Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rågbroddflugan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
driva fram honom med grythundar. Om
vintern skjutes r. för åtel, utlagd vid någon
avsides belägen uthusbyggnad, i vilken skytten
håller vakt vid en i väggen anbragt glugg.
Åteln utlägges inom lagom skotthåll från
gluggen och övergjutes med vatten, så att den
fryser fast och icke kan bortföras av r.
Vaktandet vid gluggen börjas, först sedan man av
spår i snön fått visshet om att någon räv
en eller flera nätter varit framme vid åteln.
Efter skymningens inbrott kan räven väntas
när som helst under kvällens eller nattens
lopp, dock sällan under de allra mörkaste
timmarna. R. är tämligen hår dsk juten. Vid
skott från sidan dör han visserligen ganska
lätt för en kraftig laddning av hagel n:r 7—8,
men påskjuten rakt framifrån eller bakifrån
stannar han sällan på platsen, såvida hållet
icke är mycket kort. Fjällräven, Vulpes
lagopus L., tillhör, såsom namnet angiver,
fjälltrakterna men strövar vintertiden
stundom nedåt sydligare trakter. Han är avsevärt
mindre än skogsräven, från vilken han utom
i avseende på färgen skiljer sig bl. a. genom
sin välvda panna, sina tämligen korta, rundade
öron och sin jämförelsevis korta svans.
Färgen är om sommaren gråsvart med brun- eller
blåaktig anstrykning, stundom med ljusare
stickelhår, om vintern vanligen helt vit, sällan
blåaktigt brun (»blåräv») eller nästan helt
mörkbrun (»mörkbrun fjällräv»). De vita
skinnen stå icke i något högt pris, varemot de
blå och bruna äro mycket eftersökta.
Fjällräven lever huvudsakligen av fjällemlar och
ripor. Ungarna, som vanligen äro 5—8,
födas i maj eller början av juni. Fjällräven, som
är föga skygg, skjutes mera tillfälligtvis under
smygjakt men kan även jagas med stövare,
där snöförhållandena tillåta dylik jakt.
T. H—1.
Rävkaka. Se Alkaloiden
Rödbrokig svensk boskap. Då vissa av
de stammar, som bildats genom korsning
mellan svensk boskap och införda utländska raser
samt efterföljande inavel, nått en sådan grad av
förädling, likformighet och
avkastningsförmåga, att dessa s. k. herrgårdsraser (se d. o.)
väl kunde tävla med och även överträffade
åtskilligt av den starka införsel, särskilt av
Ayrshireras, som ägde rum, framhölls vid det
allmänna lantbruksmötet i Göteborg 1891
som ett önskemål, att detta avelsmaterial
borde användas för bildande av en svensk
boskapsras, lämplig särskilt för de delar av
mellersta och södra Sverige, där den i Skåne redan
förhärskande låglandsrasen ej finner
tillräckligt gynnsamma levnadsvillkor. Särskilt
framhöllos de vid Göteborgsutställningen framvisade
stammarna från de lika benämnda
egendomarna Stjärnsund i Närke och i Dalarna, båda
till väsentlig del härstammande från den
fordom berömda Valaholmsstammen och med
varandra mycket överensstämmande i typ,
som lämplig grundval för den föreslagna
rasbildningen. Samma år bildades A v e 1
s-föreningen för rödbrokig svensk
boskap (vanligen betecknad R. S. B.)
för att (enligt stadgar av år 1892) genom
systematiskt urval av förefintligt svenskt
avelsmaterial frambringa en nationell
rödbrokig boskapsras av bestämd typ
(Stjärnsundsdjurens), förenande hög
mjölkavkastning med kraftig, bred och djup
kroppsbyggnad. Den närkingska Stjärnsundsstammen,
som blev och alltjämt förblivit den förnämsta
grundvalen för den nya rasen, hade bildats av
djur från olika håll: av herrgårds-ras, vari
även den gamla, rödbruna skånska rasen
ingick, samt av ayrshire- och korthornsras, och
[Rödbrokig svensk tjur. 73 Hero.
på stammens förädling anses särskilt en
kort-hornstjur, 20 Windsor, och en av Ayrshireras,
28 Hero (denna troligen jkorthornsblandad),
hava haft stort inflytande.-’ Till en början
intogos i föreningens stambok såväl
blandningsdjur med korthorns- och ayrshire-blod
som rena djur av dessa raser, men småningom
hava fordringarna på härstamning och typ
skärpts. Från 1898 ha endast djur av
»föreningens typ» (ftp) och »övervägande föreningens
typ» (öftp) fått stambokföras, de senare till
en början endast i den lägsta av stambokens
klasser (kl. IV), men då 1916 fordringarna på
härstamning skärptes, i det att för hondjur
ännu en förberedande klass (kl. V) infördes,
även i denna; sedan 1902 registreras tjurar
blott av föreningens typ. År 1909 upphörde
stamboksföring av tjurar i kl. IV, 1914 i kl.
III, och då sedan stadgats, att tjurar, som på
grund av härstamning äro berättigade till
kl. II, måste vara födda före 1918, och senast
att tjurar, härstamningsberättigade till kl.
I, måste vara födda före 1923 för att kunna
stambokföras, kommer föreningen inom kort
att i aveln använda endast renrasiga tjurar.
Avkomman av stambokförda föräldrar införes
i klassen närmast högre än moderns, men blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
