Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hushållningssällskap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
489
Hypoteksföreningarna utlämna
lån på billigaste villkor, som förbindelsen med
hypoteksbanken medger, till ägare av
självständig jordbruksfastighet och till innehavare
av fideikommiss, därest K. Maj:t medgivit dess
inteckning för skuld. Lån få beviljas i
allmänhet blott mot i:a inteckning intill halva värdet
för amorterings- och 1/s av detsamma för
stående lån och lägst till ett belopp av 500 kr.
Lånevärdet är antingen egendomens
bevill-ningstaxeringsvärde eller värde satt av
föreningen efter särskild uppskattning, varvid
åbyggnader och skog icke medräknas, men
egendomen skall hava för jordbrukets
bedrivande nödiga byggnader brandförsäkrade, så
att föreningens styrelse anser full säkerhet
tryggad. Olika ägoslag värderas var för sig
efter för varje förening bestämd taxa.
övergång till annan ägare av för hypotekslån
intecknad egendom skall anmälas hos
hypoteks-föreningen inom ett år vid äventyr av lånets
uppsägning. Låntagaren är berättigad att
förfoga över den del av säkerheten, som motsvarar
gjord avbetalning. Hypoteksföreningarnas
skulder hos hypoteksbanken utgjorde vid 1921 års
utgång 306,954,747 kr. 15 öre.
Hyssopus. Se Isop.
Hang. Se Hägnad.
Hår. 1. Växters h. äro utväxter från
överhuden eller stundom från närmast därunder
liggande vävnader. De bestå av en eller några
få celler och förekomma på alla delar av
växterna. Rothår, som finnas endast på unga
rotdelar med ännu levande överhud, tjäna till
näringsvätskans uppsugning. På överjordiska
delar tjäna hår, som vanligen äro luftfyllda
och torra och då kunna giva växten ett
gråaktigt utseende, att skydda växtens
cellvävnader för för stark solbelysning och
avdunstning. Även glandelhår, med klotformigt
huvud, som avsöndrar slem, gummi, harts eller
flyktiga oljor, kunna lämna dylikt skydd liksom
även mot djur. Mot dessa tjäna även brännhår
och taggar. Många frukters spridning
underlättas genom flyghår (ss. hos tistel, hästhov,
pil m. fl.). H. J. Dft.
2. Djurens h. äro hudbildningar
bestående av hornämne. Om deras uppkomst
och byggnad, se Hud. Man urskiljer olika slag
av h. Täckhåren, som äro tämligen
mjuka och raka, bilda den vanliga hårbetäckningen
och bestämma oftast djurets färg. Ragg
(ex. hos geten) består av långa, raka, grova hår.
Stickelhår äro korta, raka, styva hår,
insprängda bland de längre täckhåren.
Ullhåren äro tunna och mer eller mindre
krusiga. Borst (ex. hos svin) äro mycket styva
och raka. Tagel kallas de långa och styva
håren i hästens man och svans. Känselhår
kallas de långa och styva h., som finnas kring
ögon, näsöppningar och på läpparna, c i 1 i e r
de korta, styva håren på ögonlocken.
Håren — med undantag för dem i man, svans
och pannlugg, cilier och känselhår —
växlas vår och höst. På våren bortfaller
huvudmassan av nya hår. På hösten är hårväxlingen
övervägande skenbar, i det» att de gamla håren
bliva längre och ofta antaga annan färg, men
dessutom utväxa då en del nybildade h.
Hårväxlingen tillgår så, att hårrotens nedersta del,
»hårlöken» förhornas och frigöres från den något
skrumpnande hårpapillen, varefter det sålunda
lossade håret utskjutes av det från hårpapillen
nybildade håret.
Hårens grånande, vilket är mindre vanligt
än hos människan, inträder ofta hos äldre
hästar och hundar i synnerhet på ögonbågarna.
Det beror på att en del av håren förlora sitt
pigment, delvis även på förtorkning, som medför
lufts inträde mellan hårets celler och
hårmärgens försvinnande, vilket giver håren gråvit
färg. A. Adn.
Hårda frön. Se Hårdskalighet.
Håfdmjölkad. Se Juver, Mjölkning.
Hårdmunthet. Se Körning.
Hårdskalighet betecknar den egenskapen
hos vissa växters frön, att fröhöljet hindrar
vattnets inträngande i kärnans inre, på grund
varav fröna bliva länge liggande i
groningsbädden utan att svälla och gro. Hårdskalighet
förekommer i synnerhet hos baljväxter och
är av särskilt praktisk betydelse hos
vallbaljväxter, ludd vicker och fleråriga vickerarter.
Hårdskaligheten synes vara att söka i det allra
yttersta tunna korklagret av fröskalet
(cuti-cula), vilket hårdnar vid fröts torkning och först
därigenom antager denna egenskap. För
hårdskalighet ens hävande behövs blott en liten,
t. o. m. för blotta ögat omärklig rispning av
skalet. Vid tröskning och nötning får större
delen av fröna, som då äro torra, dylika rispor,
och de hårdskaliga bliva sålunda befriade från
detta fel, men de frön, som då ej äro nog
uttorkade och därför ej hårdskaliga, bliva till stor
del på grund av skalets elasticitet ej hårdare
påverkade, än att de sedan vid uttorkning
bliva hårdskaliga. I samma mån fröet är mindre
påverkat av tröskningen, är fara för att dess
h. ökas under förvaringen, och därmed följande
torkning, men i regel avtager väl moget frös
h. under förvaringen genom inverkan av
växlingarna i värmegrad och fuktighet.
Halten av hårda frön växlar med olika
årgångar, så att den är störst, då torka rått
under fröts mognad och bärgning. Av stort
inflytande är även den hårdhet, varmed
tröskning och nötning skett. I regel är
hårdskaligheten större hos de små fröna i en vara än hos
de större och större hos småkorniga fröslag än
hos storkorniga. Om värdet av de hårda fröna
råda olika meningar. Väl är det visat, att fröns
h. vid vanlig lagring, där luftfuktighet och
värme växla, merendels avtager, och samma
förhållande äger rum med i jorden myllat frö.
Men en större eller mindre del av de hårda fröna
hinna ej gro i rätt tid och bliva således
värdelösa (Landbrugets kulturplanter, årg. 11).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
