Lantmannens uppslagsbok / 1229 (1923) Author: Herman Juhlin-Dannfelt Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögat - Ögats sjukdomar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hinnan, näthinnan, utgöres huvudsakligen
av synnervens finaste förgreningar och har
en ytterst invecklad byggnad, i synnerhet dess
närmast kärlhinnan liggande lager, som utgöres
av tätt stående, cylindriska eller koniska celler,
kallade stavar och tappar, vilka
upptaga ljusintrycken. Till ögonklotet hör vidare
linsen (kristallinsen), en glasklar linsformig
kropp, belägen omedelbart bakom pupillen,
innesluten i linskapseln, som med ett
elastiskt band är fäst vid ciliarkroppen.
Genom spänningen i linskapseln hålles linsen
något tillplattad, d. v. s. inställd för längre
avstånd, men genom sammandragning av den
i ciliarkroppen belägna ciliarmuskeln slappas
linsens upphängningsband, varvid linsen sväller
ut och blir mera buktig, d. v. s. inställes för
syn på närmare håll. Bakom linsen fylles den
bakre ögonkammaren av en geléartad,
glasklart genomskinlig materia,
glaskroppen, under det att den främre ögonkammaren
fylles av en mera tunnflytande vätska,
ögonvattnet.

Öga.

Ögat är således inrättat som en fotografisk
kamera, där regnbågshinnan tjänstgör som
bländare för att reglera ljustilloppet och linsen
bryter ljusstrålarna, så att en bild uppstår
på ögats bakre vägg, där ljusintrycken
upptagas av näthinnans stavar och tappar och
därifrån ledas genom synnerven till hjärnan,
ögat inställes för olika avstånd genom den
förändring i linsens form, som åstadkommes
av den av ciliarmuskeln reglerade spänningen
i linskapseln (ögats ackommodationsförmåga).
Ögat kan inriktas åt olika håll genom muskler,
som utgå från ögonhålans väggar och fästa sig
på senhinnan.

Ögonlocken bestå av halvmånformiga
broskskivor, försedda dels med en ringformig
muskel, som omgiver ögonspalten, dels med en
muskel för upplyftande av det övre ögonlocket.
Ögonlockens insida beklädes av en slemhinna,
vilken som en ytterst tunn, genomskinlig
hinna, bindehinnan (conjunctiva),
bekläder även främre ytan av hornhinnan. Inuti
ögonlocken ligger en rad talgkörtlar, de
mejbomska körtlarna, som utmynna i
kanten, där även en rad styva ögonhår
sitta. I inre ögonvinkeln finnes ett rudiment
av ett tredje ögonlock, blinkhinnan,
som hos fåglarna är starkt utvecklat och kan
dragas över hela ögat.

Mellan ögonklotet och ögonhålans övre vägg
ligger tårkörteln, som med 12—16
utförsgångar utmynnar under det övre
ögonlocket och tjänar till att avsöndra en vätska,
tårvätskan, som håller ögats främre yta
ständigt fuktig och rensköljd. Tårvätskan samlas
först i en fördjupning i den inre ögonvinkeln,
»tårsjön», med en vårtliknande bildning,
tårkarunkeln, som fördelar tårvätskan
till de båda mynningarna för två fina kanaler,
tårgångarna, vilka börja med var sin
öppning, tårpunkterna, i kanten av
ögonlocken vid inre ögonvinkeln. Genom
tårkanalerna ledes tårvätskan till en gemensam,
i en fördjupning av tårbenet belägen reservoar,
tårsäcken, från vilken den i näsan
utmynnande tårkanalen utgår.                E. N—m.

Ögats sjukdomar:

Inflammation i bindehinnan
(conjunctivitis), som är ett av de vanligaste
ögonlidandena, yttrar sig i starkt tårflöde och
ljuskänslighet; ögonlocken hållas m. 1. m. slutna,
bindehinnan är rödfärgad och blodsprängd,
och om inflammationen övergår i vargöring,
avsätter sig var på ögonlockens kanter, som
ofta sammanklibbas därav. Orsaken är
vanligen retning av främmande ämnen men kan
även vara förkylning (drag) eller smittämnen,
såsom vid valpsjuka, rödsjuka, lungröta.

Behandlingen består i baddning med
blyvatten och indrypning i ögat av en lösning av
0.5 g. zinksulfat och 2 g. borsyra i 100 g. vatten
eller i svårare fall och särskilt vid vargörande
inflammation ¹/₄—2 % lapislösning, som efter
¹/₂ minut bör bortsköljas med 2 %
koksaltlösning, eller i stället för lapis 1—2 %
protargollösning eller en ögonsalva, ss. kvicksilveroxid
(1:50) eller kalomelsalva (1:10), som strykes
innanför det undre ögonlocket. Ögat bör
dessutom skyddas mot ljus, genom att djuret hålles
i mörkt rum eller, om blott ett öga är angripet,
genom att hänga en svart tyglapp över detta.

Invikning av undre
ögonlocket (entropion), särskilt i den yttre
ögonvinkeln, är ofta en följd av långvarig
bindehinneinflammation, men kan även förorsaka denna,
genom retningen från håren på den invikta
delen av ögonlocket. Åkomman förekommer i
synnerhet hos hundar men ofta även hos lamm
och avhjälpes vanligen lätt genom en
operation, bestående i borttagande av ett ovalt
hudstycke något nedanför ögonlockets rand,
varefter hudsåret sys ihop.

Hornhinneinflammation
uppstår ofta också genom spridning av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>