Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru tjugu man fångade två valfiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon gjorde klart för honom, hur mycket pengar,
som stod att få, och hur det var, så tog
Söderberg med sig en bekant, som hette Anders, och
gav sig samma kväll i väg över till Lars.
Lars var en förmögen bonde, som bodde en
halvtimmes rodd ifrån Kråkön, där Söderberg
var hemma. Lars var femtio år gammal,
styvbent och armstark samt känd för att vara ytterst
försiktig. Han led därjämte av ett naturfel, som
ofta visade sig ganska hindersamt. Han
stammade nämligen högst betydligt, och detta blev
naturligtvis märkbart i synnerhet vid kritiska och
upprörda ögonblick, eller med andra ord just
när ett flytande talorgan som allra bäst behövdes.
Och så blev jakten beramad, yxor togos fram,
och båtshakar slipades till harpuner.
Klockan fem följande morgon var fru Öman
ute i båt för att åse den stora fejden, och med
henne satt i båten hennes dotter, en lång, mager
och glad jänta, som ännu inte riktigt fått sömnen
ur ögonen, men som ändå var utom sig av lycka
över utsikten att få vara med om ett så verkligt
spännande och hårresande äventyr som att fånga
en valfisk. Det hade hon läst om i jaktböcker och
sjöromaner, och när hon nu satt i båten, kändes
det som en rysning i maggropen, bara hon tänkte
på, att snart skulle hon kanhända få se det
förfärliga djuret, resande sin svarta rygg över de
väldiga böljkammarna och med ett slag av sin
väldiga stjärt krossa deras bräckliga farkost i
spillror.
Husch. Vad det var farligt och vad det var
roligt. Nästan som att läsa en roman.
På stranden stodo Söderberg och Lars och
väntade, när fru Ömans båt närmade sig. De
hade andra tankar. Söderberg stod alldeles stilla
och plirade med ögonen över havsytan för att se
riktigt skarpt, och han flyttade och flyttade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
