- Project Runeberg -  Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdesgård /
108

(1914) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genompryglad. Men detta bekom honom icke
det ringaste. Ty vid stryk var han van, och
ovett var honom mer en likgiltigt. Det roade
honom i stället, emedan han efter långvarig
övning visste, att han kunde giva svar på tal.

Till hans extra nöjen hörde det att åka
gratis på droskor eller spårvagnar, och när ej
allvarligare sysselsättningar upptogo hans tid,
ägnade han sig med iver åt denna sport. Han var
habituè på cirkus och på teatrarnas galleri, kände
bakvägarna upp till teatervinden på operan och
köpte sig till och med ibland en biljett. Att
gnissla med kork på fönsterrutorna för att
skrämma vettet av gamla ensamma fruntimmer;
att hitta små hundar, som han gömde en halv
dag och sedan bar hem under förklaring, att
han funnit dem vid Ålkistan eller på andra sidan
Galgberget; att i förbigående reta en stor hund
på sig, så att han blev biten och fick
skadeersättning; att humla päron på Munkbron eller stoppa
på sig en apelsin, medan han växlade fem öre i
kryddboden; att åka gratis på ångslupar och
kila i land, innan båten lagt till; att tigga
cigarretter i butikerna och mat i hotellernas kök; att
stå käpprak och med händerna i sina byxfickor i
rännan på ett fem våningars hus samt från denna
höjd spotta på dem, som gingo på gatan; —
detta var hans dagliga liv. Och som det synes,
var det icke bara förtjänsten, som lockade honom.
Själva äventyret hade också sitt behag, så mycket
mer som farorna av ovan angivna skäl voro
honom likgiltiga.

När man kom in i början av februari —
eller vid den tid, då den ohemula hundskatten
bör vara erlagd — fick Kalle en period, då han
var särskilt sysselsatt. Ingen polisman kunde
nämligen med större iver å ämbetets vägnar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:52:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/larsanders/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free