- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
105

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beståndsvård - Besutenhet - Beta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan varje gång uttagas 15—30 % av
virkesbeloppet.

När gallringen utföres så starkt, att trädens
kronor ej beräknas åter kunna sluta sig, en
gallringsform, vilken utföres å bestånd, som
passerat medelåldern, benämnes den
ljushuggning, därest avverkningen skett efter
låggallringsprincipen, men frihuggning,
därest den mera utföres efter
krongallringsprincipen. Ljushuggningen och frihuggningen
hava till uppgift att, sedan träden kvistrensat
sig till önskvärd höjd å stammen, genom
återkommande starka huggningar bereda ett
antal välformade träd det fullaste
kronutrymme och härigenom framkalla kraftig tillväxt
hos träden. En dylik trädvård ökar
förutsättningarna för en god frösättning hos träden
och gör dem lämpliga som fröträd. En
ljushuggning kan under vissa förhållanden bidraga
till att på ett lämpligt sätt förändra markens
strötäcke, medan en frihuggning (där de undre
kronskikten sparas) kan i ett bestånd med gott
marktillstånd bibehålla sådant längre, än
som skulle vara fallet vid en ljushuggning.

Uppkvistning avser att avlägsna
sådana grenar, vilka, om de kvarsutte, skulle
växa in i stamvirket och därigenom göra detta
mindre värdefullt. Man skiljer på
torrkvistning, borttagande av endast redan
döda grenar, och grönkvistning, där
även grenar, som äro i full livskraft, borttagas.
Uppkvistningen måste tillgripas, innan träden
bli för gamla, så att den vedcylinder, som
avsättes utanför kvistarnas avskärningsytor,
får tillfälle att under trädets fortsatta växande
utveckla sig till en sådan tjocklek, att fullt
kvistfritt sågvirke erhålles. Uppkvistningen
sker endast till 7—8 m. höjd, d. v. s. blott en
stocklängd och endast så många träd med den
vackraste stamformen, vilka kunna beräknas
kvarstå till slutavverkningen, uppkvistas för
att minska kostnaderna härför. En annan
uppkvistningsform är den s. k.
kronkvistningen, när särskilt yviga träd delvis kvistas
i stället för att borttagas, vilket kan
rekommenderas någon gång, då de annars skulle
efterlämna alltför stor lucka i bestånden.

Till beståndsvården räknas vidare
rensningshuggningen eller
tillvaratagandet av vindfällda samt torra eller sjuka
rotstående träd, en åtgärd som visserligen knappast
förbättrar den kvarstående friska skogens
tillväxt men på grund av fara för skogsinsekternas
spridning och för skogseld ändå ej får
försummas, även om åtgärden ej är direkt ekonomisk.
Till beståndsvården räknas slutligen också
beredningshuggning, se d. o.                G. Sch.

Besutenhet. Enl. K. f. den 6 aug. 1864
ansågs besuten en var som innehade minst så
stor hemmansdel, att han av dess avkastning
i vanliga år kunde påräkna bärgning för ett
hushåll av tre arbetsföra personer och erlägga
med hemmansdelen förenade utskylder.
Begreppet saknar numera betydelse, sedan
stadgandet blivit upphäft genom K. f. 6 aug. 1881
ang. hemmansklyvning och jordavsöndring.                E. T.

Beta, Beta vulgaris L., av målleväxternas
familj, Chenopodiaceæ, är en saftig ört med
köttig rot, glänsande, hela blad och en från
roten uppskjutande blomstjälk med små, gröna,
5-taliga blommor samlade i små huvuden, som
bilda ett grenigt knippe. Blommorna i varje
huvud sammanväxa till en kapsel, som därför
innehåller 2—7 frukter. Dessa kapslar, som
vanligen kallas betfrö, böra utveckla minst 2
groddar, de väga omkr. 25 gr. per 1,000 st.
och 22—32 kg. per hl. Bestoftningen sker med
vindens och insekters hjälp, varför
korsbefruktning är regel. Torrämnehalten i roten ökas
med bladmassan och kan därför i viss mån
bedömas efter denna och efter storleken av
nacken (den del från vilken bladen utgå).
Skrynkliga blad (stor bladyta) antyda hög
torrämne- och sockerhalt, tjocka, köttiga
motsatsen. Torrämneprocenten kan väl sjunka mot
slutet av växttiden, men hela
torrämnemängden ökas vanligen, så länge tillväxten fortgår.
Däremot avtager blastmängden avsevärt mot
växttidens slut. Betans vilda stamform, B.
maritima
L., som förekommer efter Europas
havskuster, är flerårig, men under odlingen
har den blivit 2-årig, så att blombärande
stjälkar uppskjuta andra året. Stocklöpning,
d. v. s. utskjutande av blomstjälk första året,
varmed följer träig rot, är ett vanligt fel. (Se
Rotfrukter.)

Sorter. Redan hos den gamla tidens
romare odlades flere sorter b. De nu odlade
varieteterna äro vitbeta med sina former:
foder- och sockerbeta, samt trädgårdsarterna
bladbeta eller mangold och rödbeta.

1. Vitbeta. Omtalas från kontinenten
som odlad först under 1700-talet; vid
århundradets mitt fästes uppmärksamheten på rotens
höga sockerhalt, och mot dess slut började den
användas för sockerberedning. I Sverige
börjades försök härmed i början av 1800-talet,
och sedan har odlingen vunnit stor
utsträckning såväl för sockerberedning som till
kreatursfoder samt i mindre mån till
brännvinsbränning. Genom förädling hava olika sorter
utbildats, vilka efter sin sockerhalt och
användning delas i foder- och sockerbetor.

Foder-b., B. vulgaris campestris, omfattar
mer storvuxna sorter med 9—18 % torrämne,
varav 4—10 % socker. Blasten utgår från en
vidsträckt nacke, roten växer till större eller
mindre del ovan jord, skalets färg är röd, gul
eller, mindre ofta, vit. Formen växlar mycket;
numera odlas i Sverige knappt vare sig långa,
tappformiga sorter (ex.Elvetham el. Mammouth)
eller de korta, runda, till större delen över jord
växande (ex. Oberndorfer), och föga de
tidigare mycket odlade halvlånga, flaskformiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:25:00 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lantuppsl/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free