Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malacosoma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
756
vitaktig. Har brett, platt huvud med 6
skäggtömmar vid munnen. Bakkroppen är
hoptryckt. Är en svår rovfisk, som håller sig vid
botten. H. N.
2. Insekter. Mälar, Tineœrnorpha, äro små
fjärilar med lancettformiga vingar, längs
bakkanten försedda med fransar, som oftast äro
längre än dubbla vingbredden. Som ett typiskt
exempel på dessa fjärilar kan vanlig
klädes-mal tjäna, men en mängd arter finnas, som
äro betydligt mindre än denna. Många arter
ha stor ekonomisk betydelse, se Björksäcksmal,
Kornmal, Kålmal, Körsbärsmal, Lärkträdsmal,
Rönnbärsmal, Spinnmalar, Vinbärsmäl.
A. T—n.
Malacosoma. Se Ringspinnare.
Mall. För att vid grävning av diken kunna
hålla de rätta måtten och riktig lutning å
sidorna och till kontroll å grävnings arbetet
användes vanligen en m. av sammanfogade
träribbor.
Mallein. Se Rots.
Mallophaga. Se Ohyra, 2.
Malning. Se Foderberedning, Kvarn, Mjöl.
Malope, i-åriga örter tillhörande
kattostfamiljen, MalvacecB. M. tri†ida Cuv., från
Medelhavsländerna, är en meterhög art, som
för sina stora röda eller vita blommor allmänt
odlas på rabatter. Fröet sås tidigt på våren på
fritt land. G. L—d.
Maltas. Se Enzym, 1 b.
Maltgroddar äro groddarna till maltet från
bryggerierna. Vid mältningen får kornet
(ibland även majs och vete) gro, och de sålunda
utvecklade groddarna avlägsnas efter majsens
torkning genom upphettning i kölnan.
Beroende på temperaturen härvid få de en ljusare
eller mörkare färg och innehålla en olika mängd
vatten. För att groddarna skola bli hållbara,
bör vattenhalten icke vara över 13 %, men å
andra sidan skall upphettningen ej gå så högt,
att groddarna bli alltför mörka eller brända,
då proteinets smältbarhet minskas. M. är
ett mycket voluminöst foder, som, när det är
friskt och fritt från damm och smuts, bör äga
en aromatisk, om bröd erinrande lukt. Ej
sällan är det emellertid unket eller illaluktande
av råttsmuts eller dylikt. Det förtäres i friskt
tillstånd gärna av djuren, men vid utfodringen
bör det förut genomfuktas med vatten; eljest
kan det lätt skada matsmältningen. M. äro
mycket fettfattiga men innehålla i stället en
ganska hög halt av kvävehaltiga ämnen (mer
än 20 %). Vid groningen har proteinet
delvis övergått till amider, så att halten
av dessa ämnen, i analysen inräknad bland
proteinet, uppgår till omkring 7 %. På grund
härav blir den smältbara äggvitan rätt låg.
Amiderna anses emellertid äga ett visst
fodervärde (se Aminoföreningar), varjämte de reta
aptiten och påskynda matsmältningen. M.
användas därför bland annat för att krydda
illaluktande och mindre aptitliga fodermedel.
I medeltal innehålla m. 23 % protein, 1.5 %
fett, 45.5 % kvävefria extraktämnen, 12 %
växttråd, 6 % aska, 12 % vatten och 11.5 %
smältbar äggvita. Antalet foderenheter per
100 kg. är 75.
M. hava sitt största värde vid utfodring av
mjölkkor, ävensom till dragare; de kunna till
dem givas i mängder ända till 3 kg. Någon
särskild inverkan på djuren eller på mjölken
synas de icke äga. För övriga djur äro de
mindre lämpliga, undantagandes då de givas
för att sätta smak på andra fodermedel.
M. W.
Maltos, maltsocker. Se Kolhydrat, I b,
Socker, 4.
Malva, ett släkte tillhörande
kattostfamiljen, MalvacecB, utmärkt av 3-bladigt
ytterfoder, 5-delad krona samt en rund, skivformig
frukt, vars många rum vid fruktmognaden
falla isär till slutna delfrukter. Den i-åriga
krusmalvan, M. crispa L., från Syrien,
intill 2 m. hög, med små blekröda blommor
och hjärtlika, 5-flikiga, krusiga blad, odlas som
bladväxt. Rosenmalva, M. alcea DC,
från Italien, med ljusröda blommor, grågrön,
strävhårig, samt den snarlika men mindre
håriga samt myskluktande myskmalvan,
M. moschata L., med ljusröda eller vita
blommor, äro två mångåriga arter, som förr mer
allmänt än nu odlades som blomsterväxter och
ofta finnas förvildade i gamla trädgårdar.
Fröet sås på kalljord, och de fortplanta sig
genom självsådd.
Malört. Se Artemisia, Bittermedel.
Mamestra. Se Kålfly.
Man. Manen är en prydnad för hästen och
bör alltid hållas i prydligt skick och
överensstämmande med det för hästslaget brukliga.
Hos ädla hästar bör den vara fin och tunn,
hos grövre hästar tjockare, och undre randen
bör, om så behöves, klippas jämn. Hos
ponnyraser samt nordsvenska och norska hästar
brukas att klippa ståndman. Genom
försummelse i renhållning kan manen bliva oren
och hoptrasslad, s. k. mar t o’v a,
tomtfläta.
Mangan, Mn, en järn närstående metall,
vilken i större mängd ingår i vissa stenarter,
bland vilka brunsten (mangansuperoxid, MnOa)
finnes i brytvärda lager i Sverige, och därjämte
åtföljer den ofta järnet i järnmalmer och andra
stenarter. M. upptages i mindre mängd jämte
järn av växterna, och manganföreningar hava
påvisats verka som katalytiska retmedel på
växter. Mangansulfat och -klorid hava på
grund härav använts som indirekta
gödselmedel och i mängd av 25—40 kg. per hektar
ökat skördemängden avsevärt, under det i
andra fall ingen eller skadlig verkan visat sig,
det senare i synnerhet på lättare jord med svag
absorptionsförmåga.
Mangold. Se Beta.
Manhål. Se Ångpanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
