Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Honungsklöver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honungsväxter. Växter, vilka lämna bien
riklig mängd nektar, äro:
Vårväxter: sälg- och pilarter, hästhov,
fruktträd och bärbuskar, lönn.
Sommarväxter: klöverarter, lucern och
åtskilliga andra baljväxter, hallon, smultron,
lind m. fl.
Höstväxter: ljung, bovete, blåklint, tistel,
sparris m. fl.
A—r L—n.
Hopfogning av virke. De olika delarna i
en träkonstruktion sammanfogas och
sammanhållas i sitt bestämda läge vid varandra, dels
därigenom att man giver dem en efter
förhållandet lämplig form, dels genom särskilda
förbindningsmedel, såsom dymlingar, tappar,
kilar, etc. eller också av spik, bultar, hakar,
kramlor m. m. dyl. Det virke, som användes
för hopfogningar, skall vara väl torrt. Jfr
Byggnadsvirke. Med avseende på den
ställning, som de olika delarna i en konstruktion
intaga, skiljer man mellan längdskarv, när
sammanfogningen sker efter längden, tvärskarv,
när styckena sammanfogas så, att de bilda
vinkel mot varandra, eller bredskarv, då
sammanfogningen göres längs efter bredden.
Längdskarv. Då tvenne liggande
bjälkar e. dyl. skola sammanfogas över ett upplag,
sker detta enklast, då de med sina ändar få
stöta stumt mot varandra och event.
sammanhållas med en kramla e. dyl., se fig. 1. Skarven
benämnes då rak stöt. Då ändarna
avskäras snett enligt fig. 2, kallas den sned stöt,
och härvid bör den bjälke, vars avsneddade
spets ligger neråt, till ⅔ av sin höjd ligga på
understödet. Föreningen av bjälkarna kan
även ske genom hopbladning, varvid
båda bjälkändarna äro inskurna till sin halva
tjocklek, bildande ett rakt eller snett inskuret
blad (fig. 3—4). Bladens längd bör tagas
omkring 2 gånger bjälkens höjd. Snett
blad (fig. 5) tages av samma längd som
föregående och de lodräta avskärningarna av
omkring ⅙ av bjälkhöjden. Rakt eller snett blad
med hake (fig. 6—7) är starkare än föregående,
men också något arbetsammare. Hakens bredd
tages omkring ⅕ av bjälkhöjden och bladets
längd omkring 3 gånger höjden. Mellan hakarna
kunna kilar indrivas enligt fig. 7, varigenom
sammanfogningen bättre sammanpressas. Vid
alla sammanfogningar med blad eller dyl.
användas dymlingar av trä, järnbultar etc.
för sammanhållning av de olika stockarna.
På stående virke, som belastar träet i
längdriktning, såsom stolpar, skola
avskärningsytorna hållas vinkelräta. Fig. 8, 9 och 10 visa
några lämpliga sammansättningar härför, men
skarven försvagar stolpens bärighet avsevärt,
varför förekommande skarvar böra anbringas
vid bjälklag eller andra i horisontell riktning
fasta punkter.
Tvärskarv. Två i vinkel liggande
bjälkar, sparrar el. dyl. förenas enklast medelst
blad, varvid de olika stockarna infällas hälft i
hälft och bilda med hänsyn till sin ställning
helt kors (+), halvt kors (T) och vinkel (└ )
(fig. 11, 13 och 14 samt, 12). Om
sammansättningen bildar halft kors, kan den utföras
som hel eller halv laxstjärt (fig. 13—14), som
laxstjärt jämte bröst (fig. 15) eller som blad
med hake (fig. 16). Behöva bjälkarna etc.
icke ligga i samma plan, göres infällningen något
grundare, t. ex. 2 à 3 cm. s. k.
överkamning (fig. 17—18 och 19). Skall en lodrät
stående stolpe med ena ändan sammanbindas
med en vågrät liggande, intappas den
förra i den senare (fig. 20—21). Då grövre virke
användes, bör tappen göras dubbel. Vid
genomgående tappar kunna uppifrån indrivas
kilar i desamma för förstärkning. Då en
lodrät stolpe ställes på en vågrät liggande stock,
göres sammansättningen med vanlig tapp enligt
föregående, eller också kan ¾ tapp användas
enligt fig. 22. För utvändiga konstruktioner,
där vatten kan befaras tränga in i tapphålet,
användes med fördel krysstapp (fig. 23).
Då en snett stående sparre etc. skall fästas vid
en bjälke i lodrät eller vågrät ställning, göres
detta medelst snedtapp och dessutom,
för att förebygga förskjutning, med ansats
(fig. 24—25). Ansatsen tages vanligen 2 à 3
cm. djup, och dess riktning bör vara den, som
erhålles, då den trubbiga vinkeln delas mitt itu
(fig. 24). För takstolar, där den vågräta tassen
avskäres i linje med den snett lutande sparren,
bör ansatsen flyttas så långt in som möjligt
(fig. 26). Skall en vågrät bjälke e. dyl. uppbära
en tvärgående, lutande sparre, göres infällningen
endast i den övre kanten, då s.k. sadling
uppstår (fig. 27). Om en sparre eller annan snett
stående stock stöter med ena ändan emot kanten
på en vågrät liggande, göres en klo i
förstnämnda (fig. 28). Då två lutande sparrar
upptill skola hopfogas till en takstol, bör detta göras
med blad (fig. 29) eller också med
slitstapp (fig. 30). Vid hanbjälkar, stödben o.
dyl. göres sammansättningen med blad och
laxning (fig. 31). Skola tvenne bräder eller
plankor hopfogas, så att de breda sidorna bilda
vinkel med varandra, göres detta bäst medelst
sinkning. Denna utgör ett
mångfaldigande av vinkelförbandet med laxstjärt och
kan vara antingen vanlig sinkning (fig. 32),
då de olika styckenas båda ändar bliva synliga,
förtäckt sinkning (fig. 33), då blott ena ändan
blir synlig, eller sinkning med gering (fig.
34), då båda ändarna döljas.
Breddskarv. Klenare virke kan
sammanfogas till grövre dimensioner, men
bärförmågan blir i dylikt fall mindre, än då
motsvarande dimension utföres av helt trä. Enklast
är att sammanbinda de olika stockarna med
genomgående skruvbultar. Dock bör i fogarna
göras hak e. dyl., t. ex. för stolpar enligt fig.
35 och för bärbjälkar enligt fig. 36. Uti de vid
sammanfogningen bildade hålen indrivas kilar,
sedan hopbultningen skett. Sammanfogning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
