Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Loka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
733
knuts-1. i övre Norrland), i vilken tröskgolvet
gick runt logen och säden inlades direkt från
-den med logen förenade fasta kornhässjan (se
Hässja). I sydligare delar av landet hava
rundlogar endast undantagsvis förekommit,
merändels byggda omkring mitten av 1800-talet.
De hade inkörning på en på bjälklaget vilande
inkörsbro. Numera är denna form ss. opraktisk
övergiven.
I närvarande tid är den först nämnda formen,
tvärloge, den vanligaste, särdeles vid
mindre gårdar. Genomkörningarna läggas
helst ej på större inbördes avstånd, än att
säden utan längre langning kan från dem
inlassas i de mellanliggande sädesgolven och åter
framföras till tröskverket. Golvens eller
ladornas bredd mellan två genomköra ingar bör
därför ej överstiga 8, högst 10 m. Tvärlogarna
bereda möjlighet att hålla olika sädespartier
väl skilda i de olika golven.
Vid större gårdar med större mängd säd
brukas oftare lång- eller längslogar, i
vilka körbanan är lagd längs huset, antingen
på nedre botten vid ena långsidan eller på
bjälklaget i husets mitt. Det förra medför
längre langning vid inlassningen, särdeles som
ladan eller sädesgolven äro breda, då de gå
över husets hela bredd från körgången, men
denna anordning erbjuder fördelen att
tröskverket kan uppställas i längsgången och flyttas
i denna, så att transporten av säden till
detsamma ur golven blir kort. Arbetsbesparing
med sädens inlassning och uttagning i större
logar vinnes även genom att inkörsgångar
övertvära logen samt längsbanan lägges så, att
från den även tvärgångarna kunna fyllas och
tröskverket sedan kan uppställas däri.
Ofta är dock detta fast uppställt i en
avdelning vid byggnadens mitt. Om körbanan ligger
på bjälklaget eller säden inlassas med hiss,
kan logen göras mycket djup, vilket däremot
medför mycket arbete vid sädens uppläggning
för hand från körbana vid golvet.
Å sluttande mark lägges gärna logen längs
sluttningen, från vilken inkörning ledes till
körbana på bjälklaget, från vilket säden
bekvämt inlassas åt båda sidor utan att behöva
langas uppåt. Körbanan bör göras minst 3 m.
bred och helst mellan lodräta stolpar, vid vilka
räcke fästes å båda sidor. Helst lägges
kör-bron med in- och utkörsel på de motsatta
gavlarna, men stundom, då markens lutning
därtill föranleder, med blott en bro för både
in- och utkörning samt en 8—10 m. bred
vändbana vid den bortre gaveln.
Än bekvämare är sädens inlassning medels
hiss (se Hiss: hisslogar), varvid dock säden,
som störtas ned i logrummet, faller ojämnt,
så att uttagningen kräver mer arbete, och
dessutom olika sorter äro svåra att hålla rena
från varandra, om man ej börjar i logens
bortersta del och upplägger säden i noggrant
skilda stötar.
Virke och konstruktion. Logar
byggdes i äldre tid vanligen med timrade
väggar och logbalkar, men då ingen fördel vinnes
genom att väggarna äro täta, utan det tvärt om
är fördelaktigt, att luftväxling kan ske genom
dem, byggas de helst av stolpvirke och bräder
med otäta fogar och luckor, som kunna stängas.
Resningen bör vara sådan, att lodräta stolpar
giva byggnaden nödig stadga utan några
snedsträvor i byggnadens inre, vilka minska
byggnadens rymlighet. Stolparna böra vila
på stadig grundläggning, som når under
tjäl-djupet men ej behöves mellan stolparna.
Golvet göres av stampad lera eller (åtminstone i
tröskgolvet) av plank eller betong. Taket bör
göras så tätt, att ej regn eller yrsnö intränger,
men ej så att från säden avgående fuktighet
förtätas på undersidan: således spån eller tegel
på läkt, men ej plåt på hel underpanel och helst
ej asfaltpapp, som snart blir läck.
Mått. Utrymmet i väl fyllt rum kan
räknas efter förhållandet mellan kärna och halm
till 90—110 kg. höst- eller 100—140 kg.
vårsäd per kbm. Körgångar böra vara 4—5 m.,
sädesgolven helst ej över 8 m. breda och
portarna 3—3.5 m. breda och 3—4 m. höga.
Belägenheten bör vara på torr mark,
fri och luftig, antingen i sammanhang med eller
nära kreatursstallarna och i senare fallet helst
något högre än dessa, för att transporten av
halm och agnar må kräva så litet arbete som
möjligt.
Loka. Se Anspänning, Sele.
Lokomobil, flyttbar maskinmotor. Se
Motorkultur, Ångmaskin.
Lokstad, den del av bogen, mot vilken
lokan vilar.
Lolium. Se Rajgräs: repe.
Lom, Colymbus, simfågelsläkte, utmärkt av
lång spolformig kropp med långt
tillbakasittande fötter, föga tjänliga till gång men
utmärkta som simredskap, med hel simhud mellan
framtårna och en liten baktå med hudflik.
Utmärkta dykare. Fjäderdräkten mycket tät
och glänsande, ovan mörk, under vit. Näbb
spetsig, kilformig. De leva av smärre fiskar.
Häcka på marken nära vattenbrynet. Lägga
2 stora, bruna, mörkfläckiga ägg. Ungarna
kläckas dunklädda och simdugliga.
S t o r 1 o m, C. arcticus L., som häckar i
spridda par vid insjöar från n. Skåne till
nordligaste Lappland, är nästan så stor som en gås,
har askgrått huvud, svart strupe med vita,
längsgående fläckar och vit undersida.
Små-1 o m, C. septentrionalis 1. stellatus Pont., som
huvudsakligen tillhör fjälltrakterna, är
ungefär 73 mindre än föreg., från vilken han skiljes
genom en klart rostbrun fläck på framhalsen.
Under vår och höst sträcka båda arterna ofta
i stort antal förbi landets östra kuster. De
skjutas ofta för sitt vackra skinn, som användes
till muffar m. m., men då de äro föga
matnyttiga och icke göra någon skada, böra de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
