- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
95

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bort

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bli fri. Ibland såg hon ut åt sjön till, där det
blåa bältet löpte runt om den buktiga kusten.
Och då kände hon som om något varmt strömmat
genom hennes bröst och tryckt emot hjärtat, och
på samma gång skymdes ögonen av tårar.

Men hela vägen plågade hon sig med
ängslan över, att hon kanske ej skulle få pengarna.
Hon gjorde upp hela historier för sig själv om
möjligheter, som kunde inträffa, och hon tyckte,
att var och en borde se på henne, varför hon
kom, ana hennes tankar. Att hon gick vidare,
berodde nu knappast på ett beslut. Det var
därför att hon tagit första steget och ej ville
vända om, därför att hon ville framåt, därför
att hon ej hann, ej ville, ej kunde tänka, förrän
hon stod hemma utanför den gamla kyrkan och
såg hur dess tvära torn allvarsamt och högtidligt
stack av mot den klarblå luften.

Och mitt emot hade hon morbroderns gård,
hennes hem, det enda hem, hon haft.

Hon vred sakta om låset på porten och gick
in på gården. Det var konstigt att gå där nu, att
se de små blomvallarna under fönstren, det lilla
gröna staketet, som stängde av ifrån stora
gården, hela den fyrkantiga inbyggnaden med
halmtaken på uthusen och tegeltaket på
huvudbyggnaden, denna trånga vrå, som inneslöt hela hennes
förgångna liv. Det var något, som smärtsamt
vred sig inom henne vid denna anblick, och hon
fick ett ögonblick lust att gå bakom byggnaden
och in i trädgården för att få drömma i ro. Men
med ens försvann denna stämning. Om hon
inte fick pengarna? Om morbrodern icke hade
några hemma?

Hon gick hastigt fram till kökstrappan
och in.

Mostern stod i köket och bommade garn.
Hon blev rakt häpen, när hon såg Emma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free