Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KANTSKA KRITICISMEN OCH
FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR EN FILOSOFISK
ETIK.
Kant menar, att man utan vidare kan förutsätta, att det
gives rena moraliska lagar, som utan hänsyn till empiriska
bevekelsegrunder d. v. s. lyckosträvanden helt a priori
bestämma ett förnuftigt väsendes görande och låtande och
således normera det fria handlandet. Han hänvisar till alla
upplysta moralisters bevis och framför allt till varje
människas eget sedliga omdöme.
Men huru ställer sig vetenskapen till denna förutsättning?
Kan denna förutsättning på något vis vara objektiv kunskap
eller göras till sådan kunskap? Kan filosofien ta sin
utgångspunkt i denna förutsättning såsom ett faktum på samma sätt,
som den empiriska vetenskapen utgår från konstaterade fakta
i verkligheten? Kan det överhuvud givas någon kunskap
om moralen, såvitt moral innebär en ren och obetingad
fordran? Den moraliska människan må visserligen bejaka
det obetingat goda, erkänna pliktens fordran, men kan den
teoretiska människan, kan filosofen bilda sig begrepp
därom, begrepp, som äga objektiv giltighet och således betyda
kunskap?
Det första moralfilosofiska problemet är problemet om
den moraliska begreppsbildningens struktur och giltighet.
Även den moraliska begreppsbildningen måste på något sätt
vara kunskap d. v. s. innebära omdömen med anspråk på
objektiv giltighet. Här uppträder problemet om förhållandet
mellan det logiska och det moraliska, teori och praxis. Den
kritiska filosofien har här ett af sina huvudproblem. Hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
