- Project Runeberg -  Lantmannens uppslagsbok /
1171

(1923) [MARC] Author: Herman Juhlin-Dannfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaxmott ... - Vete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1171

alba L., har pyramidformig, slutligen
sammandragen vippa, breda blad med långt snärp,
mycket rikliga, krypande rotskott och
gren-skott. Fröet är ytterst smått, väger omkring
o. 1 g. pr 1,000 st.; det finnes i handeln i rätt
god kvalitet. Växer rätt allmänt på sank
mark. Brun- eller rörven, A. vulgaris
With., är något tuvad med föga utbredda
rotskott, vippan är äggrund, brunaktig, bladen
platta med kort snärp. I slättbygder, där
arten mest förekommer, samt i äldre vallar hör
den till de sämre, magra och föga givande
gräsen (hör till norrlänningarnas »j agar gräs»),
men i fjälltrakter blir den bladrikare och
utskjuter underjordiska utlöpare, så att den kan
bilda en tät matta, och anses där höra till de
bättre slåtter- och betesgräsen. H u n d v e n,
A. canina L., lik föreg., men har hoprullade
rotblad, längre snärp och blommor med blott
1 agnfjäll. Ett magert och anspråkslöst gräs,
som växer på mager och sur jord. På
mossjord är det stundom ett efterhängset ogräs.

Som prydnadsgräs odlas A.
nebulosa Bois. för sin »dimlikt» fina blom vippa.

Ventilation. Se Luftväxling.

Ventilvattning. Se Bevattning 4.

Venturia. Se Fruktskorv, Gurksjukdomar,
Vissnesjuka.

Veratrin, Veratrum. Se Alkaloiden

Verbena, släkte av till fam. Verbenaceœ
hörande örter med motsatta blad, svagt
läpp-formiga blommor och 4 två väldiga ståndare.
Som prydnadsväxter odlas ett antal hybrida
former, V. hybrida Hört., av flera amerikanska
arter. Genom sitt växtsätt med nedliggande,
rotslående grenar, som göra att de bilda täta
mattor, samt genom sina blommor i allehanda
<— vita, röda, blå — färgtoner och
färgblandningar äro de särdeles passande att ingå i
blomstergrupper. De förökas genom frö eller
sticklingar, det senare för att bibehålla sorten
oförändrad.

Verkkniv. Se Hovbeslag: Hovslagareverk-

tyg.

Verticillios, beteckning för växtsjukdom
förorsakad av svampen Verticillium alboatrutn
Rke & Berth. Hos potatis angriper svampen
stundom stjälken, orsakande vissnesj
u-k a (se d. o.) och på knölarna t o r r ö t a
(se Potatissjuka) på samma sätt som arter
av släktet Fusarium (se d. o.). Se även
Gurksjukdomar.

Verticillium. Se Verticillios, Vissnesjuka.

Vesa, mullblandad mojord. Se Flytjord.

Vessla, Mustela, ett släkte av små
mårddjur med mycket långsträckt kropp, litet
huvud, knappt tjockare än halsen, kort nos och
korta ben.

Småvessla, M. nivalis L., vilken blir
omkring 20 cm. lång utom den omkring 4 cm.
långa svansen, honan något mindre, är om
sommaren brun, men blir i landet n. om Skåne
i regel vit till vintern, svansen av samma färg.

Ynglar på oregelbundna tider. Förekommer
sparsamt över hela landet.

Hermelin 1. lekatt, M. erminea L.,
är något större än föreg., hanen omkr. 25,
honan omkr. 21 cm., med 7—10 cm. lång
ständigt svartspetsad svans; är för övrigt om
sommaren ovan gulbrun, under gulvit, om
vintern vit. Föder i febr.—maj 5—8 ungar.
Förekommer över hela landet. Denna och
föregående art bo i stenrösen och jordhålor och
äro mycket livliga och djärva rovdjur, som
huvudsakligen under natten äro ute på rov,
vilket utgöres av småfåglar, t. o. m. höns, ä.gg
men i synnerhet råttor, möss och sorkar, varför
de äro övervägande nyttiga. Vinterskinnet av
hermelin är högt skattat till lyxpälsverk,
särdeles om det saknar den gulaktiga färgen
på buksidan. I Norrland fångas hermelin för
skinnets skull i små betsaxar eller råttfällor*
Till samma släkte hör iller, se d. o. Alla
tre arterna räknas i jaktlagen som skadedjur,
å vilka jakten är i huvudsak fri, se Jaktlags
stiftning.

Vete, Triticum, grässläkte, utmärkt genom
vanligen flerblommiga, oskaftade småax,
samlade i ett ogrenat, sammansatt tvåsidigt ax, i
vilket småaxen vända sidan mot axspindeln.
Till detta släkte hör det allmänna ogräset
kvickrot (se d. o.) samt det odlade vetet.,
Detta har åtminstone sedan den yngre
stenåldern odlats som sädesväxt.

Odlade arter (eller underarter). 1.
En-korn, T. monococcum L., spensligt,
gräsgrönt, med enkorniga småax, agnar fast
kvarsittande kring kärnan, ytteragnar me3
borst. Odlas i Alpländerna. 2. Tvåkorn,
stärkelsevete, emmer, T. dicoccum
Schrk. eller amyleum Ser., har märgfylld
halm, skör axspindel, 2-korniga småax, som
avfalla med fastsittande agnar, ytteragnar
med borst. Odlas i s. Europa. 3. Spalt,
T. spelta L., har fler korniga småax på skos
axspindel, så att axen lätt sönderfalla med
hela småax och fastsittande agnar, borstlöst
eller borstbärande. Odlas i Alperna och
Pyrenéerna. 4. Polskt v., T. polonicum,
L., har stora ax med 2—flerkorniga småax,
långa, mjuka, långborstiga agnar och långa,
nakna korn. Odlas i Spanien och n. Afrika.,
(Namnet beror på en förväxling mellan det,
polska och spanska Galicien.) 5.
Hårdvete, T. durum Desf., har flerkorniga småax
med läderartade, kölade, spetsiga agnar,
ytteragnar med utstående borst, kornen glasiga,
3-kantiga med spetsig rotända. Odlas i Mè*.
delhavs- och Svartahavsländerna. 6. T j o c
k-v e t e, engelskt v., T. turgidum L.,
tjocka ax av flerkorniga småax, från basen
starkt kölade agnar och i spetsen jämnhuggna
borst, mjuka, mjöliga korn med djup bukfåra.
Odlas mest i Nordsjöländerna och Italien.
7. Vanligt v., T. vulgare Vill., utmärkt av
flerkorniga småax, med eller utan borst, korn

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:49:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantuppsl/1181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free