Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fårskötsel - Fårstambok - Fäbod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utfodringens näringshalt anpassas efter
djurens olika näringsbehov genom olika
proportioner av hö (eller löv), agnar (av vete, råg
och havre), baljväxt- och stråsädeshalm samt
rotfrukter eller annat saftfoder samt
kraftfoder. Modertackornas utfodring göres
sålunda näringsrikare, i den mån deras
dräktighet fortskrider, genom ersättande av
stråsädeshalm med den äggviterikare ärthalmen,
ökad högiva samt tillskott av kraftfoder, ss.
havregröpe, oljekakor. Kraftfoder gives dock
ofta först mot slutet av dräktighetstiden och
då i en mängd av o.1—0.2 kg., samt ökas under
digivningstiden ända upp till 0.5 kg. per djur
och dag, så att modertackorna hålla sig i hull.
Även baggarna böra under betäckningstiden
erhålla tillskott av kraftfoder.
Gödning av får. Tidigt (i januari—
februari) födda lamm avsättas med största
fördel som »dilamm», vilka icke få någon gödning.
De i vanlig tid, i mars eller senare födda
lammen, som ej skola behållas till avel, böra
oavbrutet hållas i gott hull genom tillskottsfoder
vid sidan om diandet (se ovan Lammens
utfodring). Om de sedan hållas på fint och gott bete,
kunna de vid betestidens slut hava sådant
hull, att de kunna säljas utan särskild g. Även
de vuxna får, som skola slås ut, få vanligen
ingen annan gödning utöver betningen på
gräsmark och på stubbåkrarna, där spillsäd
och avbrutna ax kunna bidraga till ett gott
slakthull. Vid gödning under vintern, vartill
det höga priset på fårstek under midvintern
kan giva särskild anledning, användes i
huvudsak samma fodermedel som vid gödning av
vuxna nötkreatur. Fodermängden bör uppgå
till minst 2 foderenheter och 160 g. smältbar
äggvita per 100 kg. lev. v., d. v. s.
äggvitehalten bör uppgå till 75—80 g. per foderenhet.
Fodret bör fördelas på 3 mål dagligen.
Foderordningen för får kan vara
som i koladugården, utom att minst 3 mål
givas om dagen. (N. N.) H. J. Dft.
Tvättning av fåren före klippningen
var förr vanlig för att rengöra ullen. För ullens
beskaffenhet är detta bättre än tvättning av
den klippta ullen, som därigenom förlorar i
smidighet och glans. Numera underlåtes fårens
tvättning ofta, huvudsakligen beroende på
därmed förenat besvär. Tvättningen bör helst
ske i klart, mjukt vatten, ss. i ett vattendrag
eller sjö med fast botten, i brist därav i ett
kar fyllt med vatten. Finulliga får, vars ull
är hopklibbad av mycket ullfett och smuts,
böra blötas dagen före tvättningen, för att
smutsen må upplösa sig. Med grovulliga får
är detta mindre nödigt. Vid tvättningen
arbetas ullen för hand nere i vattnet, tills smutsen
utlösts, och därefter sköljes djuret i rent
vatten. Efter tvättningen böra djuren få torka
i skydd för vind och sol, antingen pä ren
gräsmark eller i hus på en bädd av rent strö. Vid
tvättningen förlorar ullen i krusighet och
smidighet, och för att den goda beskaffenheten
må återkomma böra djuren ej klippas förr
än 2 veckor senare. H. J. Dft.
Fårstambok. Genom Lantbr.styr:s
försorg föres riksstambok över Cheviot-,
Shropshire- och Oxforddown-raserna. Första delen
utkom 1920. Den är öppen: a. för avelsdjur
vid av hush.sällsk, upprättade avelsstationer
(se Fåravel) eller tillhörande sådana
besättningar, som enligt Lantbr.styr:s beprövande
äro av större betydelse för landets fåravel;
b. för premierade baggar, tillhörande antingen
avelsförening, inom vars område premiering
äger rum, eller enskilda personer; samt c. efter
K. Maj:ts medgivande på framställning av
vederb. hush.sällsk, för avelstackor tillhörande
medlem av fåravelsförening, inom vars område
med statsmedel fårpremiering äger rum, med
villkor att samtliga besättningens avelsdjur
kunna införas i riksstamboken. Hush.sällsk.
skall hos Lantbr.styr. till införande i
stamboken anmäla de avelsdjur (av kategorierna
b. och c), vilka av premieringsnämnd därtill
godkänts. Hush.sällsk., inom vars område
premiering av får av lantras äger rum, skall
föra stambok över dylik ras. Förberedande
avdelningar till riksstambok över avelsfår
och till stambok för lantras skall genom
pre-mieringsnämnden föras av hush.sällsk., inom
vars område stambokföring av avelstackor
eller av lantrasfår äger rum. K. regl. 31/12
1917.
Fäbod. I äldre tid, då kreaturen under hela
sommaren föddes på bete, var vanligt, att
betesmarker, som voro för avlägsna från
bygden för att medgiva djurens dagliga skötsel
hemifrån gården, bebyggdes med hus för
djuren och deras vårdare samt för mjölkens
behandling. Bebyggandet åtföljdes vanligen
av röjning av mera stenfri och bördig mark
för slåtter till hjälpfoder på platsen och
stundom även till vinterfoder vid hemgården.
På vissa, för varje ort bestämda tider flyttades
kreaturen årligen till dessa fäbodar,
bodvallar eller sätrar, åtföljda av sina
vårdare, vanligen »fäbod-» eller »såterjäntor»,
stundom även till de större fäbodarna, där
mark uppodlats, av gårdens övriga folk. Då
fäbodarna i regel voro anlagda på den
gemensamma utmarken, var ock vanligt, att de för
byns olika gårdar voro samlade till samma plats,
nien med skilda gårdar och hägnade bod vallar
för varje gård. Efter deras belägenheter i
förhållande till bygden skilde man mellan
hem- och utfäbodar. Gamla fäbodar
hava i stort antal utvecklats till självständiga
gårdar eller byar, varom de talrikt
förekommande namnen böda, såter (sätra) och
sammansättningar därav vittna. Fäbodväsendet
hade i äldre tider sin stora betydelse genom den
möjlighet, som därigenom bereddes, att
tillgodogöra fodret på avlägsna marker och för
bygdens utvidgning, men har inskränkts på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
