Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenskottstekel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
935
mor gula eller orangeröda, nypon svarta.
Blommornas lukt är obehaglig.
Damascener- r., R. damascena Mill.,
införd från orienten under korstågen, har glatta,
glänsande, enkelsågade blad, röda eller vita
blommor i flerblommig kvast. Den art, av
vilken rosenolja beredes.
Centif olia-r., R. centifolia L., med
ljusgröna blad med mjuka glandelhår,
blommor röda, dubbla. Denna från Persien
härstammande art odlades redan av gamla
tidens romare och är en av de arter, från vilka
de otaliga moderna sorterna uppkommit.
En varietet av densamma är Mossros, R.
c. muscosa Ser., vars blomskaft och foder äro
tätt klädda med glandelhår.
Provinsros, R. gallica L., från s.
Europa, har stora, ovan glatta, under blågröna
eller vitludna blad, taggar av 2 slag, dels
grövre, dels finare; blommor röda i olika
schatteringar, ensamma på glandelhåriga skaft.
Vitros, R. alba L., från s. Europa med
blågröna under bleka blad, klolika taggar,
vita blommor, röda, äggformiga nypon.
R ö d b 1 a d i g r., R. rubrifolia Vill., hela
växten rödaktig, bladen smala med blådaggig
anlöpning, blommor enkla röda. Genom sitt
mörka bladverk dekorativ buske.
Japanska nypon 1. vres-r.,
R.vu-gosa Thunb., från Japan, en i senare tid införd
ros, tätt besatt med raka taggar, bladen stora,
mörkgröna, glänsande, blommor stora, röda
eller vita, nypon klotrunda. Härdig ännu långt
upp i Norrland.
Klang-r., R. repens Scop., med långa
vidjelika grenar.
Alla dessa arter, med undantag för
klangrosen, äro så härdiga, att de tåla vinterkölden
i mellersta Sverige utan betäckning. Då de
blomma blott en gång och då ganska kort tid,
hava de numera undanträngts av förädlade
sorter med mer långvarig eller upprepad
blomning, s. k. remonterande sorter, vilka mindre
ofta äro rotäkta utan vanligen förädlade.
Hit höra de fina och ömtåliga te (a) rosorna,
R. indica fragrans Th. & R., spensliga sorter
med långskaftade, spetsiga blommor i alla
färgnyanser, med en fin doft av te. De voro
ursprungligen mycket ömtåliga och odlades mest
i kruka, men många nyare sorter uthärda,
åtminstone under lämplig betäckning, vintern
ännu i mellersta Sverige. Bourbon-r.,
R. indica bourbonica, kraftigt växande sorter,
som blomma rikt, synnerligen på
sensommaren. De äro något ömtåliga och kräva
vinterbetäckning.
Noisette-r., R.noisettiana Réd., i
N.Amerika uppkommen form, med rik och långvarig
blomning och kraftigt bladverk. Mindre
vinterhärdiga sorter. Endast få sorter odlas numera.
Månadsrosor, R. chinensis Jacq.
semper-florens Curt., svaga sorter med små, talrika, i
knippen sittande blommor.
Småblommiga r., R. polyantha,
korsning av R. indica Ldl. och den klängande R.
multiflora Thunb. m. fl. sorter med små
blommor i rika klasar.
Genom korsning mellan te- och
månadsros med centifolia- och damascener-rosor ha
sedan senare delen av 1800-talet en mängd
tehybrid- och remontant-sorter frambragts,
vilka förena de förras ihållande blomning och
fina växtsätt med de senares kraft.
Odling. Rosor gå bäst till i lerblandad
jord, som, för att de skola nå en rik
utveckling, bör vara djupgrävd och näringsrik. De
böra vid planteringen sättas djupt, de
förädlade så, att förädlingsstället kommer ett
par tum under jord. Jorden bör vid
planteringen packas mycket hårt kring rötterna,
och efter planteringen böra de nedskäras till
5—10 cm. över jord. Detta bör varje vår
upprepas med de sorter, som toppfrusit. De
förädlade sorterna förökas genom okulering,
någon gång genom ympning på
grundstammar, uppdragna av frö. Som grundstammar
användas mest vanlig R. canina L. och R.
rugosa. Rosorna odlas dels låga, dels som
stamrosor, vilka senare till största delen
införas från Holland och Tyskland.
Stamrosorna äro mindre härdiga än de lågstammiga och
måste i allmänhet i mellersta Sverige på hösten
böjas ned till marken och jordtäckas över
kronan för att övervintra.
Beskärning av remonterande rosor
sker ganska skarpt. Å starka årsskott
kvarlämnas sålunda i regel blott 4—6 knoppar.
Långa skott bortskäras antingen helt och
hållet eller inskäras på ett par knoppar när. Vissa
mera storväxande te- och noisetterosor
ävensom klangrosor beskäras ej så starkt. Ofta
kan det vara nog att i dessa skara bort det,
som blivit skadat av kölden.
(G. L—d.) H. J. Dft.
Rosenskottstekel, Ar dis bipunctata Klg.,
är en 5 mm. lång, svart stekel, vars larver
ofta träffas i märgen på unga skott å, särskilt
remonterande, rosor. De angripna skotten
avklippas och brännas, innan larverna
lämnat dem för att förpuppas i jorden. A. T—n.
Rosenstri t, Typhlocyba rosœ L., en
gulgrön, omkring 4 mm. lång strit, vilken lägger
ägg under huden särskilt på årsskott av rosor,
fruktträd m. m. Såväl larver som fullbildade
uppehålla sig företrädesvis på bladens
undersida, och genom deras sugning bliva bladen
på översidan vit- eller gulfärgade. Vid starkt
angrepp kunna blad och skott snabbt vissna
(vanligast på klangrosor i varmt läge på
våren). Bekämpas lätt genom besprutning med
kontaktgifter. Se Insektdödande medel.
A. T—n.
Rosmjöldagg, Sphœrotheca pannosa (Wallr.)
Lév., är en för rosenodlingen synnerligen
farlig parasitsvamp. Den bildar på blad och
unga skott av odlade rosor ett vitt, mögel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
