Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru tjugu man fångade två valfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»jo, vet frun, jag här sett något ute på sjön
i kväll. Vi var ute och tog upp torskreven, jag
tror, det var själva fan.»
Fru Öman blev förvånad. Ty Söderberg var
läsare och svor aldrig. Talade han om fan, så
var det på allvar.
»Å prat, Söderberg. Vad är det ni här
sett? Hur såg det ut? Och vad var det för
slag?»
Söderberg skakade allvarligt på huvudet och
steg närmare.
»Det var som ett svart djur. Otäckt långt
var det, så långt som allting i världen. Frun kan
inte tro, vad det var långt. Och det låg och sam
på vattnet och vältrade sig och plaskade, och
ibland sköt det just som en fors rätt upp i vädret,
och den kom ur mun på’et. Men jag rodde hem
så fort jag kunde.»
Söderberg stannade i talet och såg på fru
Öman. Han ville tydligen veta, vad hans ord
gjort för intryck, och han ville framför allt leta
ut, om hon själv verkligen var så lugn, som hon
gav sig ut för.
»Det var rakt ett vidunder», tillade han.
Fru Öman började skratta.
»Ja, men det är ju en valfisk, vet jag. Inte
är det något att vara ängslig för. Det är en stor
lycka. Far till Lars på Svartnö och tag honom
med sig. Ni får hjälpas åt att fånga valen. Det
kan Söderberg tjäna mycket pengar på.»
Men Söderberg såg tvivelaktig ut.
»En valfisk», sa’ han, »som är så lång. Den
var som härifrån och ända tvärs över till andra
landet. Neej. Det låter nog både Lars och jag
bli.»
Men fru öman var envis. Hon beskrev för
Söderberg, att just som han nyss gjort, brukade
alla tala, första gången de sågo en valfisk. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
