Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nejla berättar :
— Skjul och Onor hette två bröder som blevo
kära i samma flicka. Voj, voj, ett sådant fult
spöke hon var, tvi! Men hur len i mun och
hur len i skinnet! Och blygsam, du, ja, du må
tro hon var blygsam; att få henne att hoppa
över en mans utsträckta ben — förr dog hon.
Över h ans skidor lika litet, och ingen visste bättre
än hon att kläda sig på passande vis med både
öppen fläta, en enda pärlsnodd kring livet och
svarta handskar, när det behövdes. Ja, hon var
en riktigt fin lappflicka på alla de vis och passande till gifte, kunde man tycka, efter ju fadern
också äntligen hade några hundra hovar. Och
ändå tålde inte gossarnas mor henne, utan gjorde
allt för att hålla dem åtskilda.
Men du vet hur ordspråket låter: »Det är
aldrig så långt mellan fjällen att inte trollen
kunna mötas». Och som vi just då hade en
mycket stor sorg i lägret — en av våra största
storlappar hade ju först förlorat 400 renar på
spel och sedan hängt sig i sin högtidsdräkt —
så tänkte vi inte på något annat, och så fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
