Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensamhetens gåtor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland de tre, som skulle sköta fyren, hade biträdet
dött, och under den tid, som åtgått, innan kutter
kom tillbaka, hade de två, som lämnats ensamma,
fått passa fyren allena. De hade därför väntat på
den kamrat, som skulle bliva den tredje i deras
krets, och kanske med en ej mindre iver på den
arbetskraft, som skulle giva deras egen bättre tid
att spara sig och vila ut.
Nu satt han i båten, en gammal man, med
en liten spädlemmad tolv åts flicka vid sidan,
och de båda andra rodde med långsamma,
betänksamma årtag in mot den landningsplats, där det
vid nordlig vind gick lättast att lägga till. Det
gick hög sjö, och kuttern, där man ville begagna
sig av vinden för att få god gång söderut, lättade
redan ankar, och bommen knakade under den
hårda vinden.
Varken fyrmästaren eller fyrvaktaren hade
hunnit att utforska lotsarna tillräckligt för att
få någon klar ledning för det omdöme, som de
borde fälla över det nya biträdet. Han var mager
och liten, av en senighet, vilken samtidigt tydde
på mycken vighet, och hans skägg, som skiftade
mellan rött och vitt, dolde alldeles munnen och
nedre delen av ansiktet, ovanför vilket ett par
små, djupt liggande ögon tittade fram under långa,
glesa ögonbryn. Han var resklädd, i tjock kavaj
och låg svart hatt, och han tog knappast avsked,
när han lämnade kuttern. Sedan han hälsat på
sina blivande förmän, lät han dem ro sig i land,
som om han betraktat sig själv som en gäst,
vilken borde behandlas med förekommande
artighet, och när han kommit i land, frågade han
efter sin bostad. När han fått sig den anvisad,
började han omedelbart att med de andras
tillhjälp bära in sina effekter, lät den lilla flickan
gå före sig in och stängde sedan dörren, utan
att bekymra sig om de båda andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
