Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
som vill det goda, d. ä. vill främja lifvet. Sanningen är
ingen kopia af verkligheten, utan en funktion af en
transcendental vilja. Verkligheten är därför aldrig något, som
vetenskapen närmar sig, rättar sig efter eller åstadkommer,
utan är det “omedelbara hela“, som utgör all kunskaps
såväl ursprung som gräns. Vetenskapen förutsätter således å
ena sidan en omedelbart föreliggande, osöndrad verklighet
såsom en enkel totalitet, å den andra det universella lifvets
absoluta enhet, som upplefves blott i religionen som en
känsla. Sanningen har sin mening i förhållande till
kulturviljan, men kulturviljan har sin djupaste rot i religionen.
Den religiösa vissheten är den vetenskapliga sanningens kärna
och därför tillika dess förklaringsgrund.
N:s framsteg öfver Boström är väsentligen, att han fattar
det absoluta ej som kunskapsobjekt, utan som
kunskapsför-utsättning, hvilken uppenbaras i känslan och blir det ledande
grundvärdet. Detta bryter sig i de tre idéerna: det goda, det
sanna och det sköna. De äro bilder af det ena, outsägliga
och öfverlogiska, under det att Gud är “bild“ af det ideella,
men likaväl fullt ut “verklig“. Hans verklighet är knuten
till den gifna åskådningsvärldens enhet. Problemet om Gud
är: finnes det en inre lefvande och real enhet i historien?
Kunskapskällan är vår egen psykiska enhet. För denna
enhet, både i dess kunskaps- och viljelif, är den öfvergripande
enheten transcendental förutsättning. Naturen får sin
begriplighet i historien, men Gud är princip för historiens
begriplighet. Gud är vardande, kämpande, relativ, knuten till
vår värld och hänvisar i sin ordning på idéer, liksom
idéerna på den öfverlogiska enheten. Denna ståndpunkt kan
kallas relativistisk teism.
N. betyder i den svenska filosofiens utveckling en ny epok.
Han icke blott innebär den afgjorda brytningen med den
boströmska skolan och dess dogmatiska intellektualism, utan
han har positivt fortskridit på den kritiska väg, som från
Kant leder öfver Fichte. Problemet är där att befria den
transcendentala principen från all metafysisk realism genom
att göra fullt allvar af läran om det praktiska förnuftets
primat. Ingen af våra filosofiska tänkare utöfvar ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
