Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nybyggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"tfw*
837
männingar skulle tillåtas, blott om det gällde
kärr eller mossar, till vilkas uppodling tillstånd
skulle utfärdas av K. B., med företräde för
delägarna i allmänningen att inom natt och år
anmäla sig till utförande av odlingen, men
beträffande lägenheter, vara minst 1/8 mantal
kunde upptagas, skulle odlingstillstånd och
villkor fastställas av konungen. Om nyodling
å kronopark voro bestämmelserna i huvudsak
desamma. Å kronoskogarna, d. v. s. de större
skogarna och ödemarkerna i Norrland, Dalarne
och Värmland, vilka utom bygdelagen tillhörde
kronan, borde vid deras avmätning och
kartläggning föreslås det antal nybyggen om ungefär
1/s mtl ägovidd, som där kunde anläggas,
varefter K. Ma:jt skulle bestämma, huru och under
vilka villkor n. där finge upplåtas. Genom K.
brev 4/9 1822 förklarades, att någon
prövningsrätt om nya uppodlingars beviljande å
kronskogar och allmänningar ej tillkomme K. B.,
och genom K. brev 16/3 1824 har stadgats, att
tillstånd för enskilde till odling av sankmarker
å kronoparker och allmänningar ej finge
lämnas, emedan det ej kunde ske utan olägenhet
för dessas vård och ändamålsenliga förvaltning.
Därefter var nybyggesanläggning sålunda
medgiven blott å kronomarker, som överblevo vid
avvittring i de 6 norra länen, där dylika marker
på grund av brist på folk och samfärdsmedel
hade föga värde och icke kunde användas med
större fördel än till landets uppodling och
befolkning.
Beträffande nybyggesanläggning i
Lappmarkerna hava särskilda bestämmelser
utfärdats. Bebyggandet inom dessa områden
gynnades sedan gammalt genom särskilda
skattefriheter och förmåner, de s. k.
lappmarksfriheterna, bland annat 15 års
fullständig skattefrihet och därefter frihet från
mantalspenningar och knektskrivning. Genom
det s. k. lappmarksreglementet
M/n I749 bestämdes, att för nybyggen i
lappmarkerna skulle fordras tillstånd att K. B.
efter syn rörande platsens beskaffenhet,
markens lämplighet för odling och förhållandet till
äldre n. Skattefrihet skulle beviljas för högst
15 år, och därefter skulle nybygget avmätas och
skattläggas, varvid till detsamma skulle läggas
sådan mark, som nybyggaren verkligen genom
ut dikning samt träns barkande och
rothuggning gjort duglig till åker eller äng. I
verkligheten kom avmätningen av ägorna och
skattläggningen att ske först vid avvittringen, då
ock visst skogsområde tilldelades nybygget.
F. n. pågår eft er a v vittring i vissa delar av
lappmarkerna för upplåtelse av nybyggen å
krono-överloppsmarker samt för återvinnande till
staten av ströängar.
Nybyggesanläggningar ha i allmänhet i de
norrländska länen skett i samband med
avvittringen. Sedan tillåtelse till n. lämnats av K. B.,
skall enligt avvittringsstadgan den 3% 1873
vid avvittringen utstakas område av högst 1
och minst 1/s mantal, under det att mindre
lägenheter utlämnas som odlingslägenheter
(krontorp, skogstorp). Området av inägor och
skogsmark bestämmes, varefter K. B. fastställer
nybyggets ränta, kronotionde och mantal.
Nybyggaren är skyldig att inom vissa år
fullgöra byggnad och odling men åtnjuter vissa
frihetsår. Han innehar området med samma
rätt som åbo å vanligt kronohemman, tills han
fullgjort byggnads- och odlingsskyldighet,
varefter nybygget får skattenatur utan erläggande
av köpeskilling.
Kolonisation å kronans mark genom
upplåtelse av i förväg avdikade och i vissa fall
bebyggda lägenheter börjades försöksvis genom
anordnande enligt riksdagens beslut 1909 av
en koloni å Alträsks kronopark i Norrbotten.
Dessa lägenheter få efter 15 års försökstid
övertagas av brukaren som enskild egendom.
Försökskoloniseringen har sedan under ledning
av en år 1916 tillsatt
kolonisationskommitté utsträckts till alla de 6
nordligaste länen. Se Kolonisation. Litt.:
Egnahemssakkunniges betänkande 1914, I. samt
Betänkande av kolonisationskommittén 1917 och 1922.
Ströängar. Vid de norrländska
nybyggena har man, särskilt till en början, tills åkern
blivit uppodlad, varit hänvisad att från
naturliga slåttermarker hämta större delen av fodret
till kreaturen, av vilka nybyggaren hämtar sitt
huvudsakliga uppehälle. Därför har i regel i
tillståndet till nybyggesanläggning inbegripits
upplåtelsen av ängar huvudsakligen å
myrmarker, som ofta legat vitt kringspridda, stundom
på mils avstånd från boplatsen. Dylika ängar
benämnas därför u t- eller ströängar.
Enligt »lapplandsreglementet» (se ovan) var
meningen, att nybyggaren skulle få behålla
dessa ströängar blott tills han hunnit uppodla
nybyggets odlingsjord och därefter a*Fstå -dem
till kronan eller andra nybyggare, som bättre
behövde dem. Enligt avvittringsstadgan för
lappmarken av 1873 skulle de enskilda
fastigheternas ägor sammanföras till ett ägoskifte
och, om så ej vore möjligt utan verklig skada,
i regel ej i fler än 4, och därav följde, att de.
spritt liggande ströängarna skulle avhändas
nybyggena genom ägoutbyte eller utan
vederlag, om de vore för fastighetens bestånd
obehövliga. Emellertid har vid avvittringen i
allmänhet medgivits, att nybyggare tills vidare
fått behålla sina utägor inom kronoparker,
överloppsmarker och allmänningar, utan att
de genom rågång avskildes från kronans mark.
Härigenom var avvittringen beträffande
dessa blott uppskjuten, och genom K. kung.
30/12 1916 om ef ter avvittring i Västerbottens
lappmark hade bestämmelser fastställts rörande
sättet för återförvärvande till statens
förfogande av ströängar ovan odlingsgränsen i
nämnda lappmark, vilket skall ske mot
penningersättning, vilken skall användas för odling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>