Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
ordert efter han måste.) Ty tjuvar äro ni allesamm a n s , m e n i c k e s k a l l d u f å s t j ä l a b e t e p å m i n
mark, det lovar jag!
— Du är ensam, vi äro många — Pako
talade med mycket fast lugn — v isa papper eller
också sluta vi dig inne i ditt eget hus och bulta
så igen din dörr. Mat ska ll du få, men låta våra
djur vara i fred på vårteget bete, det skall d u.
— E r t e g e t b e t e!
Grötkind höjde åter ond bössa men innan
kulan hunnit lämna sitt mörka bo, kom käringen
hans framrusande och skrek :
— För gossens skull, tänk på vad du gör,
Johan ! Hämta i stället nya länsman ! Han är
ju i byn just nu.
Klump-Johan skakade sin vämjeliga näve —
tvi! — bad käringen akta gossen för pesten,
det var vi, och flög bort. Ja,’ nu hade stackars
fjällman det som i e n himmel. Femtusen hårt.
utsvultna djur och en dödssjuk son i lägret och
onda, långa vägar runt omkring. Och ändå såg
Skjul ingen annan råd än bryta upp.
Och nu hände att Pako alldeles glömde av
att vara en född Storherre. Han hojtade, han
skrek, han knöt näven, han spottade. Ja, du,
han svor med och tjöt att vi skulle stanna,,
stanna, stanna, bara för att reta den där gröttiggaren — som åker efter ko !!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
