Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svensk natur. Av Pehr Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK NATUR 5
stark färgprakt åt Småland är dess många
blånande sjöar. De ligga där i all sin majestätiska
prakt, som Vättern, eller ock i form av små trolska
tjärnar i öde skogshult. De stora myrarna ge i
södra och västra Småland en ödemarksstämning,
som ofta nog kan förefalla tryckt och vemodig, men
när dessa på höstarna stå färdiga med sin
växtvärld, ge de en säregen stämning, som midt i all
ödslighet verkar gripande, bedårande. Småland
företer också prov på växtlighet och förmåga att
ge, som få i allmänhet räkna med. Vi skulle
emellertid under sensommartiden kunna påvisa skördar
å de underbart härliga trakterna vid Vättern, i det
fagra Tjust och Södra Möre, som ingalunda stå
efter dem, som landets mera bördiga delar ha
förmåga att ge.
Lika väl som norra Skåne och vissa delar av
Blekinge tagit intryck av Småland, har också Halland
gjort detta. Övergången från skogs- till slättbygd
sker här jämförelsevis långsamt. Denna övergång
sker också med en landskapstyp, som i sin mån är
säregen för denna del av Sverige. Vi mena därmed
de stora och öde ljunghedarna, som likt väldiga
jättedyningar här lagt sig till vila och ro. Det
verkar vid ett första påseende fattigt och ödsligt, men
för den, som far genom dessa trakter på
sensommaren, då ljungen blommar och de väldiga hedarna
som bruna jättefaliar glöda i septembersolen, ger
det en skönhetskänsla, som fyller sinnet med
andakt och ger betraktaren intryck av att intet i Guds
fria och härliga natur är fult och oansenligt, utan
att allt har sitt stora behag. Det gäller blott att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
