett bättre skick än
uteslutande bearbetning på vår och sommar,
beroende därpå, att den förra öppnar jorden
för en ökad inverkan av naturens egna
krafter. Fuktigheten intränger bättre i den
luckrade jorden, och tjälen giver denna en mer
fulländad fördelning till kornstruktur, än
genom mekanisk bearbetning kan åstadkommas,
varjämte det överflödiga smältvattnet på
våren hindras att samlas och åter hopslamma den
sålunda luckrade jorden. Därigenom kan
bearbetningen på våren och den därmed
följande uttorkningen av jorden inskränkas: en
ändamålsenlig fördelning av bearbetningen
mellan höst- och vårbruk befordrar därför en
i vårt torra klimat högst behövlig hushållning
med jordfuktigheten. Slutligen har
erfarenheten visat, att jordens fruktbarhet ökas genom
att den ständigt hålles lucker i ytan samt lätt
genomtränglig för luften genom hela
matjordslagret, så att bakterieverksamheten i
jorden befordras. Då denna försiggår
kraftigast i övre delen av matjorden men
svagare i dennas djupare jordlager, så har man
allt mer inskränkt de plöjningar till fullt
djup, som förr utgjorde bearbetningens
huvudsak, och låtit denna utgöras av luckringar
av matjorden, utan att denna vändes.
Bearbetningen bör ej blott luckra utan även
giva jorden önskvärt sammanhang och så stor
kapillär ledningsförmåga, att fuktigheten
alltjämt drages från älven upp i hela
matjordslagret. För detta ändamål kan jorden, särdeles
av naturen lös jord, ss. sand- och mossjord
samt sådan, som blivit kokig, behöva
sammanpackas genom tung vältning. Sådan är av stor
betydelse på lös jord och bör i regel följa på
varje b., som luckrat mer än översta ytlagret.
En djup b. ökar jordens förmåga att
upptaga och kvarhålla vatten, öppnar jorden
för luftens djupare inträngande, varigenom
befordras förvittring, förmultning och
salpeterbildning samt andra omsättningar, genom
vilka växtnäring beredes, likasom den även
ökar den rymd, inom vilken rötterna kunna
hämta näring, växternas näringsrymd.
Bearbetningen av den öppna jorden bör
därför minst 1 gång årligen ske till matjordens
fulla djup och matjorden därvid småningom
fördjupas, tills den nått ett djup av omkring
30 cm. Därutöver kan en vid lämpligt tillfälle
i växtföljden återkommande djupkultur
genom alvluckring (se d. o.) eller
djupplöjning (se d. o.), där alven
är mullrik, höja skördarna, ehuru ofta ej så
mycket, att den blir lönande.
Den årliga bearbetningen bör
helst omedelbart efter skörden, medan ännu
säden står i skylar, inledas med ett ytligt
förbruk, vanligen en skumplöjning eller
ock en harvning, efterföljda av vältning, så att
ett luckert men i vattenledande förbindelse
med den underliggande jorden varande ytlager
bildas. I detta gror en del ogräsfrön, även om
en stor del av dem, som nyss spritts över åkerns
yta, ej äro grobara förr än efter längre vila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
