Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igen. Men man sade också, att han hade haft
andra skäl, varför han bott i den byn, och att
när han inte kom tillbaka, fanns där en övergiven
flicka med ett barn, som väntade på honom.
Det kan väl hända, att han varit något
lättsinnig. Men han var ung och ståtlig, frisk och
stark. Det låg en glädje över honom, när han
var uppsluppen, och en kraft, när han tog i med
ett arbete, som alla tyckte om. Aldrig var han
sniken eller trög. Alltid talade han glatt eller
sjöng. Och det var det, som en gång hade gripit
Ingrid så starkt. Men nu var han borta, och hon
var gift. Om han tänkte på henne, det kunde
hon inte veta, och det frågade hon heller aldrig
om. Till det allra mesta hade hon glömt honom.
Men när de skulle skiljas, sved det i dem
båda, och det kändes, som om ingenting på jorden
kunde bliva som förr.
En vacker dag hade Olsons far kommit över
till hennes föräldrar och friat för sin son, som
skulle ha gården efter honom, när han en gång
var död. Till dess skulle sonen bo gift hemma
och sköta om gården. Det var gudskelov god
plats, och gubben Olson själv började känna sig
gammal.
Mellan de båda kontrahenternas föräldrar
hade detta länge varit en avgjord sak. Men när
nu frieriet på allvar framställdes för Ingrid, då
måste sanningen fram. Hon tog mod till sig och
talade vid modern, grät och bad, men det hjälpte
inte. Modern svarade henne, att hon inte
förstod sitt eget bästa, vilket hennes föräldrar, som
levat mycket längre, förstodo vida bättre. Inte
var det värt att gifta sig med den där, som inte
hade något. Bara hon bleve gift med Olson och
finge en gård att sköta om, så skulle hon nog
glömma den andre. Och så talade modern om,
att när hon var ung, hade hon också haft ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
