Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalvdiarré ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
hull och inknappa utfodringen under de
närmaste veckorna före kalvningen för att sedan
försiktigt stegra densamma. E. N—m.
Kalvsoppa. Se Kalv: Uppfödning.
Kalvstäva. Såsom i art. Digivning är nämnt,
bör mjölken givas kalvarna så, att den, lika
som då kalven di ar modern, nedströmmar som
en fin stråle. Detta vinnes, om kalven får
mjölken ur ett kärl, där utloppet är försett
med en kautschuksnapp, som kalven får dia
likasom en spene. En dylik napp kan anbringas
på en vanlig butelj; men bekvämare är
användning av en särskild k., som kan upphängas
i kätten och medelst vilken ett större mål
mjölk kan på en gång givas kalven. Dylika
stävor bestå vanligen av en skål av pressad
förtent järnplåt med en i botten fastlödd
hylsa, sluten av en ventil och en vidfäst
kautschuksnapp. I de av Olofströms bruk tillverkade
kalvstävorna fastklämmes nappen vid
bottenhylsan medelst det i denna ingängade
ventilsätet, och ventilen, som skall reglera
mjölktillflödet, är på undersidan försedd med ett i
nappen nedgående, i spetsen omböjt spröt,
medelst vilket ventilen lättas och mjölken
till-rinner, då kalven hopklämmer nappen. Stävan
rymmer 5 1.
Kalvuppfödning. Se Kalv.
Kamala, ett brunrött pulver, som består av
glandier och hår från frukten av ett i orienten
växande träd, Mallotus philippinensis,
användes för att fördriva binnikemask, se d. o.
Kam. Se Höns.
Kamin. Se Eldstad.
Kamomill, sötblomster, Matricaria
Ckamomilla L., en korgblomstrig, kvartershög
ört med vita kant- och gula diskblommor på
ett kägelformigt, som äldre ihåligt, blomfäste,
och med smalflikiga blad. Förekommer som ogräs
på torr och mager åkerjord söder om Dalälven.
De sötaktigt kryddoftande blomkorgarna hava
sedan gammalt använts som värmande medel
som dekokt (kamomill-te) och uppköpas å
apoteken för beredande av medicin.
Blommorna insamlas, nyss utslagna, i torrt väder,
utan skaft och utbredas genast till torkning
i sol eller på skuggig plats. 5 kg. färska
blommor lämna 1 kg. torra. K. förblandas lätt med
den snarlika men värdelösa baldersbrå
eller surkullan, som är större, luktlös,
med ett mer platt, icke ihåligt blomfäste.
Kämpe. Se Timotej.
Kamäxing, Cynosurus cristatus L., ett här
och var i s. och mellersta Sverige vildväxande
gräs, som från fleråriga små tuvor med glatta,
ljusgröna blad under hela sommaren utskjuter
fina, bladfattiga strån med små, jämbreda,
ensidiga axvippor. Fröt (frukterna) hava ett
i borst slutande yttre blomfjäll och väga
omkring 0.5 g. per 1,000 st. Grobarheten hos
handelsfröet är ofta låg, under 80°. K. trivs
företrädesvis på fruktbar jord och berömmes
som betesväxt. Detta beror troligen mest på
att den alltid håller sig grön och väl tål
av-betning, men då den kommer sent i växt på
våren och är låg och späd vuxen, är
avkastningen rätt måttlig. Den förtjänar kanske mer
avseende för gräsmattor i parker.
Kändar Se Betsel.
Kandering. Se Frögödsling.
Kaniker. Se Äpple.
Kanin, Lepus cuniculus L., av hardjurens
familj, Leporida. Kaninerna skilja sig från
sin samsläkting haren genom svagare utskott
på pannbenet samt genom att de föda nakna
och blinda ungar, och genom att gräva gångar
i jorden, vari de reda sitt bo.
Vildkaninens ursprungliga hemort
antages vara Medelhavsländerna, varifrån han
sedan överförts till en mängd andra länder
och där spritt sig och flerstädes blivit en
fullständig landsplåga. Så är särskilt förhållandet
Belgisk jättekanin.
i Nya Zeeland och på Australien. Han har även
utplanterats i de skandinaviska länderna, i
Sverige på Hallands Väderö och några platser
i Skåne. Han når en längd av 40—50 cm. och
en vikt av 2—2.5 kg , är gråbrun med gul eller
rostfärgad bottenull samt strupe, bröst och buk
vita. Honan föder årligen 4—6 kullar om 4—8
—12 ungar.
Raser. K. har tidigt blivit husdjur och
förekommer nu i en mängd olika raser, av vilka
de viktigaste äro: Belgisk jätte,
ursprungligen från belgiska Flandern, utmärker
sig genom sin betydande storlek (längd omkr.
70 cm. från nos till svansspets, vikt 5—8 t. o. m.
10 kg.), sin tidigare utveckling och grova
benbyggnad, öronen äro stora men upprättstående,
bålen tämligen långsträckt och halsen hos
honan med stor hakpåse. Han är vanligen
gråbrun, harfärgad med ljus buk eller järngrå
med undre delarna mörka, men även andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
