Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Härskande träd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
Virkeshässjor.’ I Norrland uppföras
sedan gammalt höga, timrade, år för år
kvarstående kornhässjor, å vilka det skurna kornet
upphissas med block och utlägges på de vågräta
stängerna jtill torkning. I Västerbotten och
södra Norrbotten pläga 3 dylika hässjor
sammanbyggas intill logen och överbyggas med tak;
de kallas Västerbottens-h. «—
Stång-h ä s s j or, bestående av längre eller kortare
rader av i jorden nedstötta stolpar
(»hässjegubbar»), med vanligen 5—7 något snett uppåt
riktade, i stolpen indrivna, grova pinnar, på
vilka 4—5 m. långa stänger (»ron») läggas.
Stolparna stödas genom mot jorden snett
ställda stöttor. Ett avstånd mellan 2 stolpar (3—4
m.) kallas ett golv. Hässjan uppsattes helst
längs den härskande vindriktningen för att
ej bliva för starkt utsatt för blåsten, och i
norrsöder, för att dess båda sidor skola bliva jämnt
solbelysta. För hö uppsattes den med lodräta
stolpar, och höt lägges på stängerna i lager,
vars tjocklek beror på fodrets fuktighet, och
»kammas» (kämsas) på den översta väl med
räfsan för att underlätta regnvattens
avrinnande och för att giva blåsten minsta möjliga
tag. Ett 4—4.5 m. långt golv av tjockt uppsatt
gräs kan rymma omkring 200 kg. torrt hö.
För säd ställes hässjan helst något lutande,
för att den nedåt lutande sidan, åt vilken
sädens toppändar läggas, må i någon mån
skyddas mot regn. Av långhalmig säd, ss.
råg, ställas vanligen kärvarne i en rad å ömse
sidor med topparne något böjda över nedersta
stången, så att de hänga på denna och
rotändarne ej pressas hårt mot marken och
upptaga väta ur denna; därefter läggas kärvar
tvärs över de övre stängerna med axändarne
hängande åt den sida, åt vilken hässjan lutar,
varigenom det översta varvet, taket, skyddar
de undre. Av korthalmig säd lägges vanligen
alla varven på stängerna, det understa vanligen
för stadgans skull på två stänger, i det att en
andra bottenstång lägges på från den understa
stången utlagda stöttor. Stånghässjor hava
sedan urgammal tid brukats i skogrika trakter,
särdeles i landet norr om Vänern och Dalälven,
och hava under senare år kommit i bruk även
i övriga delar av landet.
Linhässj or, vilka sedan gammalt
brukats i Norge, hava sedan 1880-talet fått
allmän användning i södra och mellersta Sverige.
Omkring 2.5 m. långa krakstörar, vanligen 10
st. i rad, nedstötas i jorden med 1—1.5 m.
mellanrum och med ändstörarna, som lutas
något utåt, stagade medelst 2 snedsträvor,
vilka med sina toppar korsa varandra kring
ändstörarna. På störarna spännes en lina av
tågvirke eller glödgad järntråd ett första varv
6 dm. över marken, varpå hö eller grönfoder
lägges, och därefter spännes linan på störarna
och pålägges fodret varv efter varv. En omkring
10 m. lång h. med 4 linvarv kan rymma 300—
400 kg. torrt hö.
Ärtky r k o r eller ärtkasar kallas i
Bohuslän brukliga, av pyramid- eller takformigt
mot varandra resta gärdselstänger bildade
torkställningar, på vilka ärtor uppläggas till
torkning.
Pyramider, vilka mot slutet av
1800-talet började användas efter tyskt mönster,
bestå av tre 3—4 m. långa stänger, som
uppställas pyramidformigt med topparna
sammanbundna med en bult eller ett band. I vardera
stängerna äro inborrade två träpinnar och på
de understa pinnarna, 0.9—1 m. över marken,
lägges ett varv, 3 st., stänger. Höet upplägges
på pyramiden med början nedifrån, i varje
varv först vid hörnorna och så att höet där ligger
högst. En förändring av pyramiden är L. J:son
Marks Kalltorp s-h., som består av 6 ben,
2.4 m. långa av 5 cm. fyr kant virke, i övre änden
rörligt förenade med en järnring, som med
järnkrampor är fäst vid en träpik, vilken
bildar pyramidens topp. Kring dennas ben
äro 3 linvarv lindade. En dylik h. visade sig
vid försök rymma ända till 83 kärvar havre
(Meddel. N:o 24 från Maskin- och
redskaps-provningsanstalterna) .
Hässjning, är en synnerligen säker
bärgningsmetod. Har fodret upplagts på en h. i
gott skick, så är dess goda bärgning så gott som
tryggad, i det att det under torkningen ligger
Linhässja.
så luftigt, att mögling eller förskämning är
förebyggd. Regn avrinner så lätt, att det ej
intränger, utan det av regn och solsken blekta
ytlagret är så obetydligt, att det icke märkes
i den nedtagna hömassan. H. tager mer arbete
Stånghässja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
