Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potatis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
902
ter, så att styckena få ungefär lika nianga ögon,
och utföras någon dag fore sättningen, så att
snittytan hinner skinna sig före sättningen.
För att förkorta växttiden brukas (i Norrland
i regel) att låta sättpotatisen gro ut fore
sättningen. Knölarna läggas 6—8 veckor före
sådden i lådor, som få stå i varmt rum och i fullt
dagsljus, för att groddarna må bliva stadiga,
och sättningen sker direkt ur lådorna, för att
ej groddarna må avbrytas. På torr jord
händer, att för groningen, som medför
vattenförlust ur knölarna, har minskad skörd till följd.
P. bör sättas grunt, så att den kommer snart
upp och har matjord under sig att nedsänka
rötterna i. Vid sättning på vallbrott
förekommer därför, att sättpotatisen lägges i en grund
fåra och täckes med en följande tjockare
tilta. — Under växttiden hålles jorden ständigt
lucker och ren från ogräs. Vanligen över harvas,
då blasten börjar komma upp, och sedan kupas
vanligen i—2 gånger. På lätt uttorkande jord
är gagnet av kupning ovisst. —• Skörden bör
ske, innan fara för köld, som kan nedtränga
i jorden,, finnes, men helst ej förr än blasten
nedvissnat. — Göres skörden, förr än
tillväxten och avsättning av stärkelse i knölarna
avslutats, äro dessa ej mogna och bliva då
mindre hållbara vid förvaring. Upptagningen
sker genom plockning för hand, vanligen i
fåran efter årder men stundom efter
potatis-upptagningsmaskin (se d. o.). Helst bör till
hjälp vid plockningen användas en kort
p.-hacka.
Skördemängden växlar mycket efter
jordens bördighet, gödslingen och sorten,
varjämte sjukdom ofta i hög grad nedsätter
skördemängden. I medeltal för hela riket har
skörden under senare år uppgått till io—13 ton pr.
hektar, men med stora olikheter för olika län.
Högsta skördemängderna pläga erhållas i
Skåne, Småland, Jämtland och Västerbotten.
På enskilda, gårdar kan skörden uppgå till
20 ton och mer. Vikten växlar mellan 65—70
kg. pr. hi., högre ju högre stärkelsehalten är;
denna plägar i södra Sverige vara 17—20
proc. i fabrikspotatis, i matpotatis i mellersta
och norra Sverige vanligen 12—-15 %.
P. är mycket utsatt för skada och sjukdom.
Av insekter är coloradoskalbaggen (se d. o.)
mest förödande, men den har hittills hindrats
sprida sig i Sverige, där största skadan göres
av larver av knäppare och ollonborrar (se
d. o.), vilka äta sig in i knölarna, mindre av
sniglar, bladlöss m. fl. Av parasitsvampar
göres största skadan av bladmögel (se
Potatissjuka), som förstör blasten och framkallar
torröta ä knölarna. Mindre skada göra
åtskilliga svampar, som förstöra blasten, ss,
stjälk-och ringbakt erios m. fl., eller även framkalla
torröta hos knölarna, ss. Fusarium,
Verticil-liurh (se d. o., Vissnesjuka). Bladrullsjuka
(se d. o.), som först under senare tid
iakttagits, ocli i synnerhet potatiskräfta, som hit-
tills hindrats sprida sig, äro i hög grad
för-härjande. Jämförelsevis oskyldiga äro de
sjukdomar, söm betecknas som sko r v (se
d. o.). Knölarnas förruttnelse, b 1 ö t r ö t a,
som förorsakas av bakterier, kan få stor
omfattning på fältet, i blot jord, och i synnerhet
under förvaringen. Se Potatissjuka.
Potatis förvaras dels i källare
och dels, huvudsakligen i de sydligaste
landsdelarna och vid odling i stort, i stuka. Härvid
gäller liksom vid rotfrukters förvaring att så
rnycket som möjligt motverka förluster
genom förskämning, andning och i viss mån
vattenavdunstning. Om värmegraden
nedgår till eller något under o°, minskas andningen
och förbränningen av socker mera än den
alltjämt fortgående stärkelsebildningen av detta
ämne, varför potatisen får söt smak, som
dock åter försvinner, om potatisen förvaras
i varmt rum, varigenom andning och sockrets
förbränning ökas. Först vid flera grader under
ö° sker verklig frysning av knölarnas
växt-saft, i det att denna blir underkyld.
Frysningen befordras då av skador på potatisens
skal eller om den blir utsatt för skakning,
ss. om den köres på ojämn väg. Frusen p.
ruttnar fort efter upptinandet. Vid all
förvaring av p. beror framgången i hög grad av
att den vid inläggningen är frisk, oskadad
och torr. Av sjukdom angripna knölar
ruttna fort och sprida lätt sjukdomen till förut
friska. Skador på skalet öppna potatisens inre
för sjukdomsangrepp, och öka
vattenavdunstningen, varigenom förorsakas viktförlust och
fuktighet i förvaringsrummet; p. bör därför
vid upptagning, harpning och lossning
behandlas skonsamt och körning på ojämn väg om
möjligt undvikas. Upptagningen bör ske i
torrt Väder och potatisen så vitt möjligt få
ligga öppet till torkning före inlagringen.
Vid förvaring i källare eller i uti jorden
nedgrävda potatisgropar böra knölarna ej läggas
i djupare lager än 1, högst 1,5 m. och helst
i lådor eller i bingar, som på alla sidor ligga
fritt. Om potatisen vid upptagningen direkt
lägges i lådor och forslas i dessa, kunna
skadorna på knölarna i hög grad minskas — men
också besväret och kostnaden vid skörden
ökas.
Vid stukning ligger än större vikt på att
potatisen vid inläggningen är frisk och torr,
då ju ej tillfälle till förrådets granskning och
bortplockning av de skämda gives under
föryar ingen. Potatisens ömtålighet för frost gör
särskild omsorg mot denna nödig. (Se Stuka.)
Om p. är frisk och väl lagrad, bliva
förlusterna vanligen små, 4—7 %, ända till fram
mot våren, men ökas, då groddarna börja
utväxa. Om sjuka knölar funnits inblandade
eller frost inträngt, bliva förlusterna ofta
betydliga. Genom att inlägga p. i torrt torvströ
motverkas spridningen av röta i förrådet.
För försäljning bör p. sorteras, så att jordfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
