Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidnings-Kalle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta förstod Kalle, och därför kröp han
vid tolvtiden in i en portgång, där han satt i
lä för blåsten. Ty han visste av erfarenhet,
att herrar, som komma sent hem och druckit
mycket punsch, ofta äro både givmilda och mindre
känsliga för kyla.
Han höll en bunt av sin mest lättsålda tidning,
»Stockholms Nyheter», under armen, och han
väntade.
Den ena efter den andra gick honom förbi,
och snön yrde upp över hans ben.
»Stackars barn, som skall sitta ute i snön»,
sade de förbigående.
Kalle hörde det, och han svor över polisen,
vilken kunde komma vilket ögonblick som helst
och köra hem honom. Ty bland andra obehag,
som samhället berett Kalle, var också förbudet för
minderåriga att nattetid sälja tidningar, ett förbud
vilket han ansåg som en av polisens vanliga
kitsligheter.
Emellertid yrde snön upp över hans ben, och
Kalle hjälpte till genom att ösa på sig litet
själv.
Då kom en herre med uppslagen
överrockskrage, hög hatt samt käppen under armen och
skulle just gå förbi Kalle.
»Hühuhu!». huttrade den förhoppningsfulle
ynglingen.
»Varför sitter du här, mitt stackars barn?»
sade herrn vänligt.
»Jag här inte fått sålt några tidningar»,
svalde det stackars barnet.
»Får du stryk, när du kommer hem, om du
här några kvar?» frågade den vänliga herrn, som
trodde, att han kände Stockholm.
»Ja-a», svarade Kalle, förtjust över att ha
blivit hjälpt på traven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
