Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Honungsklöver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
från av mjöldryga angripna gräsblommor (se
Mjöldryga).
Honungsklöver, m e 1 o t, Melilotus, är ett
släkte av högvuxna, 2- till fleråriga baljväxter
med trefingrade blad och smala, uppräta
blomklasar, starkt doftande av kumarin. Två arter,
vit och gul h., M. albus Desr. och officinalis
Desr., förekomma i södra och mellersta Sverige
på grusig eller sandig jord. Liksom andra
doftande växter ätas de ej gärna i friskt tillstånd
av kreaturen men något bättre i hö. I Förenta
staterna har på senaste åren en i-årig
varietet, kallad sötklöver, förordats till höskörd,
pressfoder och gröngödsling samt som bi växt.
Honungsskivling, Armillaria mellens Vahl.,
en allmänt förekommande skivsvamp, med
bruna, ovan svarthåriga svamphattar med ring
kring foten, växer i synnerhet i gamla stubbar.
Den utskjuter långa, utanpå bruna, inuti vita
strängar (rhizomorfa), som intränga i rötterna
av många trädslag, särdeles gran, tall och bok,
samt också mellan bark och ved, liksom även
i veden, förorsakande röta och slutligen trädets
död. Hattarna äro användbara som matsvamp.,
men som sådan mindre goda och böra förvällas
före användningen. För att förekomma skada
av h. på skogen böra stubbarna uppbrytas
och jorden helst bearbetas och kalkas före ny
skogskultur. Även tillrådes att plantera
ädelgran i stället för vanlig gran.
Honungsskörd. I art. Skattning
omtalas, hur man på ett rent och bekvämt sätt
avvinner honungen ur såväl kupor som
skattlådor. Så snart man slungat eller utpressat
honungen, silas den. De kärl, i vilka honungen
vid slungningen får rinna, ställas åt sidan, så
att smulorna få uppflyta, varefter de
avskummas och honungen silas på större kärl.
Honungen i de större behållarna, som skola hava tätt
tillslutande lock, skummas och omröres de 2 ä 3
första dagarna, och skummet avlägsnas. Står
behållaren varmt, flyter det upp så mycket
fortare.
Tappning på burkar bör ej ske genast, då
kanderingen därigenom blir ojämnare och
honungen grovkornigare och får ett mindre
vackert utseende. Slemsockret i honungen
framträder även då skarpare. Man bör därför
låta honungen stå, tills den börjar sockra sig
(kandera), då man flitigt omrör den varje dag.
Härigenom blir den finkornig och får
smörkonsistens. Tappning på påsar bör ej ske, förrän
honungen har samma tjocklek som gröt.
Kanderingen påskyndas genom att tillsätta den
tunnflytande honungen något kanderad sådan.
Finsilningen sker bäst genom i en ställning
hängande dubbla tygsilar, varav den inre är
av glesare tyg och något mindre än den yttre.
Före silningen blötas silarna i varmt vatten.
Om ej skumning förut skett, måste man blöta
ur och rengöra silarna vid vart i5:e—2o:e
kg.
En snygg vara, i snygga kärl med prydliga
etiketter gör honungen aptitligare och
lätt-såldare. Har man honung av olika skörd och
äger kunder, som icke begripa, att det kan vara
skillnad på både färg och smak, gör man klokt
i att uppsamla all honung i stora behållare och
blanda om den grundligt, så att man får e n
färg och en smak på all sin honung. Eljes
bevaras varje sort för sig åt kunder, som gärna
vilja hava en viss sort.
Honungsköparna börja mer och mer
efterfråga honung med föreningsetikett, och sådan
honung betalas även med ett betydligt högre
pris. Dessutom hjälper föreningen
medlemmarna att sälja honungen, och en del andra
förmåner erhållas. A—r L—n.
Honungsslungare är en centrifugalmaskin,
varmed honungskakorna slungas, så att
honungen utvinnes, utan att kakorna krossas.
Maskinen består av en cylinder av trä eller
plåt. Inom denna roterar en fyrkantig korg
på en vertikal axel. Korgens sidor äro beklädda
Honungsslungare.
med trådgaller, inom och mot vilka
honungs-kakan ställes. Korgen sättes i hastig rotation
genom en utväxlande kuggväxel, varvid
honungen slungas ur cellerna. Innan slungningen
kan försiggå, måste dock cell-locken (se
Honung) avtäckas och borttagas, så att cellerna
bli öppna och honungen blottad. De verktyg,
som användas härför, äro för ändamålet
avsedda avtäckningsgafflar eller a
v-täckningsknivar. För att ljunghonung,
som är mycket seg, skall kunna slungas ur
cellerna, måste dessas bottnar genomborras
med ett verktyg, som kallas
cellperforator. Härigenom kan lufttrycket verka under
honungen genom hålet i cellernas botten. Jfr
Honungsskörd.
Honungsslungarens uppfinnare var major v.
Hruschka. Se Biskötsel, Historik.
A—r L—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
