Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lårben ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
av knäets stora sträckmuskel. Lårets tjocklek
eller avståndet från dess yttre till dess inre
yta beror även på de muskler, som ligga på dess
insida men också i väsentlig grad på hullet.
Då musklerna på insidan av låret äro av mindre
betydelse för styrkan än de, som betinga dess
yttre kontur, är en god bredd viktigare än
tjockleken, som är av större betydelse endast
hos göddjur. • E. N—m.
Lårben. Se Lår, Skelett.
Lårsvulst. Se Lymfkärl.
Lä. Hårda vindar kunna göra skada för
såväl jordbruk och trädgårdsskötsel som
skogsbruk. Vinden ökar avdunstningen av markens
fuktighet och växternas transpiration samt
uttorkar därigenom jorden och sänker dess
värmegrad. De föra med sig flygsand och torr
mylla, utpiska mogen säd och blåsa ned frukt.
Storm kan nedbryta skog, och ihållande hård
vind, ss. vid havskuster och å fjäll, motverkar
trädens höjdtillväxt, framkalla stor grenighet
och missformar träden.
För att förekomma dylika skador skaffar
man i trädgårdar vindskydd för ömtåligare
växter genom höga granhäckar, murar och
plank, och särskilt på slättbygder kunna häckar
som stängsel göra nytta även genom att minska
blåstens häftighet vid marken. I skogar är
viktigt att föra avverkningen så, att beståndet
hålles slutet och så att hyggena komma att ligga
i lä om kvarvarande skog eller stormkappor.
I fjälltrakter skyddas nedanförliggande och å
flygsandsfält angränsande marker genom
lagens påbud om bevarande av skyddsskog (se
Skogslagstiftning).
Läder beredes av hudar genom garvning, så
att det ej ruttnar, styvnar och hårdnar.
Vid logarvning beredes lädret genom
impregnering med garvämne (ur bark av ek,
gran, pil m. fl trädslag), vid vitgarvning
genom inverkan av mineralsalt (koksalt, alun);
kromläder garvas genom impregnering
med kromsalter, och sämskläder genom
ingnidning av fett. Även garvade lädersorter
smörjas eller ingnidas med fett eller smörjor
för att bibehålla sin smidighet.
Läder har vid lantbruket en viktig
användning bland annat till packningar, seltyg och
maskinremmar. De största fordringarna i
avseende på hållbarhet och styrka ställas på
drivremmar, vilka vanligen göras av logarvat
läder, men även av kromläder, som är starkare,
mer elastiskt och bättre tål värme.
Drivremmar böra i förväg vara så sträckta, att de under
användningen blott obetydligt töja sig. För
att 1. skall bibehålla sin styrka och smidighet
bör det skötas väl. Det bör skyddas för väta,
men dock ej heller få uttorka för hårt, och
därför förvaras på ställe, som varken är
fuktigt eller för torrt. För att avlägsna orenlighet
böra remmar och seltyg stundom tvättas i
ljumt vatten och såpa, varvid undvikes att
genomblöta det, därefter torkas med en tyg-
lapp och, medan det ännu är fuktigt, ingnidas
med fett. Härtill användas blandningar av talg
och tran med smärre tillsatser (ex. i talg + 4
tran + 1 harts + ! trätjära) eller ricinolja, som
skyddar remmarna för angrepp av råttor.
Läderlapp, fladdermus, fam.
Vesper-tilionidœ, däggdjur, med framlemmarna
utbildade till flygverktyg, i det att en tunn flyghud
sträcker sig mellan de starkt förlängda
fingrarna till bålens sidor. De äro om dagen i vila,
sittande hopkrupna och hängande i dunkla
skrymslen och under den varma årstiden i livlig
rörelse från skymning till morgon, fångaride
insekter under ljudlös flykt. Ett tiotal arter
förekomma i Sverige, de flesta mer sällsynta
eller blott i södra Sverige, men några arter
äro m. 1. m. allmänna upp till Dalälven eller
nordligare. De leva uteslutande av flygande
insekter och äro sålunda nyttiga.
Lädermjöl. Djurhuden innehåller
kvävehaltiga ämnen, vilka jämförelsevis lätt undergå
förruttnelse och ammoniakbildning, men
genom garvningen bliva de mycket
motståndskraftiga mot sönderdelande bakterier.
Läderavfall, som stundom genom upphettning och
malning beredes till konstgödsel eller till
inblandning i benmjöl, har som sådant mycket
ringa värde. Dess kvävehalt plägar uppgå till
5—9 %. Dess inblandning i benmjöl för att
höja dettas kvävehalt är därför en ren
förfalskning.
Läge. Markens 1. eller lutning har stor
inverkan på jordens fuktighet och värme. Ett
sluttande läge underlättar jordens
torrläggning, men då markytans lutning oftast avskär
jordlagren och vattnets strömning i jorden i
regel följer dessa, blir sluttande mark ofta mer
och ojämnare vattenhållande än plana fält till
följd av i ytan framträdande, vattenförande
jordlager. Då jordens uppvärmning ökas, i
samma mån den vinkel, vari solstrålarna träffa
marken, närmar sig en rät, medför ett läge åt
söder i den norra hemisfären (intill en viss grad)
starkare uppvärmning, ju starkare lutningen
är, under det att motsatsen gäller fält i nordlig
lutning, östlig lutning är, vid flackt läge,
något kallare, men vid brant läge något
varmare än västlig. Sydöstligt läge är varmare
än sydvästligt på våren, tvärt om på hösten;
det förra skattas därför högre för
trädgårdsodling. Skillnaden i värme mellan olika lägen
är större i soligt än i mulet väder och störst
vid den tid då värmegraden är högst;
skillnaden mellan ost- och, västligt 1. är störst då
solen står i öster eller i väster, östligt 1. anses
frostömt, emedan morgonsolen medför en
hastigare temperaturväxling och ett hastigare
upptinande av frusna växter.
Lägenhet betecknar i kameralt hänseende
dels jordegendom, som icke ingått i hemmans
skattläggning men ss. självständig egendom
varit upptagen i jordeboken på eget
upplägg, dels sådant område, som från ett hemman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>