- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
763

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Matsmältningsorganen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

763

Fett i större mängd kan nedsätta fodrets
smältning, om det genomdränker fodret, så
att de upplösande matsmältningsvätskornas
inblandning i och inverkan på fodermassan
hindras. Detta inträff ar dock ej vid användning
av vanliga fodermedel och anses ej vara att
befara, om ej fettmängden i fodret överstiger
i kg. per 1,000 kg. lev. vikt.

Matsmältningsorganen eller
digestionsorganen utgöras huvudsakligen av ett långt,
med en eller flera utbuktningar försett rör,
matsmältnings- eller
näringskanalen, samt en mängd körtlar, belägna
dels i rörets väggar, dels utom detsamma,
men med sina utförsgångar inmynnande i
olika delar därav, och avsedda att bilda de
för matsmältningen nödiga vätskorna.

Munhålan beklädes av en slemhinna,
som fortsätter genom hela näringskanalen;
den bildar i gommen regelbundna,
tvärgående veck och är hos nötkreaturen på insidan av
läppar och kinder tätt besatt med stora,
koniska papiller. I slemhinnan finnes en mängd
enkla, rörformiga slemkörtlar. (Se Körtel.)
Tungan, som är fäst vid tung b ene t,
utgöres av i olika riktningar varandra korsande
muskler och får därigenom stor rörlighet.
Tungans slemhinna är besatt med talrika,
olikformade papiller, i vilka smaknervens
finaste förgreningar ändas, och av vilka de
flesta hos nötkreatur och katt äro förhornade.
Om tänderna se d. o. I munhålan utmynna
3 par spottkörtlar, nämligen: a)
öron-spottkörlarna, belägna vid örats rot,
mellan bakre randen av underkäkens uppstigande
gren och vingarna på första halskotan och med
en lång utförsgång mynnande på insidan av
kinden; b) underkäkskörtlarna, som
ligga på insidan av underkäkens nedre rand
och utmynna på 2 små papiller, strax framför
’ tungbandet, samt c)
undertungkört-larna på ömse sidor av tungroten och
utmynnande dels med flera små utförsgångar
på botten av munhålan på ömse sidor om
tungans främre del (ss. hos hästen), dels även
med en större utförsgång gemensamt med
underkäkskörtlarna (så hos övriga husdjur
utom hästen). Spottkörtlarna avsöndra
spot-ten eller saliven (se Matsmältning).

Svalget skiljes från munhålan genom
gomseglet, en halvmånfor mig
muskelmembran. Väggarna i svalget består av
muskler, som utvändigt omgivas av en fast, elastisk
bindvävshinna och på insidan beklädas av
en slemhinna med talrika slemkörtlar. I
svalgets bakre vägg inmynna de bakre
näsöppningarna, och på dess botten befinner sig den
av struplocket täckta mynningen till
struphuvudet, den s. k. ljudspringan.
Vid svälj ningen drages gomseglet bakåt och
täcker de bakre näsöppningarna och
struphuvudet upplyftes under tungroten, som
därvid trycker ned; struplocket över ljudspringan,

så att födan kan passera utan att komma in
i luftvägarna. Genom sammandragning av
svalgets muskler pressas födan in i
foderstrupen.

Foderstrupen bildar ett långt rör,
som går längs halskotornas undersida, mellan
dessa och luftstrupen, till främre
bröstöppningen, där den går in i brösthålan och
fortsätter över hjärtat och lungorna till
mellangärdet, där den genom en särskild öppning
går in i bukhålan och inmynnar i magen.
Strupväggen består av två muskellager, vars
trådar i vida, varandra korsande spiraler,
omgiva röret, och dess slemhinna bildar djupa,
längsgående veck, varigenom en betydande
utvidgning av strupen möjliggöres. Genom
successiv sammandragning av strupens
muskler fortskaffas födan till magen.

Bukhålans bindvävshinna, bukhinnan,
viker sig från ryggen och mellangärdet in och
övergår på de organ, som inneslutas i
bukhålan (se Inälvor), bildande fasta band
(liga-ment), genom vilka organen äro upphängda
och sammanhållas med varandra,

Magen bildar hos hästen en något krökt
och mot sin nedre ände avsmalnande sack
och ligger längst framtill i vänstra delen av
bukhålan, strax bakom mellangärdet och
levern, med sin övre, blindsäckformigt
utvidgade del något högre, den konvexa delen
vänd bakåt och något åt vänster och den
smalare delen snett nedåt åt höger. Hästens
mage är jämförelsevis liten, rymmande knappt
10 liter, och sträcker sig ej bakom sista
revbenet samt når ej heller ned till bukhålans
botten. Foderstrupens inmynning vid övre
änden av magens konkava rand kallas övre
mag-munnen (cardia) och nedtill. övergår den
avsmalnande delen av magen genom den nedre
magmunnen (pylorus) i tunntarmen. Magens
väggar utgöras av såväl längsgående som
ring- och spiralformigt förlöpande
muskeltrådar, och dess slemhinna är i den vänstra
halvan av samma beskaffenhet som foderstrupens
och liksom denna utan körtlär men i den högra
halvan tätt försedd med rörformiga körtlar,
som avsöndra magsaft. Svin och köttätare
hava liksom hästen en enkel mage, som dock
hos svinet genom ett halvmånformigt veck av
slemhinnan är ofullständigt avdelad i en mindre
höger- och en något större vänsterdel, den
senare även försedd med en mindre
blindsäck-formig utbuktning.

Idisslarnes mage (se Idisslare) består av
4 avdelningar, våmmen, nätmagen eller
huvan, bladmagen eller mångfållan och
löpmagen, av vilka de tre förstnämnda, som
vanligen benämnas förmagar, egentligen äro
utvidgningar av foderstrupen, tjänande som
behållare för fodret, och endast löpmagen
motsvarar magen hos övriga djur.

Våmmen, den största av magarna,
upptager nära 3/4 av bukhålan; den ligger på vänstra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/0773.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free