Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fruktodling - Fruktos; se Kolhydrat, Socker - Fruktpackning. Se Fruktodling - Fruktplockar - Fruktskorv - Fruktträdgård; se Fruktodling - Fruktträdmögel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under frukterna lägges ett lager friska blad
eller, om de skola sändas längre väg, först ett
tunt lager och därefter rent silkespapper.
Korgen skakas så mycket, att frukterna ligga
tätt tillsammans, varefter de täckas med
papper och träull eller blad. Korgen tillslutes med
lock. Smärre korgar kunna i stället för lock
översys med ett stycke tyg.
Som allmän regel gäller, att ingen frukt får
inpackas i så moget tillstånd, att den under
transporten kan taga skada av övermognad.
Fruktförvaring. Vid förvaring av
vinterfrukt är att märka, att lagerrummet
hålles fullkomligt mörkt och att temperaturen i
detsamma hålles så jämn som möjligt. Om
sommaren och hösten bör den sålunda icke
överstiga +8° C. och under vintern hålles
den vid 2—5° C. Frostfria källare äro
merendels utmärkta fruktförvaringslokaler men böra
vara ventilerade och frukten förvaras så, att
den under tiden närmast efter skörden rikligt
avdunstande fuktigheten kan bortgå. Om åter
frukten förvaras i ett rum, där luften är torr,
bör frukten hållas övertäckt för att ej
skrumpna. Förvaringsrummet bör om möjligt vara
cementerat invändigt, så att råttorna kunna
utestängas. Om kyllagring av frukt, se
Konservering. G. L—d.
Fruktos. Se Kolhydrat, Socker.
Fruktpackning. Se Fruktodling.
Fruktplockare, apparat, fäst på en stang
för nedplockning av högt sittande och
svåråtkomlig frukt. Då vid dessas användning lätt
inträffar, antingen att hela fruktsporren
avbrytes, varigenom trädet skadas, eller ock
fruktskaftet lösryckes från frukten, vilkens kvalitet
därigenom sänkes, böra dessa hjälpmedel blott
i nödfall användas, och frukten helst plockas
för hand, från stege, där så behöves.
Fruktskorv är en allmänt känd sjukdom, som
särskilt under senare år gjort mycken skada
på fruktodlingarna.. Sedan gammalt har f.
kallats Fusicladium och uppdelats på 3 arter:
äppleskorv, F. dendriticum Fuck.,
päronskorv, F. pyrinum Fuck. och
körs-bärsskorv, F. cerasi Sacc. I rent
vetenskapliga verk kallas de numera V enturia,
nämligen äppleskorv V. inœqualis Wint.,
päronskorv V. pirina Aderh. och körsbärsskorv
V. cerasi Aderh. Körsbärsskorv har
underordnad betydelse.
Äpple- och päronskorv bilda å frukterna till
en början grågröna fläckar, som småningom
svartna. Päron- men ej äppleskorv framkallar
vanligen även sprickor i frukten. Den angripna
frukten är på grund av sitt fula utseende knappt
säljbar, men då skorven håller sig endast i
skalet, kan angripen frukt mycket väl användas
i hushållet.
Om skorven huvudsakligen håller sig till
frukten, lida träden själva föga av svampen,
vilken däremot gör mycket större skada, om
bladen bliva m. 1. m. fullständigt överdragna
av skorvfläckar, i synnerhet om detta inträffar
tidigt på sommaren. Bladen torka då och
avfalla i förtid, stundom mitt i sommaren,
varigenom skörden kan gå helt förlorad. Om inga
åtgärder vidtagas mot f., kunna angripna träd
inom några år alldeles torka bort.
Sjukdomen sprider sig under sommaren
genom konidier (grobara förökningsorgan, som
avskiljas från svamptrådar) i skorvfläckarna
på blad Qch frukter. Efter övervintringen
utvecklas från de på marken liggande skorviga
bladen eller frukterna ett slags sporhus
(peri-thecium), innehållande sporsäckar, i vilka
utvecklas verkliga sporer. Även på grenar kan
svampen övervintra och på varen bilda
peri-theciestadiet, fpr vilket namnet Venturia först
användes.
F. härjar mest, då träden själva av låg
temperatur hämmas i sin växt men
svamptrådarna äro i tillfälle att växa och förgrena sig
i bladen. Då svampen övervintrar
huvudsakligen på nedfallna blad och på våren nytt
smittämne från dem sprides till de nya
bladen, bör allt nedfallet löv från angripna träd
så noga som möjligt hopkrattas och brännas
samt jorden under träden omgrävas och
kalkas med bränd eller nysläckt kalk. Angripna
grenar böra på vintern avsågas och brännas,
och helst böra träden före lövsprickningen
besprutas med 3 % kopparvitriollösning eller
en lösning av 1 1. formalin i 60 1. vatten.
Omedelbart före blomningen besprutas träden med
svavelkalkvätska, »frisco» (se
Insektdödande medel), 5 1. i 85 1. vatten. Kort efter det
blomningen är fullt avslutad bör en ny.
besprutning med frisco ske. E. H—g.
Fruktträdgård. Se Fruktodling.
Fruktträdmögel, kärnfruktmögel,
stenfruktmögel, moniliasjuka,
visar sig däri, att någon tid efter fruktträdens
blomning vissnar en större eller mindre del
av blommorna, vilka få brun färg, som
sprider sig från blommorna ned i blomskaften,
beroende på att svamptrådarna växa ned
genom dessa till den gren, som bär de sjuka
blommorna. Smittämnet, som antagligen
sprides med insekter under blomningen, angriper
nämligen först pistillens märke, och
svamptrådarna utvecklas därför först i pistillen.
Då svamptrådarna nedträngt i grenarna,
antaga även bladen å dessa brun färg och vissna.
Skadan har ofta ansetts vara en följd av
frostskada. De på detta sätt skadade
blommorna kunna givetvis ej sätta frukt. På de
vissnade blomdelarna och bladskaften
uppträda efter någon tid grå- eller gulaktiga
mögelliknande vårtor (Monilia), som avskilja de
smittförande konidierna. Även på frukterna
kunna på eftersommaren liknande
mögelvårtor uppkomma, om fruktskalet blivit skadat,
t. ex. genom insekt styng. Äpplen med fasta
skal bliva stundom alldeles svarta och ganska
hårda (mumifierade). Likaså träffas sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
